fredag 24 mars 2006

Igår

Var doggzen jätteduktiga! Var ute och promenerade när det omisskännliga ljudet av trubbel hördes - dvs "bjäbb, bjäbb, bjäbb" följt av "LUDDE, KOM HIIIT!" Eller vad det nu var hunden hette - det har jag glömt. Genom skogen kom det i alla fall en sheltie farandes och jag kommenderade mina hundar att lägga sig, vilket de gjorde, och sedan ställde jag mig framför doggzen och blängde på jycken som kom i full kareta. Han förstod kanske att detta inte var någon bra idé? För han stannade sisådär 7 meter i från mig och bjäbbade vidare, glatt ignorerandes sin matte uppe i skogen. När han bjäbbat ett tag tyckte han väl att det började bli tråkigt för då började han avancera igen, varvid jag tog några steg emot honom och fräste åt honom att han skulle gå hem. Det var mer än han ville vara med om så att då vände han faktiskt tillbaka till sin matte. Då visade det sig att matten var ute och gick med sin väninna och när den ena fick tag på sin hund - ja, då kom den andras hund farande med nya bjäbb-krafter. Jag gick återigen framför mina hundar och blängde surt varvid hunden stannade. Men minuterna gick och ägaren lyckades inte kalla in sin hund och ej heller få tag på den för den stack utom räckhåll så fort hon närmade sig. Så till slut ruttnade jag, satte mig på huk och drog fram en godis och då hade jag den i knät på en gång. Jag hade ju inte lust att stå där hur länge som helst.... Så sedan höll jag i den i halsbandet tills matte kom och kopplade jycken. Under hela denna tid låg Felix och Axa tysta och snälla och rörde sig inte ur fläcken! De fick givetvis nästan allt godis jag hade kvar i fickan efteråt!

Personligen tyckte jag bara att det var bra att det skedde.... Fick ett tillfälle att träna mina hundar i lydnad med störning... Det gör mig inget när det kommer hundar på det där viset, så länge de inte är aggressiva och med bara en tanke i huvudet och det är att komma fram för att bitas och/eller bara stödda sig. Lite "allmänt olydiga" hundar kan jag hantera och vända till en träningssituation bara!

Men duktiga var de - mina små doggizar!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Klapp-klapp-klapper händerna!:-)

Att det ska vara så svårt att ha vardagslydnad på sina hundar, tänker jag om bjäbbisarna.
Hoppas mattarna lärde sig nåt.....

Anonym sa...

Du är tålmodig du... men visst det är ju okej när de iaf har som mål att koppla hunden inte bara låta dem skutta vidare bäst de vill, som alla jag träffar tydligen har. Duktiga hund har du, men det visste jag ju redan. Ha re gött!