torsdag 29 maj 2014

Hundträning och gräsklippning

I tisdags var jag nere i Gillinge och tränade med Hetzer. Fick till en del riktigt bra legor!

Här är det Eva som blivit nertryckt i en djup lega.... :-)
 
Onsdagen ägnades åt vallning och hönshusstädning (efter att ha jobbat förstås).

Torsdagen har ägnats åt att städa huset och att klippa gräsmattan.

Fint blev det - så skönt med nyklippt gräsmatta! :-) På bilden syns också potatislandet! Förhoppningsvis så blir det lite egna potäter i sommar!

onsdag 7 maj 2014

Heinz letar kantareller


Heinz börjar bli riktigt duktig på att hitta kantareller! :-)


Själva kantarellen har jag stoppat ner i en glasburk med hål i locket (bilden). Om jag inte skulle ha ett skydd runt så skulle den ju bland annat bli nedsmetad med godis och alldeles neddregglad av Heinz.... Plus att jag vill ha doften så ren som möjligt! Jag hanterar svampen med pincett.....

Glasburken diskar jag när den blir smutsig och för att säkerställa att han inte går på min hanteringsvittring av själva burken så har jag flera likadana burkar som jag ibland också gömmer.... Men det är bara den som luktar kantarell som han får belöning för! :-)




Mitt egna "Mitt i naturen", hönsinköp, räddningshundträning, upplyst trädgård och vedklyvning!

Detta inlägg kommer vara något "hoppigt", men så ser ju även min vardag ut just nu..... Det växlas konstant mellan olika aktiviteter....

Vad får man om man parar en panda med en kossa.....?
 

 En belted Galloway, så klart!

De är en härdig köttras från Gallowaydistriktet i  sydvästra Skottland. Rasens ursprung tros komma från de hornlösa djur som vikingarna förde med sig till Skottland. Under 1700-talet hade skottarna handels- utbyte med Holland och därifrån togs tjurar av rasen Lakevelderer vilka har det karakteristiska bältet som senare kommer att bli Belted Galloways kännetecken.

Rasen är naturligt hornlös och det markerade bältet är också dominant. Förutom svarta djur finns också dun och röda. Historiskt har skottarna aldrig stallat in dessa djur som under århundradena har utvecklat en dubbel päls med underull som håller djuret varmt och en raggigare päls över som håller undan fukt och väta.   Korna är långlivade och kända för att producera levande kalvar långt upp i åldern.

Kul med ett lite annorlunda inslag i landskapsbilden på landsbygden mellan Skyttorp och Björklinge! :-)
 

Här hemma skriker fasantuppen dag som natt. Och i sedvanlig fasantupp-anda, så är han lite korkad och väldigt orädd.....


Vår halvtama fasantupp! Det här blogginlägget artar sig till att bli en variant av "Mitt  naturen" :-)
 

Nya höns har tillkommit  flocken. Klart man måste ha 4 klassiska vita hönor! Och vem kan motstå den här söta hönan med kammen på sne? Hon kommer från ett djurförsök (utfodringsförsök) ute på SLU och skulle ha slaktats när försöket var klart, men nu bor hon hos mig!
 

För övrigt sliter vi varje ledig minut med att få undan veden, så gubbarna kan komma fram och fixa garageuppfarten.... Och högen börjar synbart att minska ute på gräsmattan, men det tar nog hela denna vecka också.....
 

Vägen hem i eftermiddags-sol. Hem ljuva hem.....
 

I ledigheten som var runt första maj så kom Tina och Niclas över och bodde i vår gäststuga. Mysig middag blev det på kvällen och dagarna ägnades åt räddningshundträning! Helt klart en perfekt "Jenny-helg" :-)
 

Jag och Hetzer. Glömde tyvärr bort att fota Heinz, men han var med ena dagen. Vallade områden och fick även göra ett kortare sök - han var helt slut på kvällen och sov som en stock!
 

Niclas pekar ut sökområdet för mig och Hetzer.
 

Hetzer på språng ut i området!
 

- Var är min figge?
 

-Jag hittade dig!!!
 

Nu har solcellslamporna kommit upp i trädgården för året!
 

De funkar bara maj-augusti, men då är de fina!

 

Blir så mysigt i trädgården på kvällen!
 

Fina men kalla daga på sistone. Vi försöker vara ute så mycket det går. Det går ju bra så länge ma rör på sig Vi människor sågar och klyver ved och hundarna leker.
 

Dags för förmiddagsfika!
 
 

torsdag 1 maj 2014

Svenska Djurhälsovårdens vårkonferens 2014

I mars var jag iväg på Svenska Djurhälsovårdens vårkonferens. Två dagar med föreläsningar av yrkesverksamma människor om allt från antibiotikahotet, djuromsorgsprogram till stallinredningar! :-)

Här nedan publicerar jag några korta videosekvenser (samt en hel del text) som jag tagit och som jag tycker att alla i Sverige (ja, alla som fattar svenska) borde lyssna på och ta till sig.....


