söndag 11 september 2016

Minisemester på Öland!

Efter att ha kommit hem från ripjakten så ställde jag raskt om kosan till Öland. Bara packa upp, tvätta och packa ner igen! Planen var att jag skulle gå ett jakthundsprov med Bison på lördagen så jag skulle bila ner på fredagen och hem igen på söndagen. Jag skulle bo hos min kompis Acke som lämpligt nog har ett hus bara ca 25 minuters bilfärd från där jakthundsprovet skulle vara. På bilden är jag i Kalmar på väg ut på Ölandsbron.

På Ölandsbron. Bron är 6 072 meter lång och har en segelfri höjd på 36 meter. Den är Sveriges längsta bro, om man bara jämför de brodelar som befinner sig på svenskt territorium (Öresundsbron, som är längre, är delvis byggd på danskt territorium).
 
Efter att ha kört över bron fortsatte jag norrut och passerade bland annat Borgholms slott. Klart jag var tvungen att stanna en stund! Borgen byggdes under 1200-talet. Det förföll i perioder men hade användbara delar fram till 1806 då det brann på slottet och numera är det bara en ruin, men det hålls ofta festligheter i ruinen. När jag var där pågick t ex ett bröllop.
 

Information om jaktstenen vid Borgholms slott.

Själva jaktstenen....
 
Runt slottet gick det kvigor fritt. Bison var totalt ointresserad....

Som sagt, de gick helt fritt och hade noll koll på trafikreglerna!

På lördagen var det, som sagt, jakthundsprov och Bisons bror Sigge var där. Betydligt mindre päls på honom..... Vad bekvämt! :-)

Genomgång....

Bion på väg ut för att hitta en and!

Anden lokaliserad!

And avlämnad till matte! Snöpligt nog reagerade hon på hagelskottet som de sköt i vattnet under en del av hennes vattenarbete och eftersom tyskarna (det var två tyska domare) är stenhårda vad det gäller hundar som reagerar på skott, så åkte vi ut på det. Sorgligt för Bison är ju inte ett smack skottberörd egentligen..... Det är bara matte som inte tränat några hagelskott i vattnet, så Bison blev nog lite överraskad. Vi sköt ripa för henne bara dagar innan provet på betydligt närmare håll och efter provet sköt jag på en orre för henne, utan att hon reagerade alls.....
 
Men eftersom vi åkte ut så snöpligt så fick jag extra tid till att semestra på norra Öland! Jag har inte varit på Öland sedan jag var typ 10 år gammal..... Jag åkte t ex till Byrums raukfält.

Ölands raukar är inte alls så stora som på Gotland, men de är också fina!

Bison var förstås med!

Vid Byrum Sandvik finns alltså ett hundratal raukar längs en ca 600 meter lång strandremsa.

En rauk bildas när relativt mjukare bergarter vid stränder eroderas av det omgivande havet och en hårdare kärna av kalksten blir kvar. 

Området vid Byrum är rikt på fossil. Fossil är döda urtidsdjur som sjunkit till havsbottnarna och bäddats in i sediment. Sedimenten har sedan under lång tid pressats samman till en bergart, i vilken djurens former bevarats. Om man nu ska misslyckas på tävling så är det ju bra att det sker på Öland så resan inte känns helt som ett slöseri - det var kul att gå i Byrum med Bison och titta på alla stenstoder och fossiler!
 
Klart vi ska ta en selfie!
 
 
Jag for vidare tills jag var allra längst norrut på ön och passade då på att beundra Långe Erik, som fyrtornet heter.

Tyvärr var fyren stängd för säsongen, så det blev ett ganska kort besök....
 
Jag drog istället vidare till Trollskogen och där fick Bison bada en kortis i havet - vågor var spännande!

Bison gillar vår Ölandssemester!

Vid sidan av Trollskogen ligger vraket Swiks.
 
Swiks (eller Swix) är en åländsk tremastad skonare som förliste utanför Öland 1926. Fartyget och den sju man starka besättningen var på väg från Tyskland till hemmahamnen i Mariehamn när en snöstorm tvingade fartyget att försöka runda Ölands norra udde för att söka lä i Kalmarsund. Rundningsförsöket misslyckades och fartyget fastnade i de sanddynor som finns under vattenytan nära stranden. Swiks låg i strandkanten ända till dess att en vinterstorm på 1950-talet kastade upp fartyget på stranden och hon bröts i två delar. Delar från akterpartiet kan ännu ses spridda utmed stranden. Där på stranden ligger hon än, vindpinad och solblekt på stranden vid Trollskogen.

