torsdag 7 januari 2016

Ridhusträningen är igång. Och Heinz har "kommit hem".....

Vad gör man när det är 20 minusgrader och Hetzer får köldkramp i tassarna bara hon tittar ut genom fönstret? Jo, man drar igång årets ridhusträning, förstås! På vägen ut till ridhuset så fick jag se det här solfenomenet! Har visst något med iskristaller i luften att göra....

I ridhuset var vi själva en stund, men sedan kom det två tjejer till och tränade rallylydnad med sina hundar. Perfekt! Bison behöver störningsträning.... Men hon skötte det jättesnyggt! Var lös hela tiden och jobbade bara med mig och sket fullständigt i de andra. Det är egentligen bara när det dyker upp nya, som Bison blir lite vaktig. Så fort de väl kommit in och varit på plats någon minut så är de ointressanta.....

Hetzer gick bra - som vanligt! Hon blev dock lite trött i mössan idag för hon fick träna ganska mycket..... Jag bestämde mig nämligen för att ignorera Bison medan hon gör dumheter och bara byta hund när Bison sitter ner, lugnt, stilla och tålmodigt. Så med andra ord så fick Hetzer rätt mycket träning idag..... :-D
 
video
Bison ägnades sig åt att gnaga av kopplet.... Försöka i alla fall - jag har ju investerat i en kedja....! Hoppa runt och skälla, pipa och yla var också en favorit..... Men hon lär sig nog! Får bli många resor till ridhuset i vinter och öva uppbindning...... ;-)

Men hon fick faktiskt träna också! :-D
 
video
Duktig Bison! Första gången i ridhuset, men det var inget problem med vare sig hopphinder, tunnlar, A-hinder eller balansbommar! Värsta agility-vovven, juh!

Nackdelen med ridhusträning.... Man blir djävulskt skitig! Så fort man kastat en leksak och den hamnar i sanden.... Och när hunden dregglat lite på den, så den är fuktig..... Ja, då blir man skitig när man ska ta i den sjuttioelva gånger under ett träningspass! Men det är det värt! 

Idag hämtade jag hem Heinz också. Att kremera en hund känns sådär..... (för mig). Jag vill ju hemskt gärna begrava min hund och det är fasen så mycket mer praktiskt att gräva ner en liten trälåda än en hel 40 kilos hund, men samtidigt känns det lite konstigt också. Inte som ett riktigt avslut, för det är ju bara en konstig liten trälåda som jag tror det är lite aska i (jag tänker inte öppna och kolla). Det är ju liksom inte Heinz jag gräver ned..... Inbillar mig att det skulle kännas mer som ett avslut om jag faktiskt lade ner hela Heinz i en grav... Men det får gå det här med. Jag vet att det går - det är ju min tredje hund jag kremerar.....

Inga kommentarer: