tisdag 22 augusti 2017

Semestern rivstartade! Korsnäs timmerränna med SUP, Dragon Gate och kräftskiva.

Så.... i fredags jobbade jag min sista arbetsdag innan semestern och på kvällen dök Fredrika upp hos mig för att vi skulle paddla SUP denna helg.

Lördagen ägnades åt rekognoscering och att besöka Dragon Gate (kunde inte låta bli när det var öppet och vi passerade det på motorvägen när vi rekade för vår paddling).

Dragon Gate är ett delvis färdigställt affärs- och kulturcentrum i Uppsala län vid motorvägen E4, cirka 15 mil norr om Stockholm. Den bärande idén är att skapa en plats där kinesisk och svensk kultur ska kunna mötas.

Det planerade öppnandet av hotellet har skjutits på framtiden, bland annat på grund av bristfällig brandsäkerhet och uppvärmning.

Restaurangen var dock öppen (men trots det totalt öde när vi var där - det var nästan kusligt....) och inredd med en massa kitsch!

Salen domineras av den här båten i mitten....



Film från restaurangen


Staty av det buddhistiska helgonet Guanyin.


På kvällen dök även Annika och Daffe och deras två hundar upp och så hade vi en liten "mini-kräftskiva"! På bilden är det Bison som möter Max.


Bison och Max.


Hetzer - som den surkart hon kan vara - satte både Max och Ice på plats.....


Kräftskiva....


Annika och Daffe på väg hem efter  en 4 veckor lång semester i vildmarken....



Uffe och Fredrika



Söndagen anlände med fint väder och vi packade våra SUP:ar. Tyvärr var man tvungen att bära ett par km till starten av Korsnäs timmerränna (vilken var vad vi ville paddla), men det stoppade inte oss! På bilden ser det ut som att jag har packat ner Freddie i väskan! Nog för att hon är liten, men så liten är hon inte! :-)




Efter ca 3 km var vi vid starten av rännan!



Dags att pumpa upp SUP:arna!



Förberedelser pågår!



Till slut var det i alla fall dags för start!!



I början såg det så här fint ut..... :-)


Det flöt på bra....


Bitvis var det dock väldigt knöligt!



Och bitvis var luckorna så låga i rännan att vi fick ligga platt på mage på sup:arna!





En av höjdpunkterna! Akvedukten över sjön.....


Så härligt!



Liten film från passagen över sjön!





In i skogen igen.....

Finfin dag med fint väder fick vi!


Det braiga med sup är att man kan byta till olika ställningar allt eftersom man blir trött i rygg, knän, fötter.....


Ännu en av passagerna (samt att vi fick sällskap av en hyfsat orädd and....)





Inte helt lätt att ta sig upp ur rännan när man är tre äpplen hög..... :-)





Stilstudie!!


Men tills lut gick det! :-)



söndag 11 september 2016

Minisemester på Öland!

Efter att ha kommit hem från ripjakten så ställde jag raskt om kosan till Öland. Bara packa upp, tvätta och packa ner igen! Planen var att jag skulle gå ett jakthundsprov med Bison på lördagen så jag skulle bila ner på fredagen och hem igen på söndagen. Jag skulle bo hos min kompis Acke som lämpligt nog har ett hus bara ca 25 minuters bilfärd från där jakthundsprovet skulle vara. På bilden är jag i Kalmar på väg ut på Ölandsbron.

På Ölandsbron. Bron är 6 072 meter lång och har en segelfri höjd på 36 meter. Den är Sveriges längsta bro, om man bara jämför de brodelar som befinner sig på svenskt territorium (Öresundsbron, som är längre, är delvis byggd på danskt territorium).
 
Efter att ha kört över bron fortsatte jag norrut och passerade bland annat Borgholms slott. Klart jag var tvungen att stanna en stund! Borgen byggdes under 1200-talet. Det förföll i perioder men hade användbara delar fram till 1806 då det brann på slottet och numera är det bara en ruin, men det hålls ofta festligheter i ruinen. När jag var där pågick t ex ett bröllop.
 

Information om jaktstenen vid Borgholms slott.

Själva jaktstenen....
 
Runt slottet gick det kvigor fritt. Bison var totalt ointresserad....

Som sagt, de gick helt fritt och hade noll koll på trafikreglerna!

På lördagen var det, som sagt, jakthundsprov och Bisons bror Sigge var där. Betydligt mindre päls på honom..... Vad bekvämt! :-)

Genomgång....

Bion på väg ut för att hitta en and!

Anden lokaliserad!

And avlämnad till matte! Snöpligt nog reagerade hon på hagelskottet som de sköt i vattnet under en del av hennes vattenarbete och eftersom tyskarna (det var två tyska domare) är stenhårda vad det gäller hundar som reagerar på skott, så åkte vi ut på det. Sorgligt för Bison är ju inte ett smack skottberörd egentligen..... Det är bara matte som inte tränat några hagelskott i vattnet, så Bison blev nog lite överraskad. Vi sköt ripa för henne bara dagar innan provet på betydligt närmare håll och efter provet sköt jag på en orre för henne, utan att hon reagerade alls.....
 
Men eftersom vi åkte ut så snöpligt så fick jag extra tid till att semestra på norra Öland! Jag har inte varit på Öland sedan jag var typ 10 år gammal..... Jag åkte t ex till Byrums raukfält.

