Idag kom Emilia ut med Lyra igen. Och i vanlig ordning kan jag inte låta bli att fotografera dem när de far runt som små popcorn!
Förstår inte riktigt varför det är så kul att röja runt på en plöjd åker - men tydligen är det så.... Leriga blir de i alla fall!
Mycket spring blev det! Och ibland mer spring än det var tänkt eftersom Lyra tycker det är vansinnigt kul att jaga fåglar.... Men Heinz är jätteduktig och kommer på inkallning varje gång och får givetvis en drös med godis....
Jag låter inte Heinz enbart leka med hundar som aktivering.... Igår var jag faktiskt ner på klubben på kvällen och tränade igenom apell och lydnadsklass 1 samt lite agility (men det var jag tvungen att lägga ner för banan var bara en enda lervälling....). Träningen gick i alla fall bra och på torsdag ska jag hämta ut recept mot noskvalster och sedan ska jag ut och spåra igen! Går det bra då så ska jag anmäla mig till lite tävlingar.
Och imorgon ska jag trotsa hans dåliga luktsinne och träna sök..... Men idag får han busa järnet! Ikväll ska jag åka in till stan och promenera en stund - var länge sedan nu.... Och så ska jag hem till Emilia och hälsa på hennes och Camillas två katter som de är jourhem för. Katterna kommer från föreningen Samvetet.
Hehehe... Spana in Heinz nos på kortet ovan....
Efter promenaden med Lyra så var det bara att ta in lergubben i källaren och skruba honom från topp till tå..... Men jag klagar inte - det är ju vår!!!
Även Axa ska ju få gå ut och gå.... Ingen mening med att ta med henne ihop med Lyra för grin-tanten är så surig av sig så Lyra vågar inte leka med Heinz om Axa blänger på henne....
Heinz, däremot, tar ingen hänsyn till att Axa allt som oftast ser ut som på bilden ovan - han vet att om han springer undan så kommer hon inte ifatt.... Han är sådan retsticka! Och de gånger Axa lyckas överraska honom och genskjuter honom på ett vis han inte räknat med - ja, då skriker han rent hjärtskärande och blir så liten och ynklig så att det finns inte! Men så fort han kommit undan en bit så är han stor och stursk igen! En riktig macho-karl! *s*
Axa har - likt Skalman - en egen klocka som talar om för henne när det är dags för mat! Sedan talar hon högljutt om för alla att det är dags att servera maten nu! Inte lätt för Ulf att WOW:a med en sådan vovve i familjen.... *s*
I lördags var jag på sökträning hos Anita. Passade på att spana in hennes får... Heinz jobbade bra i söket, fast han verkade ha problem med att få fatt i vittringen. Jag tror han har en släng av noskvalster, för han gjorde även ett antal "bakåtsnarkningar" och när jag var ut och spårade med honom i veckan såg han ut som om han aldrig spårat i hela sitt liv..... Så nu ska han, Axa och även Lyra få en dos med noskvalstermedicin!
Heinz fick också titta på fåren - fast de gillade inte att titta tillbaks, för de sprang och gömde sig bakom foderhäckarna....
Idag var jag iväg och var MH-figge på Vallentuna BK. Det gick ganska fort för det var bara 5 hundar, så vi var klara runt klockan ett, men kom inte ifrån klubben förrän klockan två eftersom de bjöd på god lunch och kaffe och tårta.... Men när jag väl kom hem så var det dags att gå ut med de egna (o-)djuren som var fulla av energi! Så jag masade mig rakt ut i skogen och hundarna for omkring i blötsnön och klängde över stock och sten. I början for de runt en del så då hann jag gömma ig emellanåt så att de fick leta rätt på mig, men mot slutet av promenaden så var möjligheterna att komma undan osedd betydligt färre....
Slabbigt värre i skogen, men än så länge bär isen! Det var ganska skönt att gå på de partier som det var isigt eftersom där inte var någon tung blötsnö att klafsa igenom....
Fullt ös, som sagt...!
Heinz har fått en ny leksak! Ett "bildäck" med ett mönster som ser ut som hundben.... Det blev populärt!
