Ute och rest...

Kl 0400 på måndagsmorgonen ljöd alarmklockan och då var det bara att stiga upp, hoppa in i tjänstebilen och bege sig iväg.... Kl 9 skulle jag nämligen vara i Ullånger i ett jobbärende - 40 mil rakt norrut. På vägen passerade jag bl. a Höga Kusten-bron och den är ju rätt imponerande, så då var jag tvungen att passa på och ta en bensträckare och fotografera lite! Höga Kusten-bron är en hängbro över Ångermanälven och bron är idag Skandinaviens näst längsta hängbro (efter Storabältbron i Danmark), Europas tredje, och världens nionde (enligt Wikipedia).

Efter att ha varit i Ullånger styrde jag kosan till min arbetskollega Lennart i Färsån och då går vägen bitvis längs Indalsälven (ovan). Indalsälven ska vara en av Sveriges vattenrikaste älvar (vilket givetvis kraftbolagen har utnyttjat för elproduktion på ett flertal ställen).

Väl framme hos Lennart fick jag återigen bo i en charmig stuga på hans fiskecamp (Färsåns Fritids- och Fiskecamp) - inte dumt att få en hel stuga för sig själv när man hälsar på! Om jag någonsin kommer till skott och köper ett eget hus så ska jag smälla upp en gäststuga, helt klart!

Efter att ha kört bil i sisådär 6 -7 timmar samt även suttit en del däremellan på en kontorsstol, så var det grymt skönt att komma ut ur bilen och få röra på sig.... Och ta en promenad utan hund känns ju bara konstigt, så då fick jag låna Sixten som sällskap! En mycket trevlig jämthund.

Jag och Sixten knallade ner till Ammerån och spanade in de fiskare som prövade lyckan (Ammerån ska ju vara känt för sitt fiske, men det såg inte ut att gå så strålande för just dessa dock....).

Sixten poserar vid Ammerån - måste säga att jämthundar är riktigt vackra hundar. De skulle dock varit ännu vackrare om de haft en "normal" svans.... Hmmmm - Kan man köra bruks med en jämte, tro? Någon som prövat? *s*

Skogen var riktigt trolsk där Färsån rinner ihop med Ammerån (eller vad det nu var för mindre vattendrag som rann ner i Ammerån där jag befann mig..... fint var det i alla fall!).

Det var kul att träffa Lennart igen och så bjöd han på en smarrig älggryta med en ny bekantskap - en etiopisk kryddning! Det var ju originellt - det svenskaste man kan tänka sig i en helt ny tappning.... Men gott var det! Så nu måste jag försöka hitta lite sådan krydda.... Kan inte för mitt liv stava till namnet, men jag kan nog lura ut om det är rätt om jag läser namnet på etiketten. Stark var den, så det är inget för känsliga magar!

Måndagen var dock sista dagen med fint väder. På tisdagen var jag i Hammerdal och hela resan dit, under hela besöket samt under den träliga resan hem, så var det bara grått, grått, grått och större delen av tiden regnade det! Men nu är jag hemma igen och det känns ju också rätt skönt!