Den 1-2 december så var det då dags för jobbresa igen. Denna gång till Dalarna. Det blev Heinz sista jobbresa med mig. Han hade varit skröplig länge, men när jag kom hem från Spanien var han riktigt klen i kroppen och det ville inte bli bättre trots starka smärtstillande.
Jag övernattade en natt i Rättvik. Jag hittade ett hundvänligt vandrarhem och trodde jag hade bokat ett rum, men när jag kom fram visade det sig att jag hade en helt egen stuga! Dessutom var den fantastiskt vackert belägen ovanför Siljan.
Stugan var jättefräsch och gullig. Kanske inte helt optimal för Heinz eftersom det bara var hall, kök och badrum på bottenvåningen. Man var tvungen att gå uppför en trapp för att komma till sovrummet och Heinz hade stora problem med den, så jag fick halvt om halvt bära honom uppför trappen i hans sele.
Heinz höll humöret uppe in i det sista. En så fantastiskt glad och positiv hund...... Kroppen blev bara sämre och sämre men han körde på ändå. Så levnadsglad! Den här jobbresan var tung för jag hade bestämt mig och jag visste vad som väntade när jag åkt hem. Jag ville för allt i världen inte ha någon ny Axa, där jag med facit i hand drog ut på beslutet alldeles för länge. Jag kunde ha besparat både henne och mig en hel del lidande om jag bara klarat av att ta det tuffa beslutet. Det här kommer nog bli den enda film som visar lite av hur dålig han var mot slutet. Jag föredrar att minnas honom utan krämpor, men den här filmen kan jag bjuda på ändå för den visar på hans obändigt positiva inställning.
En film från omgivningarna runt huset jag bodde i - mycket vackert! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar