Tufsan har inte haft så mycket för sig sedan jag tog hem henne. Hon har mest bara ätit och sovit och ätit och sovit. Först tyckte jag inte det var så konstigt, men efter någon vecka tycker jag ju att hon borde ha blivit lite piggare, men det blev hon inte. Och idag på kvällen så fick hon plötsligt ett krampanfall. Inte så trevligt att bevittna och nog inte så trevligt att vara med om heller, så då bad jag grannen göra pinan kort och skjuta henne, vilket han gjorde. Hon dog omedelbums.
Jag försökte i alla fall hjälpa henne.
Dobermania har funnits på internet sedan år 2000.
Med en aktiv blogg sedan 4 januari 2006!
Visar inlägg med etikett Tufsan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tufsan. Visa alla inlägg
söndag 22 juni 2008
onsdag 11 juni 2008
Att avmaska en katt....
Försökte avmaska Tufsan igår.... Hon får heta Tufsan för hon var så skitig, tufsig och tovig.... Nu är hon mest tovig, men jag tycker Tufsan är gulligare som namn än Tovan. Nåväl, först försökte jag göra mig till genom att mosa ner en tablett i en rejäl laddning med falukorv, men även om Tufsan är en mager och hungrig kattracka så fnös hon bara åt den förgiftade korven - hon var väl inte dum, heller?! Då tog jag helt enkelt en ny tablett och tänkte stoppa ner den i svalget på henne.... Det var inte det enklaste.... Hon måste ha perser eller något liknande i blodet för hon har ju knappt någon underkäke! Och hela nospartiet är ytte-pytte på henne! Till slut lyckades jag bända upp käkarna på henne med hjälp av en pincett (!) och kunde stoppa in tabletten (samtidigt som jag höll henne invirad i en handduk för att inte bli sönderklöst när hon sprattlade som en fisk på kroken). Men hon gav sig inte!!! Hon skulle INTE bli förgiftad av något konstigt piller! Så hon satt på golvet och fnös, spottade, hulkade, dreglade och spottade tills hon till slut lyckades kräka upp tabletten!!!! Då gav jag upp för kvällen.....
Idag har jag dock tagit fram flubenol pasta istället och lyckades återigen bända upp käkarna på henne och med ett snabbt och snitsigt tryck, spruta ner medlet i halsen på henne. Pastan tyckte hon tydligen var betydligt godare.... Jag stod och väntade på att hon skulle börja hulka igen, men hon bara slickade sig om munnen och sedan gick hon iväg och drack vatten, så nu är hon avmaskad! Skönt!!
Charmat Uffe har hon gjort också, så går hon bara överens med hundarna så blir hon väl kvar.... Hon tycker de är lite läskiga, men hon börjar redan lugna ner sig. I början fräste hon och slog med tassarna mot dem. Stackars Heinz vistte inte var han skulle ta vägen..... Han blev alldeles olycklig när det lilla monstret fräste och spottade åt honom.... Han som bara vill väl..... Och leka lite, förstås! Axa däremot får jag passa, för hon blir förbannad när Tufsan gör utfall, men hon har också lugnat ner sig även om det än så länge bara är lugn "på ytan". Men de vänjer sig väl vid varandra så småningom...
Idag har jag dock tagit fram flubenol pasta istället och lyckades återigen bända upp käkarna på henne och med ett snabbt och snitsigt tryck, spruta ner medlet i halsen på henne. Pastan tyckte hon tydligen var betydligt godare.... Jag stod och väntade på att hon skulle börja hulka igen, men hon bara slickade sig om munnen och sedan gick hon iväg och drack vatten, så nu är hon avmaskad! Skönt!!
Charmat Uffe har hon gjort också, så går hon bara överens med hundarna så blir hon väl kvar.... Hon tycker de är lite läskiga, men hon börjar redan lugna ner sig. I början fräste hon och slog med tassarna mot dem. Stackars Heinz vistte inte var han skulle ta vägen..... Han blev alldeles olycklig när det lilla monstret fräste och spottade åt honom.... Han som bara vill väl..... Och leka lite, förstås! Axa däremot får jag passa, för hon blir förbannad när Tufsan gör utfall, men hon har också lugnat ner sig även om det än så länge bara är lugn "på ytan". Men de vänjer sig väl vid varandra så småningom...
tisdag 10 juni 2008
Att bada en katt...
måndag 9 juni 2008
Blödig Jenny...
Var till Ervalla idag på förmiddagen och träffade ett par som hade köpt en gård. De flyttade in i början av maj och upptäckte då att de tidigare ägarna hade dumpat sina katter på gården när de drog. Själva hade de inga planer på att ha några katter utan tänkte skänka de som var i finast skick till något katthem och skjuta av de som var dåliga. När vi gick runt på gården så låg den här katten precis framför mig på ett ställe och vägrade flytta på sig. Den var inte alls skygg, fast det kanske mest berodde på att den var näst intill apatisk? Det var en av de katter som skulle skjutas fick jag reda på. Jag böjde mig ner och klappade på den och det var den magraste katt jag någonsin klappat på! Riktigt otäckt mager! Fast det syns inte på lite håll för den har en rejäl (och skitig) päls. Den var så tyst och snäll och lät sig klappas och lyftas på och jag kunde bara inte lämna den där för att bli avlivad eller dö av maskangrepp innan de tagit sig för att ta bort den....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






