fredag 21 mars 2008

Bäversafari

Jag hade sett på nyheterna att det skulle bli dåligt väder och enligt väderkartan så skulle det komma söderifrån och dra uppåt landet, så runt kl 13.00 skulle det vara "över oss". Jag och Uffe bestämde oss för att åka tidigt för att hinna innan ovädret startade då vi skulle till Skogsmor och Skogsfar på påsklunch. I Uppsala sken solen när vi gav oss av och när klockan närmade sig 10 på förmiddagen nådde vi Stockholm - och se så vackert väder vi fick!

Vi lyckades smita av motorvägen vid Tumba-avfarten, då det tog tvärstopp på motorvägen och resten av resan tog vi på bakvägar. Tur var väl det, för då och då skymtade vi motorvägen och det var som ett pärlband av bilar som knappt rullade framåt...

Efter en redig påsklunch med massor med "små-plock" (tack, Skogsmor) så infann sig lite "mat-koma"... Varför Heinz ligger där vet jag inte - så mycket fick inte han smaka...

Vädret blev dock riktigt fint efter ett tag och vi bestämde oss alla för att gå ut. Inte långt från huset i Skogen skulle det ligga en bäverdamm, så det ville jag ju gärna se.

Jag har aldrig sett en riktig bäverdamm tidigare (bara på TV). Spår efter bäver har jag sett många gånger, men inget riktigt bäver-bygge. Jag blev riktigt imponerad - kolla höjdskillnaden mot vattnet i dammen (som man ser uppe till höger på kortet)!


Det här kortet är taget från andra hållet. Skogsmor står ungefär där jag stod när jag tog den förra bilden.

Dammen åt andra hållet.... Dessa träd har blivit lite dränkta....

Det är nog inte långt kvar innan det här trädet faller!

Men nu har väl bävrarna tagit sig vatten över huvudet...? Det här trädet är ju jättestort!
Så här skriver Wikipedia om bävrar: Bävrar är nattaktiva djur. De simmar utmärkt, men är mer sårbara på land, och föredrar därför att stanna i vattnet så mycket som möjligt. De kan befinna sig under vattenytan i upp till 15 minuter. En doftkörtel vid genitalierna utsöndrar en oljig substans som kallas bävergäll och som bävern använder för att göra sin päls vattentät. Under pälsen har bävern ett tjockt fettlager som skyddar den mot vattnets kyla. Ögonen är täckta av ett membran som gör att bävern kan se bra under vattnet. Näsborrar och öron sluts när bävern är under vattnet.
Jägareförbundet: Bävern har en fläckvis förekomst i Europa och Asien. På grund av sitt värdefulla skinn och sitt gäll jagades bävern tidigare intensivt i hela Europa. Vid slutet av 1800-talet var den utrotad i många länder, så även i Sverige. År 1922, återinplanterades bävern i vårt land. Inplantering lyckades och en inventering 1977 visade att ca 40 000 bävrar fanns i landet. För närvarande skattas stammen till omkring 100 000. Bävern lever i familjegrupper som består av ett par och deras avkomma. De bor i byggda hyddor eller hålor grävda i strandbrinken. Denna stora gnagare förekommer i alla typer av inlandsvatten som inte är alltför strömmande. Bäverdammar kan berika landskapet genom att göra det mer varierat. Därigenom förbättras betingelserna för flera växt- och djurarter. När bävrarna bygger sina dammar, kan värdefull skog översvämmas och dödas. Detta kan orsaka lokala problem, vilket också är fallet med bäverns påverkan på vägar och jordbruksmark.
Naturhistoriska riksmuseet: På vissa håll är den så vanlig så att den kommit att bli jaktbart vilt, medan den och dess bo på andra håll fortfarande är fridlysta. Bävrarna parar sig i februari. Ungarna föds i början av juni. De får 1-4 ungar. Ungarna stannar i boet i 2 år. När de blivit 2 år gamla lämnar de boet för att söka sig nya egna revir. Bävern kan bli 20-30 år gammal i vilt tillstånd. Bävern behöver gnaga för att slipa ned de stora framtänderna som växer kontinuerligt, varför man ibland kan finna jättelika träd med gnagskador som sannolikt aldrig kommer att fällas. Bäverns fällande av lövträd, ger utrymme och upphov till nytt liv. Tickor kommer att växa på de döda stammarna som bävern lämnar efter sig. Uppväxande sly gynnar andra växtätande djur. Fåglar kommer att söka sig till dessa trakter som är rika på insekter. Uppdämning och översvämning av mark gynnar vattenlevande djur och sådana som söker sin föda bland dessa. När dessa vattensamlingar så smånigom växer igen helt och hållet bildas näringrika ängar - s.k. bäverängar. Så bäverns omdaning av landskapet utgör en ekologisk viktig funktion.
Heinz tyckte det var kul att gå på bäverjakt! Han såg fram emot att smaka, kanske?

Axa gillade också bäverspaningen - själv blev jag lite lyrisk över utflykten.... Måste tillbaka och gå ut och spana tidigt i gryningen någon dag och se om jag får syn på dem!

Axa accepterade dock att hon inte fick äta på någon bäver - den vanliga bollen duger bra åt henne!

1 kommentar:

Anonym sa...

Så roligt att få träffa er här!!!!

Och fina bilder tog du - förstås!:-)
Ja, visst är det lite häftigt med bävrarna, men jag tror aldrig vi kommer att få sen nån bäver....de känner människors närvaro på lååååååååååångt håll!