lördag 30 juni 2012

Viksta Stentorg

Jag och Uffe tog en liten utflykt och åkte bla och tittade på Viksta stentorg. Uffe hade aldrig varit där och jag har inte varit där på jättelänge, så det blev en bra liten utflykt. Heinz var förstås med!

Som plockepinn....

Häftig färg på kottarna!

Viksta stentorg är ett klapperstensfält, beläget på Uppsalaåsens högsta punkt, drygt 70 m över nuvarande havsnivå, men bildades för 7 000 år sedan, när Östersjön befann sig på denna nivå. Havet sköljde bort all sand från åsen och endast klappersten återstod. Trots att det var länge sen, är hela åsen ännu inte överväxt. (Wikipedia).

Nä, nu ska jag packa det sista! Hetzer lämnade jag tillbaka till uppfödaren igår.

torsdag 28 juni 2012

Hetzer-kavalkad!


Inte helt lätt att manövrera valp, godis, klicker, kamera, apportföremål etc samtidigt!


- "Inte än, älskling! Du får vänta något år eller två...."



Heinz och Hetzer.... Knäppgökarna!

Boken "Sök och räddningshunden"

När jag började plugga till agronom i Uppsala så lärde jag känna en tjej som i sin tur kände en tjej som tränade sök för Anita Leander Mellin. Jag tränade och tävlade i sök med min dåvarande dobermann Felix på den tiden och jag tyckte det lät spännande att få följa med och träna, så jag ringde upp Anita och bad att få komma med på en kurs. På den tiden kom man bara med på kurs via rekommendation från de som redan tränade sök (hade jag fått veta) så jag var lite nervös när jag ringde upp och helt sonika rekommenderade mig själv! Det slutade med att vi pratade i säkert en timme och sedan var jag uppsatt på nästa träningstillfälle!

Efter att ha tränat några gånger med Anita var jag "fast". Hon kunde svara på alla de frågor jag funderat över som andra bara sagt att "det ÄR bara så" som svar till mig. Hon bröt ner sökets delar till begripbara sektioner och kunde träna varje sektion för sig. Hon hade ett genomtänkt system för hur man bygger upp en sökhund från nybörjare till elitklass. Hon kunde förklara varför saker blev fel och att hunden faktiskt jobbade logiskt även fast man själv kliade sig i huvudet och undrade varför i helskotta den gjorde på ett visst vis. Hon hade en hel del idéer som gick helt på tvärs med hur jag ursprungligen lärt mig träna sök, men efter att jag fått konceptet förklarat för mig så är det Anitas sätt att träna som faktiskt känns mer logiskt att träna på.

Jag har tränat för en del olika sökinstruktörer genom åren men jag återkommer alltid till Anita då jag upplever henne som den mest kompletta av dem alla. Hon är en unik sökinstruktör. När jag hållit egna sökkurser så har jag gjort det utifrån hennes system för hur man bygger upp en sökhund.

När jag fick höra att Anita var på G att sätta sina tankar om sök på pränt så blev jag mycket glad. Det känns som att det är bra att det blir nedskrivet så att det dels kan komma fler till del, men också så att det finns något kvar den dag Anita inte orkar hålla igång och hålla kurser längre! När jag fick förfrågan om att hjälpa henne med boken så blev jag glad. Det har varit en fantastiskt rolig, om än en tröttsam upplevelse, att få vara med om en boks tillkomst. Det är mycket mer jobb med en bok än vad jag någonsin kunnat ana! :-) 

Nu är boken här! Det känns jätteskönt och den blev jättefin i tryckt skick! Jag rekommenderar alla som är intresserade av sök att köpa boken. Inte för att jag varit involverad i arbetet utan för att det är en bok om sök som inte liknar någon annan sökbok på den svenska marknaden som jag sett eller läst!  För att det är en bok som kan ge även den mest inbitne sökhundsförare något nytt att fundera på. Ett annat plus med boken är att det är - mig veterligen - den enda svenska sökboken som tar upp om hur man tränar räddningshundar.

Boken har en egen hemsida: Sök och räddningshunden  där man kan läsa mer om innehållet och även göra beställningar.

Så här ser bokens framsida ut.

Några av bilderna som jag fotograferat till boken.

En skiss som jag gjort i boken.

Bokens innehåll.

Senaste veckan.....

Vi har haft några fina dagar på tomten....

Hetzer har tagit rygg på storebror Heinz

Mormor och barnbarn har umgåtts

Miljöträning i små doser sker mest varje dag

Vi har undrat när sommaren ska börja med tanke på de höstdimmor som svept in landskapet redan....

Vad tar ni för valpen där i fönstret....?


onsdag 27 juni 2012

Läste ett tänkvärt inlägg.... Och spann vidare! Om djur, djurvälfärd och djurplågeri....

Skogen har blivit läskig
Det var ett riktigt tänkvärt inlägg och med en skrämmande framtidsvision.... Nu kommer säkert kommentarsfältet under hans blogginlägg fyllas med en massa skit och otrevligheter eftersom bloggförfattaren även tagit upp lite om varg, men oavsett vad man tycker om varg (jag tycker vargdebatten är i stort sett helt urspårad där folk bara står och "hävdar sitt" in absurdum och med en väldigt hätsk, personangripande attityd) så är det ett bra och tänkvärt inlägg, tycker jag.

Blogginlägget tar bl a upp att:
"Vi svenskar säger att vi gillar djur och natur. Samtidigt är det allt färre som är ute i naturen på riktigt. Vi gillar den alltså, fast helst på avstånd. Vad beror det på att vi svenskar som älskar skog och natur samtidigt tycker att den blir allt mer läskig? Jag är övertygad om att det har med okunskap att göra. På väg på ett möte häromkvällen lyssnade jag på ett annat radioinslag, det handlade om engelska ungdomars kunskap om mat. Mindre än en tredjedel visste inte att ägg kommer från hönor, färre än hälften vet att smör kommer från kor, mindre än 40 procent vet att mjölk också kommer från kon, bara en tredjedel vet att bacon kommer från gris och 7 % tror att mjölk görs av vete. Ni kanske tror att det handlade om små barn. Nej, åldern var 16-23 år. Det var alltså ungdomar i gymnasieåldern och vissa går väl redan på universitet."
Jag tror honom. Jag träffar ju lantbrukare näst intill dagligen. Lantbrukare som tar emot studiegrupper eller möter konsumenter i enlighet med konceptet "Bonde i butik" etc och de ger en liknande bild över Sverige och svenskarna.  Det tråkiga är också att det kan drabba djuren.... För ingen gillar ju djurplågeri - men hur ska man bedöma om djur blir plågade eller har en dålig välfärd om man inte kan något om dem, deras behov eller ens att det är de som producerar vår mat? Om ett djur blir plågat eller inte blir mer och mer än fråga för hur det blir presenterat för åskådaren..... Jag har skrivit ett blogginlägg om det här: Djurplågeri enligt ESDAW. Den filmen jag refererar till fick en massa inlägg på fejjan om att "oooh, det var så hemskt". Själv tycket jag inte alls att det var så hemskt.... Överhuvudtaget! Samma vecka som jag såg filmen så såg jag också en långfilm på TV:n om några som hade djur. Det var en synnerligen tveksam djurhållning. Otroligt skitigt och dåligt med strö. Massiv fluginvasion. Djur som inte alls såg vidare fina ut. Men filmen presenterades med fin musik och varvades med vackra naturbilder från ett sommarsverige i full blom. Och mycket riktigt så blev det en mindre folkstorm på sociala medier över att Länstyrelsens djurskyddsinspektörer varit ute och förelagt gården att ordna upp ett antal punkter.  Folk ansåg tydligen att djuren hade det bra där....
Jag önskar skolor lade mycket mer tid och vikt vid kritiskt tänkande, källanalyser och att lära elever att fundera över vad de ser, läser  och hör. Då skulle nog Sverige se lite annorlunda ut.... Jag har skrivit om det här: Mediots. Om jag därutöver kunde lägga till en kurs i hur man argumenterar för sin sak i sociala medier utan personliga påhopp så skulle jag antagligen bo "i den bästa av världar"!

Jag avslutar detta inlägg med att citera lite ur Temple Grandins  excellenta bok Animals Makes Us Humans (jag har snabböversatt till svenska): Jag tror att folk i allmänhet har blivit mer abstrakta. Du hör alltid om autistiska barn "som bor i sin egen lilla värld", men dessa dagar är det vanliga människor som lever i sin egen lilla värld av ord och politik. Saker och ting har förändrats. Människor som ville hjälpa djur brukade studera djurens beteende. Idag går de juristlinjen. Det är dåligt pga att när allt går via  advokater förloras lätt synen på de verkliga djuren. Jag ska ge er exempel från min erfarenhet i djurindustrin, men de principer som jag har lärt mig gäller också för djur i det vilda.
På 1980-talet donerade Humane Society i USA pengar för att finansiera utvecklingen av min center-track restrainer för slakterier. De skulle aldrig göra det idag. Få djurskyddsorganisationer skulle finansiera något för att hjälpa reformer och förbättra djurindustrin. När människor har blivit mer abstrakta i sitt tänkande har de även blivit mer radikala, och idag är samarbetet och sambandet mellan djurgruppernas opinionsbildning och boskapindustrin helt skiljt åt. Dave Fraser, en respekterad djurskyddsforskare vid University of British Columbia, säger att för att förstå en fråga måste du läsa litteratur som inte är från de mest extremistiska grupperingarna. Jag tror att han har rätt. Båda djurlobbyorganisationer och boskapslobbygrupper svarar ofta på komplexa problem med förenklade och motsägelsefulla uppgifter (det här skulle helt klart kunna vara den svenska vargdebatten.... - min anmärkning). Under hela min karriär har jag observerat att det bästa sättet att lösa ett djurproblem är att finna en metod som är någonstans mitt emellan extremistiska positioner.
Titta på situationen med hästslakt i USA. Humane Society lyckades få alla hästslakterierna att stänga ner i Amerika. Nu ska Amish gamla vagnhästar, och andra olyckliga hästdjur, transporteras ner till Mexiko, där de är arbetas och svälts tills de faller döda ner. Om jag vore en pensionerad vagnshäst skulle jag hellre bli fastbunden i en gammal pickup och få sår och gå hungrig, eller skulle jag hellre gå till ett amerikanskt slakteri? Jag diskuterade med några av de människor som försökte stänga anläggningarna en gång, och jag sa "Du måste vara säker på att om du gör detta ska hästarna inte drabbas av ett sämre öde". Min värsta mardröm blev sann. Tusentals hästar har rest till Mexiko, där de dödas genom den barbariska processen att hugga dem i nacken med en kniv. Ja, i en perfekt värld skulle alla pensionerade och oridbara hästar gå till fristäder, men vi  lever inte i en idealisk värld. (Här tänker jag mycket på t ex minkfarmarna i Sverige - är det någon som tror att minkarna får det bättre när efterfrågan av minkpäls förses av andra länder än Sverige? Fler minkar lär plågas i Kina, Ryssland etc - Min anmärkning)
Vi behöver fler djuraktivister som min vän Henry Spira. Han hade en liten organisation som heter Animal Rights International och han var mycket effektiv. Han fick Revlon att sluta testa kosmetika på djur. En sak som gjorde Henry väldigt effektiv var att han var en man av sitt ord. När Revlon gjorde reformer, fortsatte andra aktivister att ge sig på dem, men Henry sa "Ni ska sluta ger er på Revlon. De är inte perfekta, men de är en av de goda." Henry visste när man ska sätta press och när man ska släppa efter. Han gjorde konstruktiva förändringar i praktiken som ledde till förbättringar för djur. Vi behöver fler människor som honom idag. Aktivister behöver ta reda på vad som faktiskt händer inom området så att sanna reformer kommer att ske i stället för den tragiska röran av oavsiktliga konsekvenser som skadar djur. (här tänker jag på den svenska grishållningen. Visst kan allt bli bättre men om man betänker att svensken äter ca 50% importerat griskött och den svenska grisen har det mycket bättre än den importerade som får sina tänder och svansar avklippta, lever trångt, och  har inget strö alls - ska man då ge sig på de som sköter sig bäst och slå undan benen för dem eller ska man ge sig på de som är sämst....? Och om man pressar svenska grisbönder att sluta så att ännu fler konsumenter tvingas köpa importkött - har fler grisar fått det bättre eller sämre då....? Tror verkligen djurrättsaktivister på fullt allvar att om en köttätare inte hittar svenskt kött i butiken så kommer denne att bli vegetarian? Min anmärkning.)

tisdag 26 juni 2012

Tältprovning







Har nu testat att slå upp mitt 1-2 manna tält. Ultralätt (bara 1,3 kg) och sätts upp med hjälp av vandringsstavarna. Funkade jättebra och var lätt att sätta upp. Kan dock konstatera att det inte tålde att en liten skitvalp fick för sig att klättra upp på "taket" på tältet! Då säckade det ganska bra....

