fredag 4 mars 2016

Memento mori? Tack det räcker nu.....

De sista månaderna har verkligen inte varit roliga..... De som följt bloggen vet att det började med att en fin, gammal vän gick bort i höstas efter en tids sjukdom. Och bara några månader efter det var jag tvungen att ta bort Heinz. Sedan gick det ytterligare någon månad och så dog min morbror. Det har varit jättetråkigt och ledsamt, men det har varit på grund av sjukdomar och ålder. Lite "naturens gång" även om man alltid sörjer och är ledsen.

Men i natten till i måndags dog ytterligare en vän till mig. Den här gången bragd om livet av den person som hon valt att dela sitt liv med. Den person som skulle varit hennes stöttepelare, partner och förtrogne. Jag var alldeles i chock när jag fick reda på vad som hade hänt. Hur är det möjligt att någon kan ta livet av sina barns mor och sedan ta livet av sig själv och göra så att ens barn hamnar helt ensamma i livet? Det är helt ofattbart och ohyggligt sorgligt.

Jag tänker inte skriva ut hennes namn. De som vet, de vet. På något vis känns det som att man pekar ut henne som ett mordoffer om namnet skrivs ut och hon var ju så mycket mer än så. När chocken efter detta har lagt sig så vill jag minnas henne för hennes lugn, vänlighet, hjälpsamhet och hennes fantastiskt trevliga personlighet. En person med integritet. Inte ett offer.

Memento mori är latin och betyder "kom ihåg att du är dödlig". Enligt sägnen ska en slav ha haft som arbete att gå bakom en romersk kejsare och påminna denne om att denne var dödlig. Jag har ingen slav, det räcker med livet självt, och jag säger: -"Tack det räcker nu!" Jag vet att livet är skört och att vi aldrig vet vad som väntar runt nästa hörn. Jag vet att alla ska dö, inklusive jag själv. Det kan räcka med påminnelser nu.....



Mors certa, hora incerta – "Döden är säker, timmen osäker"

3 kommentarer:

Skogsmor sa...

Så fruktansvärt tragiskt......

Susanne sa...

Så sant- enligt mina erfarenheter i livet också <3

Lina Kinnander sa...

Jag hade missat det här inlägget men precis som du var jag i sån fruktansvärd chock. Jag hade väldigt svårt att tänka på någonting annat än detta i flera dagar. Nu har det lagt sig lite och man tänker mer på henne som man minns henne och det man gjorde tillsammans. Mindre på den sista fasansfulla stunden hon måste ha upplevt. :-(