Hetzers bula i nacken har äntligen sjunkit ihop så i storlek att jag kunde inviga hennes nya, fina nome-sele! Så då drog jag till ett närbeläget grustag och lade några korta spår.
Spår 1. Ca 50 meter långt, gick från grus med lite vegetation, till sand och hade en 45-graders vinkel och en spetsvinkel.
Spår 2. Rakt fram och ca 30 meter långt. Från grus till betong till grus igen.
Spår 3. Ca 15 meter. Från grus till nätunderlag till gummiduk. Det tog ett tag innan Hetzer fattade att hon skulle klättra upp, men så fort poletten trillade ner vart spåret tog vägen (hon fattade inte att lyfta huvudet uppåt för att hitta spårets fortsättning och det var ju iofs ett positivt problem) så var det inga problem att följa efter!
Spår 4. Ca 15 meter rakt fram på stenar.
Jag lägger korta spår och försöker istället hitta på klurigheter i spåret, så jobbar jag på spåruthålligheten på sikt istället. Mellan de korta spåren så leker vi med bollen, käkar godis och har "allmänt trevligt".
Idag blev träning extra bra för det for omkring 3 småkillar med motocrosscyklar i grustaget samtidigt som jag var där. Det rök från däck och motorer, killarna tjoade på varandra och motorerna lät som ilskna bålgetingar när de susade fram och tillbaka i grustaget, men Hetzer sket fullständigt i dem (efter den initiala titten, förstås).
Och inte nog med det - jag hade sådan tur att det även fanns några äldre pojkar (ca 40 år skulle jag tro) som lekte med radiostyrda bilar i gropen! Deras bilar såg ut som två harar på ecstacy som for runt, runt, och det var ett ypperligt läge för mig att promenera förbi ett par gånger extra och träna Hetzer på att skita i små saker som susar förbi och istället ha fokus på matte (så får man leka med bollen)!
1 kommentar:
kan du inte börja träna mig i spår?? ni verkar ha så trevligt:-)
Skicka en kommentar