Klev upp klockan 03.30 imorse (inatt...) och 03.45 satt jag i bilen på väg till Borlänge för att tävla lägre spår. Jag hade anmält till 4 spårtävlingar och kom bara med på den i Borlänge, så det var ju tur att jag anmälde till den då - trots avståndet! I torsdags fick jag dock besked att jag även kom med som reserv på ytterligare en spårtävling och det var jag ju glad för utifall det skulle skita sig idag....
Kom i alla fall fram till BBK strax efter 6 på morgonen och blev mottagen direkt av att himlen öppnade sig.... Jag blev lite nervös när jag insåg att vi skulle börja med budföring och platsliggning
innan vi åkte ut i spårmarkerna.... Jag drog startnummer 15 (sist), vilket i och för sig var bra då jag fick ligga på en kant (det är lite läskigt att lägga platsliggning ihop med en massa främmande hundar - tänk om de inte ligger? tänk om de är elaka mot stackars Heinz...?). Nackdelen är ju att när jag skulle gå lydnad så skulle jag ju få den absolut lerigaste och klafsigaste planen.... Ovan kan ni se hur det regnade under budföringen...
Lagom till platsliggningen var det "bara" duggregn..... Jag var helt säker på att Heinz skulle opponera sig mot det blöta vädret och det kalla underlaget genom att ligga och pipa sig igenom platsliggningen, men han var faktiskt helt tyst! Han kanske kom av sig eftersom det för första gången var platsliggning med skott. Skytten promenerade dessutom omkring litegrann så Heinz tittade en del på honom. Jag blev lite nervös att han skulle börja vrida sig så att han skulle se skytten bättre, men det gjorde han tack och lov inte......
När det var 30 sekunder kvar så började han nosa på en fläck. Han nosade och nosade och började sträcka på sig för att kunna nosa lite längre bort..... Jag stod ju på andra sidan plan och såg eländet utan att kunna göra något åt saken.... Jag svor som en borstbindare i huvudet och till slut slutade han nosa och han låg kvar på samma ställe. Det gick ju på bara några sekunder även om det känns som en evighet för en själv - men domarna missade tack och lov nosandet så vi fick en 10:a!
Efter budföringen och platsliggningen åkte den första halvan ut i spårskogen. eftersom jag var nr 15 fick jag vänta en timme på klubben, men det gjorde inte mig något för jag hade Axa med mig så jag tog henne på en promenad i omgivningarna och var bl a ner och tittade på Dalälven..... Axa var för övrigt sitt mest hungriga "jag". Hon tiggde konstant godis av alla hon mötte och jag fick passa henne noga för hon var fräck nog att bara köra ner nosen i folks fickor om hon kom åt.... Och hade hon ingen annan att tigga hos så tok-stirrade hon på mig! Och så fort jag stoppade en hand i fickan så började hon skälla.... Knas-Fia!!!
Till slut var det dags att bege sig ut i skogen och man insåg att man var långt från Uppsala-slätten..... Det gick upp och det gick ner och det gick upp och det gick ner.... Och det var skog, skog, skog...! Härligt!!!!
Riktigt fin, mossbeklädd John Bauer-skog var det som spåret gick i! Det var dock lite lurigt för jag höll på att vricka fötterna av mig både en och två gånger då man inte riktigt ser hur marken är funtad under mossan....
Axa och Heinz. Rastning innan spårpåsläpp.
Jag hade en jätterolig spårläggare som höll mig sällskap medan jag väntade på domarna. Kan i och för sig tänka mig att en nervös person inte skulle uppskattat honom, för han försökte verkligen lura i mig att han sett färska björnspår i mitt spår.... Och om jag gick vilse så hade han inte tid att leta rätt på mig förrän tidigast nästa onsdag.... :-)
Spåret gick i alla fall hyfsat.... Jag fick ett litet tappt som vi redde ut, men jag hade i vanlig ordning ingen klocka med mig, så jag blev jättestressad då jag absolut inte ville ta för lång tid på mig i skogen - igen! Så det slutade med att jag sprang efter Heinz i regnet och i den livsfarliga mossan! Jag dröp av svett när jag äntligen kom till slutet och fick veta att jag hade endast tagit en kvart på mig - jag hade gott om tid kvar! Jajaja..... Hellre det än tvärtom.... Fast i brådskan hade jag och Heinz missat en pinne :-(
Tillbaka på klubben visade det sig att 4 ekipage inte klarat spåret så vi var 11 kvar som skulle gå lydnaden. Jag tittade på samtliga hundar utom den som var precis innan mig och av de jag såg så nollade alla utom en (1!) krypet (och hon fick bara betyg 5). Flera nollade platsläggandet under gång också. Planen var helt vattenmättad och det stänkte vid varje steg man tog.....
Men Heinz gick som en stjärna! Den ena domaren gav oss till och med en 10:a på platsläggandet (fast jag tror han var lite snäll och tog hänsyn till regnet...). Jag var lite oroad inför krypet eftersom det har en så hög koefficient (5, dvs man kan förlora 50 poäng...) och när vi skulle ställa upp oss försökte jag dra mig lite ut åt ena sidan - 10 st föregående hundar hade inte precis gjort planen mer krypvänlig.... Men tävlingsledaren stod på sig - jag tror att hon hade märkt ut så ordentligt de 3 metrarna hundarna ska krypa med sågspån, att hon absolut inte vill rubba sig en meter i sidled ens.... Jag drog i med ett ganska kraftigt dubbelkommando och Heinz kröp!!! Min korthåriga dobbis kröp i ösregnet på den klafsiga planen såsom ingen annan hund gjorde den dagen!!!! Jag var så stolt över honom (och mig själv)! Fast det blev "bara" betyg 7..... Men det var bättre än vad någon annan hade den dagen (av vad jag såg).
Summa summarum: 526,75 poäng, uppflyttning och placerad 2:a. Högre klass - here we come! Helt plötsligt var det inte alls jobbigt att ha gått upp kl halv fyra på morgonen och resan hem gick i ett flygande fläng (lyckorus).
Stackars Heinz.... Axa gör precis som hon vill med honom! Fast hon ser inte så nöjd ut själv - han kanske är för knölig för prinsessan på ärten?
Heinz gillar att vara nära.... Jag försöker titta på TV!
Var ute i skogen igår och plockade svamp. Heinz och Axa gjorde sitt bästa att mosa svampen... Tur att det verkar vara gott om svamp i år så jag fick en del plockat trots hundarnas ansträngningar!
Trattisar...
Dagens skörd som håller på att torka. Tack och lov hjälpte Uffe mig med det tråkiga rensandet....
Man måste ju turista allt man kan när man ändå är ute i landet och far, så vi stannade i Varnhem på vägen hem. Varnhems klosterkyrka på bilden ovan.
Det har varit en hel del mycket lokala regnskurar runt Uppsala med omnejd idag. Jag klarade mig bra själv, men jag hade Heinz och Lyra med mig och med en regnvåt mark så vet man ju vad som händer.....
På kvällskvisten blev det - som sagt - lite kallt så då drog vi oss in i huset. Heinz ska givetvis vara i centrum och ligga i soffan han med.....
Men till slut orkade inte ens Heinz vara vaken, partyhatten till trots, så då var det dags att runda av kvällen och gå och sova istället ;-)