Christina Greko talar om resistensutvecklingen som orsakar dödsfall och att det inte handlar om tredje världen utan HÄR! Christina Greko är veterinär- och antibiotikaexpert på Statens veterinärmedicinska anstalt.

Antibiotika är ett av våra absolut viktigaste läkemedel – både för människor och djur. Idag används det ofta i för stor utsträckning inom djuruppfödning. I flera delar av världen ges antibiotika t o m direkt i foder för att öka tillväxten hos djur som senare slaktas. Bakterier har en förmåga att bli resistenta, motståndskraftiga, mot antibiotika om användningen är för stor. Ju fler bakterier som blir antibiotikaresistenta desto sämre fungerar antibiotika som läkemedel – både för djur och människor. Detta händer redan.


Marie Wedin från Läkarförbundet talar. "Det här är ett rysligt scenario vi har framför oss (om antibiotikan tar "slut") och då kan vi komma in i prioritetsdiskussionen och den etiska diskussionen - vem ska vi ge antibiotikan till? Grisen eller människan?"

Marie Wedin har också skrivit, ett flertal debattartiklar i olika tidningar, om betydelsen av krav på att ursprungsmärkningen av kött ska omfatta uppgifter om var djuret är fött, uppfött och slaktat. När djur fraktas runt under sitt liv ökar smittspridningen, antibiotikaanvändningen och resistensutvecklingen. Krav på sådan märkning gäller redan för nötkött.


Marie fortsätter att prata om framtiden och en tid utan att antibiotika fungerar... Läkarkåren är medvetna om antibiotikaproblematiken, men vi vågar inte tänka tanken på vad som komma skall..... Vi kommer att ha en helt annan sjukvård....

Problemen med antibiotikaresistens fortsätter att öka i världen. Verkningslös antibiotika leder till stora svårigheter att behandla infektioner och begränsa smittspridning. Det är ett allvarligt hot som kräver åtgärder över professionella sektorer och nationsgränser.

Inom veterinärmedicinen och djurhållningen i Sverige minskar antibiotikaanvändningen sedan närmare 20 år tillbaka. Från en förbrukning på drygt 20 ton 1996 räknar Jordbruksverket att den förra året minskat till 12 ton. För att minska djurens lidande ska de ges antibiotika när de är i behov av det, men det ska vara rätt dos av rätt sort. Sedan 2006 får antibiotika inte användas inom EU för att djuren ska växa bättre, däremot för att behandla bakteriesjukdomar. Försäljningen av antibiotika till djur varierar dock fortfarande stort mellan EU-länderna, Norge och Island. Enligt European Medicines Agency använder exempelvis Ungern 269 milligram antibiotika per kilo djur, Island bara 8 milligram.

Av den totala antibiotikaförsäljningen inom EU 2010 var 90 procent avsedd för medicinering till grupper av djur, enligt Statens veterinärmedicinska anstalt. I Sverige var motsvarande siffra runt 10 procent. I många länder som exempelvis Danmark förskrivs mer antibiotika till djur än till människor. I länder med omfattande användning av antibiotika är multiresistenta bakterier inom köttproduktionen regel snarare än undantag.


Per Jensen, professor i etologi vid Linköpings universitet, berättar om dansk grisproduktion.



Per Jensen fortsätter med att berätta om svensk grisproduktion - den är jättebra, men motsvarar den vad svenska konsumenter tror?


Per Jensen kommenterar Belgian Blue...

Så här skriver Per Jensen på sin egen hemsida: Vi äter mer och mer kött, samtidigt som priset på det sjunker år efter år i reala belopp. Vem betalar egentligen priset för den billiga maten? Utan tvivel djuren själva. Men vi vet mycket om de behov som grisar, höns och kor har, så varför kan vi inte anpassa vår matproduktion efter den biologiska kunskapen?
Per Jensen


Varför svensk grisproduktion - trots att den är så bra - är i kris.... Vi köper plikttroget svensk gris i butiken, men när vi köper korv, går på restaurang eller upphandlar mat till kommunala kök så "glömmer" vi helt bort vår svenska gris.....


Gunnar (Johansson?) pratar om det nya "djuromsorgsprogrammet".

Svenska grisbönder har allt svårare att hävda sig i konkurrens med billigare importkött (se filmen ovan om varför svensk grisproduktion är i kris, bland annat). Branschorganisationen Sveriges grisföretagare har därför utarbetat ett förslag till djuromsorgs­program som de hoppas kan leda till ökad produktivitet och fler överlevande kultingar. Av 100 födda kultingar dör ca 20 %. Målet är att få ett så kallat kontrollprogram godkänt av Jordbruksverket som ger grisbönder som ansluter sig till det, möjlighet att göra avsteg från djurskyddslagens föreskrifter.

På de gårdar som ingår i pilotstudien stängs suggan in med så kallade skyddsgrindar upp till fem dagar efter att suggan fött sina ungar. Att fixera suggan innebär att man stänger in henne i ett utrymme så trångt att hon inte kan vända sig. Hon kan stå och hon kan lägga sig, men hon kan inte trampa omkring.

I Sverige ska suggor alltid vara lösa, men i studien vill man pröva om suggorna kan vara produktiva mammor under längre tid om de hålls inburade under brunst och betäckning i så kallade liggbås.

Ytterligare ett problem enligt grisföretagarna är att suggan blir hårt åtgången av alla sina diande ungar. Därför vill man pröva om kultingarna kan avvänjas tidigare än vad som är tillåtet i Sverige.

Om försöket går som förväntat överlever fler små grisar. Då uppstår ett behov av att få hålla fler slaktsvin per kvadratmeter än vad som är tillåtet i dag. Syftet är att hålla samman stora syskongrupper utan att behöva bygga om stallarna. Även det testas i studien.

Bo Algers, professor i husdjurshygien vid lantbruksuniversitetet i Skara och Per Jensen är professor i etologi vid Linköpings universitet. – Vi har kommit ifrån att hålla djur i bur. Personligen tycker jag att förslaget att åter igen sätta suggorna i trånga bås är djuretiskt förkastligt. Det är väldigt oklokt att försämra djurskyddet när det just är det bättre djurskyddet som är ett säljargument för svenskt kött, säger Bo Algers. Och Per Jensen håller med. Redan i dag lyckas gårdar väldigt bra, medan var femte­ kulting dör på andra.  – Det visar att mycket handlar om management, säger Per Jensen.
Båda är kritiska till att skilja kultingarna från sin mamma tidigare än vad som nu sker. Det gör dem mer infektionskänsligare. Den tidiga avvänjningen i konkurrentländerna är en viktig orsak till att antibiotika används i så stor utsträckning där.

Dagen avslutades med en paneldebatt som förvånansvärt nog var väldigt tam.... Hade nog förväntat mig lite mer för- och nackdelar vridas och vändas på.... Varför ska man acceptera ett djuromsorgsprogram på gårdar som investerat miljoner i att bygga boxar som de ser ut i Danmark istället för boxar som leder till att suggan grisar upp i smågrishörnet och därigenom får en högre överlevnad? Det kunde man ju ha diskuterat mer? En replik från en tjej i lokalen var i alla fallklockren - "ska det verkligen heta djur OMSORGSprogrammet? Inte omsorg för suggan i alla fall....

Jag tror det vore olyckligt för svensk grisproduktion om det där programmet blev fastslaget och jag tror fler då skulle bygga in sig i system där man kan gå med i omsorgsprogrammet, istället för att satsa på nytänkande t ex i form av boxdesign....

Sedan vore det ju bra om konsumenten förstod att grisen har ett helt annat system för överlevnad och fortplantning än vad vi har eller ens en ko har. En gris föder många ungar och räknar med "lite svinn". Endast den starke överlever. Det är högst normalt att griskultingar dör. En människa, eller en ko eller häst föder allt som oftast bara en (1) unge och lägger ner mycket tid på att försvara den avkomman och se till att den får bra förutsättningar för överlevnad. Däremot ska ju inte en griskulting behöva dö för att vi har dåliga system. Det är inte heller bra ur produktionssynpunkt att en kulting dör.

1 maj inleds med SNÖ!

Vaknade upp dagen efter valborg till en vit värld.... Hundarna tyckte det var jätteroligt, men det tyckte inte jag.....

Det hade kommit en massa tung blötsnö, som nu på morgonen redan hade rasat från taket på ladan, så jag fick skotta mig in till hönsen.... Dessutom hade staketet rasat till hönsrastgården, så jag kommer att behöva laga staket innan hönsen kan släppas ut igen..... Men idag får de vara inne (till deras förtret). Jag låter snön smälta undan mer innan jag ger mig på staketlagningen!

Det kom massor med snö och tyngde ner träden..... Och sedan smälte det bort (rasade av träden). Så jäkla onödigt... :-( Det här trädet ska vi kapa till hösten, helt klart!

Tulpanerna fryyyyser!

Hönsens favoritbuske ligger platt på backen....

Här har jag sparkat bort all snö - så här ska ju busken se ut!

Uffe skottade altanen.....

Jag fortsatte med att förbarma mig över nästa buske.....

Ja, det var ju en buske därunder!

Solen skiner i alla fall och det ska bli ca 5 plusgrader idag, så jag hoppas att allt smälter bort under dagens lopp.....