Första halvåret jag hade Kilroy så höll jag honom inne för att han riktigt skulle lära sig var han bodde och vara van med mina hundar. Sedan när jag började släppa ut honom så blev han överlycklig och var ute hela dagarna. Han k0m dock in varje kväll, så det var ju skönt, men så fort man slog upp ögonen på morgonen så skulle han ut igen. Nu när det är kallt och mörkt så har hangått in i en tredje fas... Nu vill han helst bara sitta i fönstret och titta ut! Så länge det är mörkt stannar han inne och är det riktigt kallt så går han inte ut alls! Bra, tycker jag!Ju mer han är inne desto mer sköter han ju om den syssla som vi skaffade honom för - dvs hålla nere musbeståndet i huset.
Det var faktiskt evigheter sedan jag såg en mus, fast Emma säger att hennes katter har tagit möss nere på bottenvåningen. Men att de inte är borta helt vet jag ju om då jag hör hur det rasslar uppe på vinden med jämna och ojämna mellanrum... Jag har ofta öppet ner till källaren så att Kilroy ska kunna vara där nere om han vill fånga någon mus där, men det är inte så lätt att ha öppet upp till vinden - man får öppna en lucka i innertaket och klättra på en stege...
1 kommentar:
Moia tror ibland att hon skulle kunna hjälpa till att hålla små gnagare borta - hon leker sorkjägare på promenaderna. Imorse försökte hon visa vad hon kan och stack ner huvudet i en stor grästuva. "Här är den!" sa hela hennes kropp. Det var bara det att jag, som stod en lite bit bort, såg sorken komma hoppandes ur tuvan och pinnandes bort över isen. Min första impuls var att skratta högt åt Moia, som fortfarande letade med huvudet i tuvan, men så hejdade jag mig. Om jag hade skrattat hade hon ju tittat upp och sett den stackars sorken. Tänkte att jag skulle bespara den ett rejält nyp över ryggen...
Skicka en kommentar