Jag har ju en lgh i Kanab, men om tillfälle till camping i t ex Grand Canyon uppenbarar sig (de lottar ut ett antal permits per dag - i USA får man ju inte campa hur som helst) så tänker jag förstås ta chansen!

Det drar ihop sig!

Det drar ihop sig till min resa till USA där jag ska dels volontärjobba på Best Friends i Utah, dels träna räddningshundar (SAR-work) i Colorado och dels vandra i nationalparker såsom Grand Canyon, Zion, Bryce etc etc




RESAN
På söndag bär det av till Det Stora Landet i Väst....  Till skillnad från här hemma så kommer jag i alla fall få det soligt och varmt! :-D Fast jag antar att när väl Juli kommer, så kommer värmen här hemma i Sverige också.... Och om det är 36 grader i skuggan och stekande sol, så tror jag att det kommer vara ganska tufft för en person som mig i Utah..... Få se om jag får värmeslag? Hu....

Resfebern börjar anlända lite smått nu.... Har börjat skriva listor på sådant jag måste få gjort innan jag far - både privat och på jobbet och listor över sådant som jag absolut inte får glömma att ta med mig! Nu på fredag åker Hetzer tillbaka till sin uppfödare där hon ska bo under min bortovaro. Lördagen kommer ägnas åt packning och sedan bär det av på söndag morgon som sagt!

Det är roligt med Google Maps.... Går ni in på Google Maps och skriver in adressen "223 West Center Street, Kanab, UT, United States" och zoomar in, så kan ni se stället som jag tror att jag kommer att bo på! Jag har bokat en enrummare på Kanab Studios.  Best Friends verkar inte ha någon gatuvy, men om man skriver in adressen "5001 Angel Canyon Road, Kanab", så kan man titta på satellitbilder om man vill!

Något annat som kommer bli kul är att jag kommer vara i USA när de firar sin nationaldag - the 4:th of July! De verkar ju vara lite som norrmännen och ha ett rejält firande, så det ska bli roligt att få se det hela!

På bilden syns programmet för 4 juli-firandet i Kanab.

RÄDDNINGSHUNDTRÄNING
Nästan en hel vecka kommer jag att tillbringa hos Ann Wichmann i Colorado. Om man vill spana på var hon bor så kan man skriva in adressen "46848 Highway 61, Otis, CO, United States" i Google Maps. Jag fick kontakt med Ann Wichmann via Anita Leander (tack Anita!). Anita har skrivit en bok om sök som jag har haft ynnesten att få hjälpa till med - men det förtjänar ett helt eget inlägg på bloggen.
Jag kommer bl a vara med på en 3-dagars kurs som Ann ska hålla i "Handling Skills" såsom en "working guest". Så här skriver Ann om kursen: These three-day training weekends are designed around you and your dog. We will work on alerts, indications, direct, agility, obedience, and search, depending on your needs. The focus is on your handling skills and useful techniques to continue the training of your dog. This is a great opportunity to learn the FSA skills from someone who has trained, certified and evaluated in the FEMA standard for 20 plus years! There will be a maximum of four handlers for each weekend.

Här följer lite info om Ann i korthet (jag har inte orkat översätta till svenska): Ann Wichmann began training service dogs in 1975, when she became the first female park ranger in the State of Colorado.
Co-founder of Front Range Rescue Dogs, Ann has also co-founded a park ranger service dog program, Search and Rescue Dogs of Colorado, and Search and Rescue Dogs of the United States. She served on the FEMA Canine Subcommittee from 1991 until 2004, helping to develop both the teaching curriculum and national standard for the Disaster Search Canine Readiness Program. Ann was one of the original FEMA system evaluators, starting in 1992, and continued evaluating through 2010. She was a Chief Evaluator, a Lead Instructor, and a Mentor in the FEMA system. She retired from the FEMA system in 2011.  Ann continues to serve as an evaluator for Front Range Rescue Dogs and Search and Rescue Dogs of the United States, and currently has three certified dogs for response.
Ann has taught throughout the country and spoken internationally on the development and training of search dog teams in both wilderness and disaster environments. She has certified five canines to the FEMA disaster standard and four canines to wilderness air scent standards. In addition, Ann has trained, handled and certified dogs in trailing, water, cadaver, evidence and avalanche search. She and her dogs have responded to search emergencies since 1984, including multiple wilderness searches; the World Trade Center disaster in 2001; the sugar plant explosion in Scottsbluff, Nebraska; multiple hurricanes; the flood in Fort Collins, Colorado; as well as tornadoes in Limon, Colorado, and Greensburg, Kansas.
Gissa att jag är exalterad som ska få komma och träna för Ann - det ska bli otroligt spännande! För den som vill så kan ni gå in och titta på Anns hemsida: Jenner´s Run