Ölands raukar är inte alls så stora som på Gotland, men de är också fina!

Bison var förstås med!

Vid Byrum Sandvik finns alltså ett hundratal raukar längs en ca 600 meter lång strandremsa.

En rauk bildas när relativt mjukare bergarter vid stränder eroderas av det omgivande havet och en hårdare kärna av kalksten blir kvar. 

Området vid Byrum är rikt på fossil. Fossil är döda urtidsdjur som sjunkit till havsbottnarna och bäddats in i sediment. Sedimenten har sedan under lång tid pressats samman till en bergart, i vilken djurens former bevarats. Om man nu ska misslyckas på tävling så är det ju bra att det sker på Öland så resan inte känns helt som ett slöseri - det var kul att gå i Byrum med Bison och titta på alla stenstoder och fossiler!
 
Klart vi ska ta en selfie!
 
 
Jag for vidare tills jag var allra längst norrut på ön och passade då på att beundra Långe Erik, som fyrtornet heter.

Tyvärr var fyren stängd för säsongen, så det blev ett ganska kort besök....
 
Jag drog istället vidare till Trollskogen och där fick Bison bada en kortis i havet - vågor var spännande!

Bison gillar vår Ölandssemester!

Vid sidan av Trollskogen ligger vraket Swiks.
 
Swiks (eller Swix) är en åländsk tremastad skonare som förliste utanför Öland 1926. Fartyget och den sju man starka besättningen var på väg från Tyskland till hemmahamnen i Mariehamn när en snöstorm tvingade fartyget att försöka runda Ölands norra udde för att söka lä i Kalmarsund. Rundningsförsöket misslyckades och fartyget fastnade i de sanddynor som finns under vattenytan nära stranden. Swiks låg i strandkanten ända till dess att en vinterstorm på 1950-talet kastade upp fartyget på stranden och hon bröts i två delar. Delar från akterpartiet kan ännu ses spridda utmed stranden. Där på stranden ligger hon än, vindpinad och solblekt på stranden vid Trollskogen.

Givetvis finns det en Trollek i Trollskogen.... Den är ca 900 år gammal.

Längst ut på Ölands nordöstra udde ligger Trollskogen, en gammal betespräglad barrskog som verkligen gör skäl för sitt namn. Här växer knotiga vindpinade tallar och gamla grova vidkroniga ekar.

Trollskogen är ett av Ölands mest besökta naturområden. Jag är glad att jag var där "off season" så jag hade stället helt för mig själv! Just the way I like it!!!

Närmast stranden på den av havsvindarna utsatta sidan av udden står tallar, ofta mycket gamla, som fått sina förvridna former genom vindens påverkan.

Det var helt fascinerande att gå där - det ena trädet såg konstigare ut än det andra!

Tog massor med bilder, men de utgör nog inget roligt blogginlägg.... Stället måste upplevas på riktigt och inte via mina dassiga bilder!

Men några måste jag ju ha med! :-)
 

En kort film från Trollskogen.



Lite mer trollskog!

Efter dagens turistande åkte jag således tillbaka till Acke som bor på en liten fårgård på norra Öland.

Bison fick springa av sig lös med hans jämnåriga tik briardtik Bibbi.
 
Ackes får som glodde nyfiket på oss medan hundarna busade runt!

Öland är fullkomligt nerlusat med väderkvarnar! Väderkvarnen står i dag som en symbol över det öländska landskapet där man tidigt började utnyttja vinden som kraftkälla för att mala säden till mjöl. Hur länge väderkvarnar har funnits på Öland vet man inte. Av vissa källor att döma torde de flesta kvarnar drivna av vinden, tillkommit under 1700-talet. Den äldsta källan kommer från 1546 och avser en väderkvarn i Algutsrums socken. Under mitten av 1800-talet hade Öland ca 2000 kvarnar och fram till sekelskiftet 1900 var antalet i stort sett oförändrat. Varje gård med självaktning hade  sin egen kvarn.

På söndagen så började jag då färden hemåt, men jag tar ju inte den snabbaste vägen precis..... Ville se så mycket av Öland som möjligt innan jag åkte därifrån, så jag tog en liten grusväg söderut som gick alldeles längs kusten.

Äleklinta heter kuststräckan och den var jättefin men det som verkligen tilldrog sig mitt intresse var ett parti som jag inte har lyckats hitta något om i turistguiderna...
 
Mycket speciellt ställe!


100tals meter med stentorn, valv och andra stenkonstellationer!

Ett fält med maaassor av stenar! Och folk måste ha i årtionden byggt stentorn här! Det ena mer fantasifullt än det andra! :-) Kul!
 
Äleklinta kustlinje

Äleklinta kustväg med Blå Jungfrun i horisonten. Blå Jungfrun är en klippö och nationalpark.
Ön förvärvades av Torsten Kreuger 1925 och han skänkte den till Svenska staten som grundade nationalparken 1926.

Kustvägen.

Kameler finns det också på Öland. Det vet i och för sig alla som sett "Bonde söker fru" eftersom han som har kamelerna var med i det programmet. De hade beteshagar precis längs med vägen jag åkte på, så givetvis brände jag av lite kort!

- Vad gör du???

Traditionella betesdjur i förgrunden och inte så traditionella djur i bakgrunden....