Givetvis finns det en Trollek i Trollskogen.... Den är ca 900 år gammal.

Längst ut på Ölands nordöstra udde ligger Trollskogen, en gammal betespräglad barrskog som verkligen gör skäl för sitt namn. Här växer knotiga vindpinade tallar och gamla grova vidkroniga ekar.

Trollskogen är ett av Ölands mest besökta naturområden. Jag är glad att jag var där "off season" så jag hade stället helt för mig själv! Just the way I like it!!!

Närmast stranden på den av havsvindarna utsatta sidan av udden står tallar, ofta mycket gamla, som fått sina förvridna former genom vindens påverkan.

Det var helt fascinerande att gå där - det ena trädet såg konstigare ut än det andra!

Tog massor med bilder, men de utgör nog inget roligt blogginlägg.... Stället måste upplevas på riktigt och inte via mina dassiga bilder!

Men några måste jag ju ha med! :-)
 

En kort film från Trollskogen.



Lite mer trollskog!

Efter dagens turistande åkte jag således tillbaka till Acke som bor på en liten fårgård på norra Öland.

Bison fick springa av sig lös med hans jämnåriga tik briardtik Bibbi.
 
Ackes får som glodde nyfiket på oss medan hundarna busade runt!

Öland är fullkomligt nerlusat med väderkvarnar! Väderkvarnen står i dag som en symbol över det öländska landskapet där man tidigt började utnyttja vinden som kraftkälla för att mala säden till mjöl. Hur länge väderkvarnar har funnits på Öland vet man inte. Av vissa källor att döma torde de flesta kvarnar drivna av vinden, tillkommit under 1700-talet. Den äldsta källan kommer från 1546 och avser en väderkvarn i Algutsrums socken. Under mitten av 1800-talet hade Öland ca 2000 kvarnar och fram till sekelskiftet 1900 var antalet i stort sett oförändrat. Varje gård med självaktning hade  sin egen kvarn.

På söndagen så började jag då färden hemåt, men jag tar ju inte den snabbaste vägen precis..... Ville se så mycket av Öland som möjligt innan jag åkte därifrån, så jag tog en liten grusväg söderut som gick alldeles längs kusten.

Äleklinta heter kuststräckan och den var jättefin men det som verkligen tilldrog sig mitt intresse var ett parti som jag inte har lyckats hitta något om i turistguiderna...
 
Mycket speciellt ställe!


100tals meter med stentorn, valv och andra stenkonstellationer!

Ett fält med maaassor av stenar! Och folk måste ha i årtionden byggt stentorn här! Det ena mer fantasifullt än det andra! :-) Kul!
 
Äleklinta kustlinje

Äleklinta kustväg med Blå Jungfrun i horisonten. Blå Jungfrun är en klippö och nationalpark.
Ön förvärvades av Torsten Kreuger 1925 och han skänkte den till Svenska staten som grundade nationalparken 1926.

Kustvägen.

Kameler finns det också på Öland. Det vet i och för sig alla som sett "Bonde söker fru" eftersom han som har kamelerna var med i det programmet. De hade beteshagar precis längs med vägen jag åkte på, så givetvis brände jag av lite kort!

- Vad gör du???

Traditionella betesdjur i förgrunden och inte så traditionella djur i bakgrunden....
 
 

 
 

torsdag 8 september 2016

Ripjakt i fjällen med Bison!

Den 24:e drog jag, Uffe och Bison oss upp till fjällen för att vara med om vår första rippremiär! Vi hade hyrt en stuga med ett fantastiskt läge i de jämtländska fjällen, alldeles vid vår jaktmark. Och vad vackert det var då! Ripa eller ingen ripa - jag hade kunnat bo hela sommaren i den där lilla stugan utan att tröttna..... 
 
Inzoomad stuga!
 