För de som inte vet.... Federal Emergency Management Agency (FEMA) är en myndighet i USA under Departementet för inrikes säkerhet som sätts in vid större katastrofer och/eller krig. Den har hand om bland annat upprensningen av strålningsdödade kroppar vid kärnvapenkrig, och infrastruktur under och efter katastrofer. Säkerställa vatten, el, kommunikation och vägar under/efter krig och katastrofer
VOLONTÄRJOBB
Jag anländer till Las Vegas den 1:a juli och eftersom jag inte vill missa en minut (och jag är inte ett dugg intresserad av kasinon och sådant) så drar jag direkt till Kanab och letar reda på min lägenhet, checkar in och drar sedan vidare till Best Friends där jag först ska få en tur runt området. BF är så stort att det blivit en turistattraktion och de har 4 turer varje dag runt området för allmänheten. När jag åkt turen och sett hur området är upplagt så ska jag få träffa någon (som jag inte vet namnet på ännu - jag ska fråga i receptionen) som jag sedan ska diskutera upplägget med och hur mycket jag ska jobba och med vad.

Best Friends handlar inte bara om hundar utan de har ett antal olika avdelningar. Förutom Dog Town så finns Cat World, Bunny House, Horse Haven, Parrot Garden, Piggy Paradise och Wild Friends. Jag har haft lite mailkontakt med BF (såklart) och jag ska börja med att tillbringa en eller ett par dagar i Dog Town för att efter det kan jag få tillåtelse att låna med mig hundar hem till min lilla enrummare efter att ha jobbat färdigt för dagen. Men efter att ha varit på Dog Town, så ska jag tillbringa en dag på vardera av de andra avdelningarna (för att sedan koncentrera den tid jag har kvar på Dog Town igen).  Jag räknar med att man får observera och lyssna en massa och vara beredd på att spendera en hel del tid med att rengöra hundgårdar och rasta hundar...... Men jag ser verkligen fram emot det också! :-D

THE GREAT OUTDOORS
Sist men inte minst så vill jag få tid över att vandra i de fantastiska nationalparkerna som finns i området....

Canyonlands

Grand Canyon 

Bryce

Zion

Lake Powell

Jag fattar inte riktigt själv hur jag ska hinna med allt på 4 veckor, men skulle jag få någon dag över så stannar jag väl i Las Vegas på vägen hem och shoppar lite.... ;-) Eller lägger in en dag i Denver. Vi får väl se.... Skulle kunna tänka mig att handla på mig en del elektronik och kameror. Samt friluftsprylar.... Samt gå i någon gigantisk hundaffär (som jag antar att de har "over there"...).

fredag 22 juni 2012

Hetzer och Heinz

Hahaha, kolla ca 15 sek in i filmen....



Dragkamp

Heinz och Hetzer

Mer miljöträning


Massor med miljöträning....

Heinz övervakar att allt går rätt till!














Heinz - världens bästa lekfarbror! :-D

Vad 17 har jag köpt för något...?????

Första veckan med Hetzer....

Öronen står åt alla möjliga håll!

Miljöträning i ladan

Miljöträning i maskinhallen

Söööötnos!

Lukta på Uffes fotsvett? ;-)

Hmmm, den blicken kan inte båda gott!

Vem vinkar du till, då?

Puss på dig, du!

Det är härligt med sommar!

Då sitter man på första parkett och får se nyfödda kalvar ta sina första stapplande steg... :-)

Det har varit mycket valp på sistone så jag slänger med ett kort på Busan som uppvägning.... Jag fattar inte hur det kan vara skönt att ligga på det därviset, men det gör hon lite då och då.... "knäpp-katt"!



Den här kalven är väl för himla söt med sina kajal-svarta ögon och sitt svarta öra? Den är en korsning med fjällras.

Den här var ju oxå fantastiskt söt - fjällisar har verkligen något "visst"!

Det bakre spåret är från Heinz, men vad är det främre spåret från för något?