Emilia kom över med Lyra idag och då blir det alltid en drös med dråpliga bilder.... *s* Efteråt såg Heinz ut som en lergubbe (nackdelen med töväder och vår....) så då blev det till att bada nere i källaren.
I övrigt har det väl inte hänt så mycket.... Eller rättare sagt, jag har varit för trött för att blogga.... Det har kanske varit den berömda vårtröttheten? Igår var det riktigt vidrigt - att jobba var en plåga och jag somnade framför tv:n redan kl 21.....
Jag hade lite jobbärenden att utföra både i Mora och utanför Rättvik, så jag passade på att hälsa på Lillis och sova hos henne i Rättvik. Det är himla vackert runt Siljans. Kortet ovan tog jag i Vikarbyn. Deras värdshus har verkligen en uppseendeväckande utsikt.....
Utsikt från Vikarbyn in över "gräddhyllan" i Rättvik (där alla med lite pengar vill bo) och Vidablick.
Lillis har en 4-årig hanhund som heter Eija. Han och Heinz kom överraskande väl överens och ägnade en stor del av den första kvällen till att hångla med varandra....
Infarten till Rättvik från Gävle-hållet....
Siljan i Dalarna är Sveriges till storleken sjätte största sjö. Största djup är 120 meter. Siljan ska tydligen ha bildats genom ett meteoritnedslag för X antal miljoner år sedan.
Jag lämnade det vackra vädret i Rättvik och begav mig hem till Uppsala igen.... Strax söder om Gävle blev det värsta ovädret och i höjd med Tierp var ambulans och räddningstjänst på plats för att ta hand om en stackare som sladdat in i mittvajern (som tack och lov stoppade bilen från att hamna i mitt körfält)....
Lagom till att jag svängde av avfarten i Björklinge/Vattholma så sken solen igen och jag fick en fin resa sista milen. Hann lagom hem och få in väskorna så bröt helvetet lös och snöovädret hann hinna ikapp mig....
Vansbro är bland annat känt för Vansbrosimningen, Svenne Rubins, Gunde Svan och Björn Skifs. Själv passade jag på att åka dit för att hälsa på min farmor.
Svenne Rubins....
Här startar vansbrosimningen. Fast just nu känns det ju inte så lockande att simma de 3 kilometrarna förstås.... Vansbrosimningen är en årlig långdistanssimning i Vansbro kommun sedan 1950. De tävlande simmar 3 000 m, varav 2 000 m i Vanån medströms och knappt 1 000 m i Västerdalälven motströms. Första året 1950 deltog tio personer, varav nio fullföljde.
Ovan: Stationshuset i Vansbro. Innan järnvägen drogs till Vansbro fanns där inte mycket annat än skog och sankmark. Marken fortsatte att vara näst intill obebyggd under större delen av 1700- och 1800-talen. Det var först när planerna på att järnvägen skulle dras förbi som folk började flytta dit, mest var det då järnvägsarbetare som flyttade dit med järnvägen.
Den obeboeliga marken som dels bestod av sankmark, gjorde att översvämningar var vanligt förekommande höst och vår, och dels mycket skog gjorde att det var problematiskt att bygga där. Trots att förhållande för byggande och marken var ogästvänlig var platsen en viktig korsning även innan järnvägen etablerade sig där. Älvarna som flöt samman gjorde att mycket flottning passerade där.
Hela ursprunget till samhället var alltså den framdragande järnvägen
I juni kommer det vara cruising i Vansbro (antar jag) eftersom det är det varje år.... Man brukar kunna vinna priser också. Vill minnas att man fick pris för bästa 50-talsinspirerade skyltfönster när jag var i Vansbro under cruisingen 2004. Det är inte så svårt att få Vansbro till att se ut som på 50-talet eftersom jag ibland tror tiden stannade då.... I Vansbro i alla fall.... Se bara skylten ovan - en av många i det lilla centrumet!
Årets händelse i Vansbro! Vilda Vansbro Veckan. Då är det "en massa" ståhej på byn med uppträdanden på den lilla scenen (på bilden) bl. a.....
Ska åka till Dalarna idag och kommer inte hem förrän på tisdag kväll.
Igår var jag och Uffe (!) ut till Wiks slott och tog en vårpromenad med hundarna. Det var - faktiskt - riktigt trevligt, trots en höglöpande Axa och en stressig Heinz. Vi fick lite oönskat sällskap på promenaden också när en liten pudel tyckte att Axa luktade himmelskt gott.... Han skulle bara veta hur nära han var att träffa "Svarta Änkan".... *s* Heinz själv var så simmig i blicken att jag vet inte om han ens noterade pudeln.... *asg*
Inatt och i förrgår natt var jag dock mindre glad i Heinz.... Han är så stirrig hemma när det luktar Axa överallt så han springer bara runt och sniffar istället för att pinka och när det sedan är llugnt på natten och alla gått och lagt sig - ja, då kommer han på att han är pinknödig! Jag uppskattar inte att behöva gå upp och rasta hund klockan 2 på natten....
Så, summa summarum, det ska bli skönt att åka hemifrån i 3 dagar... Heinz följer med mig och Axa får stanna hemma. Så fort jag stoppar in Heinz i bilen för att åka hemifrån så somnar han och sover som en liten gris tills bilen stannar....
Igår badade jag hundarna - som tidigare sagt - och så här tillbringadeAxa Fryslort kvällen....
Axa har verkligen gått in i höglöp nu med allt vad det innebär (t ex en frenetiskt pipande Heinz) men nu börjar jag se slutet på det hela och det börjar nog Axa med för bitvis tycker hon att Heinz enbart ska ha stryk....
Idag: På en höjd väster om Veckholms kyrka står en klockstapel från 1668. Stapeln har fyra solur och uppfördes på bekostnad av rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie. Och nu har Heinz pinkat på byggnaden och gjort den till "sin".....
Ett solur är ett instrument för att mäta tid utifrån hur solen (eller skuggan som uppkommer av densamma) förflyttar sig under dagen. Soltid är den tid som ett korrekt uppställt solur visar, men eftersom soltiden är lite ojämn, jämfört med hur vi mäter tiden med moderna, noggrannare metoder, så kan skillnaden uppgå till ±16 minuter över året. Jag är ändå fascinerad över hur exakt man kan mäta tiden med hjälp av solur....
Idag var jag ut på en besättning med KRAV-grisar. De här suggorna såg väl ut att ha det riktigt mysigt där de bädat ner sig tillsammans i halmen! Gamla suggor är ganska lata av sig. De sover väldigt mycket av sin tid när de inte behöver jobba för att finna sin mat.....
..... till skillnad mot de yngre slaktsvinen som är betydligt mer alerta och springer, busar och undersöker allting. De här har tillgång till ordentligt med halm att rulla sig i, en uteplats för att njuta av vårsolen och fri tillgång till både ensilage och spannmål.
När jag kom hem tog jag ut Heinz och Axa på en promenad. Heinz hade varit med mig på jobbet hela dagen och fått gå egna promenader och jag orkade inte bråka med honom om att gå fint i koppel, så han fick en nosgrimma på sig när jag tog ut det löpska odjuret ihop med honom. Vad Heinz tyckte om att ha en nosgrimma illustreras av bilden ovan....
... Och även av denna bild! Axa fick gå lös och njuta av det fina vädret.
Har nu komit hem igen efter ett par händelserika dagar... Tisdagen var den stora utbildningsdagen och då fick vi bla ha så snygga overaller och skoskydd som ovan.... Vi hade en jättebra föreläsare, han hade bl a forskat på koldioxidbedövning av grisar (vilket ju visade sig vara ett aktuellt ämne i och med att tidningarna hade samma dag skriverier om koldioxidbedövade grisar som skållats levande....) och hade själv åkt igenom ett koldioxidschakt ihop med grisarna för att "ta reda på hur det var"....!!! Fast till skillnad från grisarna så hade han en syrgastub med sig, förstås....
I dessa tider har det varit mycket snack om hur maten ska märkas.... Men detta var helt klart en ny variant av märkning!
Tisdag kväll tog jag och några arbetskamrater en promenad och tittade på Östersund. Upptäckte att någon (några?) hade byggt ett slott i snö....
Ett slott är till för att bestigas! :-)
Jaha....?
Liiite mer snö längs vägarna än hemma i Uppsala....
Det är så vackert norröver.... Synd bara att det är så långt bort! Och att deras vinter är så lång! Och att de har mygg och knott på sommaren! Men vackert är det....
Handlar skylten om vad som finns till salu inne i huset eller om själva huset...?
Det var dock skönt att komma hem igen (och konstatera att det hade smält bort massvis med snö på bara några få dagar). Tog ut hundarna på en promenad i vårsolen.... Och nej, Axa kissar inte - hon sitter på det viset!
Heinz njöt också av att det var barmark.... Skönt att gnida sig i lite torrt gräs!
Lite nya kossor hade tillkommit i flocken.
Men det struntade hundarna i! De hade annat att tänka på.... Ska bli skönt när löpet är över!!!
Duschade och tvättade hundarna efter promenaden för de kändes lite skitiga och eftersom Axa är en fryslort så fick hon både täcke och filt på sig, som hon travade omkring med!
Idag kom Emilia ut med Lyra igen. Och i vanlig ordning kan jag inte låta bli att fotografera dem när de far runt som små popcorn!
Förstår inte riktigt varför det är så kul att röja runt på en plöjd åker - men tydligen är det så.... Leriga blir de i alla fall!
Mycket spring blev det! Och ibland mer spring än det var tänkt eftersom Lyra tycker det är vansinnigt kul att jaga fåglar.... Men Heinz är jätteduktig och kommer på inkallning varje gång och får givetvis en drös med godis....
Jag låter inte Heinz enbart leka med hundar som aktivering.... Igår var jag faktiskt ner på klubben på kvällen och tränade igenom apell och lydnadsklass 1 samt lite agility (men det var jag tvungen att lägga ner för banan var bara en enda lervälling....). Träningen gick i alla fall bra och på torsdag ska jag hämta ut recept mot noskvalster och sedan ska jag ut och spåra igen! Går det bra då så ska jag anmäla mig till lite tävlingar.
Och imorgon ska jag trotsa hans dåliga luktsinne och träna sök..... Men idag får han busa järnet! Ikväll ska jag åka in till stan och promenera en stund - var länge sedan nu.... Och så ska jag hem till Emilia och hälsa på hennes och Camillas två katter som de är jourhem för. Katterna kommer från föreningen Samvetet. 
Hehehe... Spana in Heinz nos på kortet ovan....
Efter promenaden med Lyra så var det bara att ta in lergubben i källaren och skruba honom från topp till tå..... Men jag klagar inte - det är ju vår!!!
Även Axa ska ju få gå ut och gå.... Ingen mening med att ta med henne ihop med Lyra för grin-tanten är så surig av sig så Lyra vågar inte leka med Heinz om Axa blänger på henne....
Heinz, däremot, tar ingen hänsyn till att Axa allt som oftast ser ut som på bilden ovan - han vet att om han springer undan så kommer hon inte ifatt.... Han är sådan retsticka! Och de gånger Axa lyckas överraska honom och genskjuter honom på ett vis han inte räknat med - ja, då skriker han rent hjärtskärande och blir så liten och ynklig så att det finns inte! Men så fort han kommit undan en bit så är han stor och stursk igen! En riktig macho-karl! *s* 
Heinz fick också titta på fåren - fast de gillade inte att titta tillbaks, för de sprang och gömde sig bakom foderhäckarna....
Slabbigt värre i skogen, men än så länge bär isen! Det var ganska skönt att gå på de partier som det var isigt eftersom där inte var någon tung blötsnö att klafsa igenom....
Utsikt från Vikarbyn in över "gräddhyllan" i Rättvik (där alla med lite pengar vill bo) och Vidablick.
Jag lämnade det vackra vädret i Rättvik och begav mig hem till Uppsala igen.... Strax söder om Gävle blev det värsta ovädret och i höjd med Tierp var ambulans och räddningstjänst på plats för att ta hand om en stackare som sladdat in i mittvajern (som tack och lov stoppade bilen från att hamna i mitt körfält)....
Duschade och tvättade hundarna efter promenaden för de kändes lite skitiga och eftersom Axa är en fryslort så fick hon både täcke och filt på sig, som hon travade omkring med!