 

Det gick inte att köra bil till stugan, men vi hade fått en kontakt med en same med fyrhjuling som körde upp oss mot betalning, så att vi kunde ha gott om packning med oss. Eftersom vi skulle vara däruppe i 6 dagar och det var min och Uffes gemensamma semester, så ville vi ha lite god mat med oss..... Skönt att slippa släpa all packning och mat flera kilometer från bilvägen till stugan. Men det var en väldigt skumpig och stenig väg! Jag hade bara en hård bänk att sitta på.... Hade ett blåmärke i röven efteråt! Men det var det värt! Och Bison var stencool! Åkte i släpvagnen över stock och sten som om hon aldrig gjort annat!
 
Sista biten "väg" fram till vår stuga!
 
Stugan från andra hållet!
 
 
 
Första kvällen.... Det var som att det rök från bergen.....
 
Ännu en bild på vår stuga. Den hade vedeldad kamin och solenergi så man kunde ladda mobiler, gps:n och ha lyse på kvällen. Gasolkök och gasolkylskåp. Hur lyxigt som helst! :-) Fast det var utedass och "duscha" gjorde vi med hjälp av en hink på verandan......
 
Bison älskade också stugan och läget.... Hon var lyrisk i de nya omgivningarna!
 
Vi bodde strax norr om Tåssåsens sameby, vid ett ställe där de samlar och märker renkalvar varje vår. Kroktjärnsvallen heter stället.

Så det fanns lite stugor och kåtor runt ikring i närområdet.
 
Dock var vi i princip helt ensamma där under hela vår vecka. Det var bara en dag som det var lite aktivitet i en annan stuga, annars var det helt dött - precis som jag vill ha det! :-)

Nytt och gammalt på samma bild....

Jag kunde - ensam och ostörd - gå runt och fota hela kvällarna....


Solnedgång i kroktjärnsvallen!


det var inte bara fantastiskt....En av dagarna var´det storm. Det blåste 22 sekundmeter och i perioder vräkte det ner... Men det var ganska mysigt att kura i stugan och ta en vilodag....

Vägen ut till jaktmarken.

Bison var överlycklig att få vara ute och springa som hon ville. Första dagen sprang hon över 4 mil.....

Roligt att springa i de grunda bäckarna!

Hon hade inga problem med vattenövergångar i alla fall....

Fika och rast är viktigt!
 

Livet på en pinne.....

Jaktmarken

Uffe på väg ut.... Blev en del kort på honom eftersom det till 99% är jag som tar kort....

Ute på jaktmarken
 
Bison sökte i lovar runt oss.... Ut mellan 50-250 meter och sedan tillbaka, rundade oss och sedan ut igen!
 

Så här såg det ut! I alla fall just här där jag filmade....

Blir törstig av att springa mycket! Men det var gott om vatten i markerna!

När det var dags för lunch åkte stormköket fram!
 
Fining-Bison!

Speglar sig?

På väg ut på sök!

Härligt att springa på öppna vidder!
  

Bison var jätteduktig! Det skulle bara finnas enstaka strörenar sade de som kände till området, men vi såg flockar om 20 renar som mest..... Fast oftast kom de en och en. Vissa var nyfikna och kom nästan fram för att titta på oss! Men Bison jagade inte ren en enda gång! Även om jag vid ett tillfälle lyckades skicka henne rakt på 2 renar (med uppmuntrande tillrop, för jag trodde det var en fågel där) så lyckades jag stoppa henne direkt på visselpipan när jag insett mitt misstag..... Skönt!

Jag fastnade på någon bild i alla fall....

Så vackert uppe i fjällen!

Vi var nästintill helt ensamma hela veckan.... Vi såg bara vandrare vid ett tillfälle....

Uffe är inte lika road som Bison av vattenövergångar.....
 
På väg in efter ett sök.

Uppsamlingsplatsen för ren.

Vi hittade inte så många ripor i vårt område, men några hittade vi och Bison jobbade fantastiskt bra med dem! Jag är så stolt över henne! Hon är ju bara strax över året och det är hennes absolut första jakt!
 
 
Så vackert!
 
Trivs som fisken i vattnet!

Vackra vyer!
 
Tog en selfie så att jag skulle finnas med på något mer kort i alla fall....

Gott om vatten var det gott om.....

Klart jakthunden ska vila bekvämt efter att ha sprungit så långa dagar.......!
 

Vem behöver TV när man har sådan här utsikt..... :-)