... bar det iväg med Castell till sadelutprovning! Dagen började inte så bra då Fanny ringde till mig och undrade var Castells träns var. Det hade jag norpat med mig hem på kvällen innan för att göra rent då det var så himla skitigt... Och nu på morgonen (innan vi skulle iväg) så behövdes det tydligen på hästen! Nåväl, det avlöpte bra för han gick bättre med det nya tränset (som Castell fick låna av en annan häst)! Så nu kanske han ska byta bett på sitt träns...
Vid halv tolv kom vi i alla fall iväg till Mustang med hästen lastad och bilen fullproppad med sadlar voltigegjordar och en barnstol (!). Väl framme på Mustang så anslöt sig Kersti (efter att ha kört lite vilse först...) och utprovningen kunde börja.
Vi började med sadeln som var för rundad i bommen och det är därför den guppar baktill. Det skav som har uppstått på ryggen var dock antagligen från vojlocken. Sadeln stoppades om framtill, men helt bra skulle den inte ligga eftersom bommen var för rund, men den låg som bra som den "skulle kunna göra". Annars skulle vi få köpa en ny sadel...
Sedan började problemen.... *suck* Vi lade på voltigegjorden på Castell och frågade vad som skulle kunna göras. Den surige sadelutprovaren (är inte säker på namnet) förklarade rakt av att det var tvärkört. Fanns inget att göra utom att köpa en ny gjord! Efter mycket om och men så kom den andre som jobbade där (Per) fram och sade att man skulle kunna lägga in någon kilformad stoppning och hålla ihop gjorden i formen genom ett bockat järn. Då blev den första karln sur och gick, så sedan fick vi vänta i evigheter (kändes det som) innan Per hade tid att hjälpa oss (han höll egentligen på med andra hästar) men sedan gick det ju hyfsat fort att få till vår gjord, även om det blev en del pusslande innan det var helt klart.
Sent omsider lastade vi in Castell i släpet för att åka tillbaka till stallet igen, och jag måste ge en eloge till världens goaste och snällaste bebis - Tindra! Sussies Tindra var med hela dagen och hon var bara tyst och snäll hela tiden. Jollrade lite någon gång, men i övrigt såg hon bara glad och nöjd ut utan att göra det minsta väsen. I perioder hängde hon t o m i barnselen och sov på mammas mage samtidigt som vi pysslade med sadlar, gjordar och hästar! Stencool, var hon!
Hemresan gick mindre bra... Det hela hade dragit ut så kopiöst på tiden och jag skulle lämna släpet senast klockan halv åtta på kvällen. Dessutom var jag stressad över att hundarna varit hemma ensamma hela tiden. Nåväl, vi började rulla hemåt och Castell levde rövaren bak i släpet. Vi fattade ingenting eftersom han stått som ett ljus hela vägen till Mustang. Vi stannade bilen och gick bak och tittade - ingenting! Så vi körde vidare, men vi hörde ju att han bankade i släpet så fort vi svängde. Efteråt upptäckte vi att framdörren farit upp, så det var väl det som gjort honom så orolig.... Och i den vevan trampade han av sig en sko.... Så nu är det bara att ringa hovslagaren! *dubbel suck*
Jag lyckades i alla fall lämna släpet prick halv åtta och sedan for jag hem till mina stackars hundar! De var glada att se mig, men de verkade inte ha lidit alltför mycket av min långa frånvaro då de var knappt pinknödiga när jag släppte ut dem.
Jag hann precis värma en matlåda i micron (tack, Uffe - det var jättegott) och sedan var det mat framför tv:n och melodifestivalen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar