Ljuva fredag

Gick närmare en mil på morgonpromenaden! Skönt, tyckte både jag och hundarna!

 

Vackra omgivningar runt Skyttorp....
 

Skrämde slag på ett rådjur - det kan inte vara samma som går i vår trädgård (för de orkar knappt vifta på öronen när hundarna är ute på tomten)....

 

Så här glad ser Hetzer ut när man sätter på henne selen.... Hon är den första hund jag haft där jag varit tvungen att klickerträna henne för att få på halsbandet! Normala hundar brukar ju fatta att halsband betyder en kul promenad......

 

Det är vackert nere vid ån nu....

 

Heinz showar för att få Hetzer att bli intresserad av just hans pinne....

 

Fåntratt!

 

Men det funkade! :-)

 

Sötnos-Heinz!

 

Hetzer dyker?

 

Tänk att hundar som slickar sig runt nosen är så söta....

 

Kapplöpning!

 

Jag och Uffe ägnade eftermiddagen åt att sätta upp partytältet så nu är sommarkontoret färdigt för att invigas på måndag! Hetzer roade sig med att äta gräs under tiden.... Eller roade och roade sig.... Hundar äter ju gräs på ett helt fanatiskt vis - men inte ser det ut som att de gillar det?

 

Sedan var det dags för munhuggning....

 

Rådjuren var också nyfikna på vårt tält!

 

Kvällen avslutades med en öl och sedan jättegod mat!

Tidigt imorgon bitti bär det av ner till Söderköping och räddningshundträning lördag och söndag! Heinz får stanna hemma med husse under tiden!
 

Rådjur

Tror vi måste ha flyttat till "rådjurs-landet"..... Och de är väldigt oskygga!

Långpromenad!

 
Idag tog jag hundarna och bestämde mig för att utforska omgivningarna lite.... Det har ju varit grymt med snö hela vintern och nu har det varit fullt ös med hundträning och trädgårdsskötsel. Men idag knallade jag alltså iväg..... Jag gick genom Skyttorps lilla samhälle och ut på en liten grusväg....
 

När jag insåg att det inte skulle komma några bilar så släppte jag loss Heinz.
 

Efter ett tag svängde jag in på en mindre grusväg. Var helt ensam hela tiden, så antingen har folk inte hunnit hem från sina jobb ännu eller så går de helt enkelt inte åt samma håll som jag gjorde....
 

Heinz utnyttjade att han var lös genom att rulla sig i något skit!
 

Hittade en tunnel under järnvägen så jag kom ut på andra sidan.
 

Där var det slut på fina vägar och nåfot slags träsk/urskog mötte mig, men skam den som ger sig! Fotot tycker jag är så himla typiskt mina hundar - Hetzer hoppar från tuva till tuva medan Heinz klafsar rätt igenom!
 

Till slut blev skogen lite bättre....
 

Och så småningom blev den fantastiskt fin! Och jag började drömma om sök.... *s*



Vacker skog!
 

Sista biten uppe på åsen tillbaka till mitt hus....
 

Infarten!
 

När jag kom hem så var givetvis ett rådjur ute på fältet bredvid tomten. Det är alltid minst ett rådjur i närheten.... :-D


Råbocken i all sin prakt!
 

Sötnos-Hetzer (har inte bitit sönder något på ett dygn eller så, då får man gulliga smeknamn)
 

Och Gulle-Heinz!

När jag kom hem upptäckte jag att jag varit ute och gått i över 2 timmar..... Kändes bara som 1! Tiden går fort när man har roligt....

Om vikten av att "köpa svenskt".....

Hamnade i en diskussion med en vegan på facebook alldeles innan Kristi Himmelfärd. Fullt ös hemma och med besök på intågande så var det inte riktigt rätt läge att sitta timvis framför datorn och munhuggas. Men jag funderade vidare på debatten under Kristi Himmelfärd och bestämde mig för att skriva ett svar….. Men inlägget bara växte och växte av allt jag ville ha sagt, så till slut fick det bli ett blogginlägg istället! J

Egentligen skriver jag inte det här inlägget för att besvara tjejens kommentarer utan jag skrev det för alla de övriga som eventuellt läser. Och anledningen till det är att jag tror nämligen inte att det går att diskutera med ”religiösa anhängare”.  Oavsett om det handlar om veganism/varg/R+ eller något annat som tycks få människor att helt gå in i sin nya livsfilosofi. Jag tror det var Anders Hallgren som skrev en gång om att de som tror på något aldrig läser sådant som kritiserar och ifrågasätter det de tror på…. De läser bara sådant som kan bekräfta dem och som de kan använda som argumentation i diverse ordkrig för att hävda att de har rätt. Jag tror det är sant. Jag tror också på vad Tage Danielsson sade – Utan tvivel är man inte riktigt klok!

Själv försöker jag att läsa in mig på saker från två håll. Det är – i mitt tycke – en bra egenskap, men det är också en förbannelse för man inser raskt att världen inte är varken svart eller vit utan full av nyanser…. Och visst vore det skönt om det var svart/vitt och allt med enkelhet kunde delas in i ont eller gott? Man får heller inte många ”vänner” när man står i mitten och inte väljer läger….. 

Nåväl, åter till debatten som ledde till det här inlägget…

Enligt tjejen jag debatterade med så gick det åt 2 miljoner kor (jag ifrågasätter siffran, men skit samma, låt oss för resonemanget skull anta att det är rätt) för att förse oss svenskar med det vi efterfrågar och jag vill bara säga WOW! Tänk vad dessa kor skulle ha gjort för en levande landsbygd och för ett vackert öppet landskap i Sverige om allt hade producerats i Sverige! Dessutom skulle sisådär 1,5 miljoner kor ha blivit uppfödda under bättre villkor(importen är stor). För det är ju så det ser ut…. Det är ju bara ett fåtal % som är veganer, resten äter djurprodukter och åtminstone jag tycker det vore mycket bättre både för Sverige och djuren att det köttet producerades i Sverige! En annan aspekt är att de senaste 8 åren har ca 20 % av betesmarken tagits ur drift pga för lite betesdjur. Sverige håller på att förskogas i rask takt utan att gemene man märker det! Och våra betesmarker är den typ av mark som har den allra högsta biologiska mångfalden!  Redan nu är det ett flertal arter som är beroende av kulturlandskapet som är utrotningshotade och om det fortsätter i den här takten kommer fler arter hamna på den listan (och de redan hotade lär väl ha utrotats vid det laget)

En sidoaspekt är också att en bonde med mjölkproduktion håller ca 7 personer med jobb i diverse kringsysslor (t ex elektriker, snickare mm)  och möjliggör för att folk ska kunna leva och verka på landsbygden….

Tjejen ifråga tyckte också att grisar hade en dålig djurvälfärd. Jag har inga problem med att äta kött från grisar. Det går alldeles utmärkt att köpa kött från grisar som har levt ett bra liv. Det handlar bara om att öppna plånboken lite. Men eftersom hon är vegan så förstår jag att det inte spelar någon roll vilka bilder på grisar jag visar – det kommer ju aldrig vara en tillräcklig djurvälfärd för henne….

Här har jag skrivit om KRAV-grisar (öppnas i nytt fönster):
Grislänk 1
Grislänk 2
Grislänk 3
Grislänk 4

När jag var nere i Tyskland och tittade på hur tyska grisar har det så kom jag hem med helt andra ögon…… Svenska grisar har det SÅ mycket bättre än utomlands. De är friska, de står inte i ammoniak som får mina ögon att rinna bara jag går in i stallet, de har inte stereotypier i samma utsträckning, de har mer yta att röra sig på, de har tillgång till halm under den aktiva delen på dygnet, de har sin svans kvar utan att det blir svansbitning (utomlands blir det svansbitning direkt om man lämnar kvar den därför klipper man av den inom ca 3-5 dagar efter födseln – givetvis utan bedövning….), de svenska suggorna som lever i flera år ”drunknar” i halm under större delen av sitt liv etc etc Men det är klart att allt kan bli bättre! Men när jag har sett hur man jobbat med andra förbättringsprogram så börjar man med att höja lägsta-nivån och när alla har en ok utgångspunkt så höjer man högsta-nivån igen och börjar om med arbetet att höja lägstanivån. Men visst – det förutsätter ju att man är intresserad av vi ska äta kött, inte att alla ska bli veganer….  

Bild och reportage - konventionella sinsuggor

Vanlig, konventionell, svensk slaktsvinsbox

Jag tycker att ett stort steg för djurvälfärd vore att vi inte importerade något som hade producerats under sämre förhållanden än i Sverige. Det är mycket trist att folk antagligen glufsar i sig skinka från grisar som t o m har det sämre än de tyska….. När det finns alternativ! Och tycker man att ”vanlig svensk konventionell slaktgris” (se bild ovan) har en för låg djurvälfärd, så finns det alternativ där med. Bara att öppna plånboken och skapa en marknad för de som försöker ge sina grisar ett mer naturligt liv (t ex KRAV, se länkarna ovan)).

Jag är rädd för att när ”djurrätts-maffian” urskiljningslöst hackar ner på svensk grisproduktion så får det inte alls den effekt som det var tänkt….. (att folk blir vegetarianer/veganer).  Fakta är att efter ”grisskandalen” (veganer som smygfilmat i grisstallar inför julen 2009) sjönk inte fläskätandet. Folk fortsätter att glufsa i sig gris i ökande volymer, men om svensken slutar tro på att djuren i Sverige inte har en bättre djurvälfärd – då tänker hen i konsum/ica-butiken att varför ska jag betala mer för den dyra svenska kotletten när det är samma skit här som där??? Och det är inte ”samma skit”!!!  Svenska grisar har det mycket bättre!!!!

Jag tycker det är väldigt trist att efterfrågan på importfläsk ökar för det innebär att det efterfrågas kött från grisar som haft det betydligt sämre än i Sverige.  Även om det för en vegan bara är grader i helvetet så tror jag att det är en himmelsvid skillnad….. En utländsk gris (vanlig konventionell produktion) kan bara drömma om att ha det så bra som en svensk….!

Det framkom också påståenden såsom att storskalig djurproduktion aldrig kan vara bra…… Men att småskaliga djurhållare har en bättre djurhållning än storskaliga är helt enkelt inte sant!  Jag besöker X antal ladugårdar varje år och jag har också ett förflutet som djurskyddsinspektör och min uppfattning stämmer inte alls med det påståendet.  Så mycket skit jag har sett från folk som inte skulle ha haft djur (enligt min inre standard) och den absoluta majoriteten av dem är småskaliga. De ville ha några får, men har ingen kunskap för att sköta dem och inget intresse av att skaffa sig den kunskapen heller (”vadå, får är ju sådana som klarar sig självt!?”)….  Eller de skulle ha kor för det har alltid funnits på gården men tänk att endast 7 kossor ändå skiter så mycket att man måste mocka varje dag????  Och det säger sig väl självt att ju mer tid man lägger ner och ju mer som inträffar som ger en erfarenheter  – desto bättre blir du på det du håller på med!  En fårägare med 600 tackor är ju med om 600 lamningar varje år – en sådan person är ju en klippa att ha i bekantskapskretsen när den ”lille fårproducenten”  står och behöver hjälp….. Mycket bättre att ringa denne person än att ringa till grannen som har 5 får (främst för att valla hunden på) och som knappt sett ett felläge i hela sitt liv.

Och de som satsar på sin verksamhet bygger ofta nytt stall (de investerar och de har råd, det har sällan de som har t ex 20 mjölkkor) och det är stora, ljusa, luftiga stallar som knappt ”luktar ko”.  Lösdrifter med rejäla gummimadrasser för ökad kokomfort.  De som har färre djur har ofta gamla, mörka, trånga och arbetskrävande ladugårdar och det finns inte en bank idag som beviljar att du bygger nytt och fräscht och bibehåller en liten plutt-besättning.

Min erfarenhet är att det är djurhållaren/djurskötaren som är den kritiska faktorn. En bra, kunnig, engagerad person med djuröga kommer alltid erbjuda sina djur ett bättre liv – oavsett besättningsstorlek!

Men visst är det så att en småskalig produktion som drivs av en kunnig, engagerad person med djuröga som brinner för sina djur och sätter dem i första rummet är fantastiskt bra!  De djuren har det ju jättebra! Men att säga att det är bra endast för det är småskaligt? Nej det håller jag inte med om…..

Sedan kommer vi ju in på vem som ska bedöma djurvälfärden – det är ju vi människor (hur vi än vrider och vänder på det). Och vi, med vår begränsade sinnesvärld, kommer ju aldrig att förstå fullt ut hur ett djur känner. Eftersom vi är människor, så kommer vi alltid att tolka vad vi ser, hör och upplever ur ett människoperspektiv. Och olika människor fäster vikt vid olika saker…...  Vi är även väldigt känslostyrda, generellt sett.  Och det spelar ju även vissa människor på, för att få som de vill – se bara mitt inlägg om djurorganisationen ESDAW som jag har skrivit om HÄR. Om en film som inte ger några fakta utan bara anspelar på känslor…… 

Och jag kan konstatera att det finns folk både i min umgängeskrets och folk som jag stött på i min yrkesroll som anser att de är fantastiska djurägare. Eller åtminstone att deras djur ”minsann har det bra”!!! Och jag håller inte med (i varierande grad)…… Men jag kan hålla med om att dessa människor nog tror att det är så! ;-) Och vem vet, det kan ju vara jag som har fel…. ;-) Om inte annat kan jag ha väldigt fel om man ser det i ett längre perspektiv…… Den som skötte sina djur på ett fantastiskt bra sätt år 1800 skulle antagligen inte finna nåd inför våra kritiska ögon på 2000-talet… Världen och vår vetskap utvecklas. Vem vet vad människan skulle tycka om vår djurhållning år 2200?

Något annat som oftast bedrivs småskaligt är hundägande och kennelverksamhet. De flesta hundägare har bara en eller max två hundar. De med kennel kanske har ett par till. Men hur mycket lider inte våra hundar? De flesta (berättigade) klagomål jag fick in när jag jobbade som djurskyddsinspektör var på hundar (och en hel del på hästar, vilket är en annan verksamhet som ofta är småskalig). Folk som bara har en hund och kan ändå inte sköta den! Jag vet folk som spöat sina hundar med ridpiska. Jag vet folk som har hundar som ligger ensamma hemma 10-11 timmar om dagen för ägarna har inte ordnat tillsyn när de jobbar (de har inte ens hundgård så de kan kissa utomhus eller få lite stimulans av att få se omgivningarna). Jag vet folk som tvångsapporterar sina hundar. Jag vet folk som inte aktiverar sina hundar överhuvudtaget. Jag vet folk som göder sina hundar till kolossala, ohälsosamma fettbomber. Jag vet folk som har sina hundar i undermåliga hundgårdar eller uppbundna inomhus. Hundar som lever sina liv i burar. Det är synd om många hundar….. Och då har jag inte ens gått in på aveln ännu – ”småskalig verksamhet”…. ”uppvuxen i hemmamiljö”…. Och lik förbannat är det sjuka hundar som inte kan andas, inte föda naturligt, har pälsproblem som ger klåda, inrullade ögonlock, trampdynor som trillar av, artroser, spondyloser, osteochondroser, hjärtfel, allergier, epilepsi och ”gud-vet-vad-mer”! Att kapa av  hundars öron och svans är också populärt av inget annat än estetiska skäl. Det är förvisso förbjudet i Sverige men vi svenskar stöder gladeligen hanteringen genom att importera kuperade hundar från de länder där det är tillåtet…..

Hur kan det vara så fel att våra mjölkkor avlas så att de producerar” onaturligt mycket mjölk”  till mat och vår livsmedelsförsörjning när det är okej att plåga hundar för sällskaps skull? Hur kan det vara okej att ta valpen från sin mamma och sina kullsyskon och sälja till en varelse av annan art där den får leva själv utan artfränder  - för sällskaps skull – när man inte får ta en kalv från sin mamma för livsmedelsförsörjningens skull?

Hur kan det vara så fel att jaga, skjuta och äta upp ett djur som levt ett naturligt liv i skogen när det är tillåtet att hålla hundar utan artfränder, avla på dem fast de knappt kan andas, para sig eller föda naturligt och sedan avliva dem (fullt friska) för att de inte passar att ha dem som sällskaps/avels-hundar längre (ägarna ska på semester, har tröttnat på hunden etc)?

Hur kan det vara så många veganer som har husdjur?

Och vad tror de att hundmaten består av? Om alla i hela Sverige skulle konvertera till veganism…. Vilket djur ska dö för att de ska kunna ge sina hundar mat? Och vilken stackars troende vegan ska sköta slakten? Eller ska det importeras från länder med sämre djurskydd….? Eller ska vi tvinga hundarna till att bli veganer?

Vore jag vegan (jodå, det är klart jag har läst på och lekt med tanken – tror du mig inte så läs om inledningen igen) skulle jag inte anse det vara korrekt att ha husdjur…..

Men nu tror jag inte på att ställa mig vid sidan av och betrakta naturen medan jag knaprar på min gmo-sojakorv och konstiga importerade nötter och bär för att klara min proteinförsörjning. Vad jag tror på får dock anstå…. Det här inlägget är ändå alldeles för långt! Får väl se om det finns någon som orkar läsa det till slut ens en gång i dagens snabba samhälle! J

Avtackningsmiddag nere i Stockholm

Igår blev det inte mycket hunderi då jag jobbade hela dagen och sedan tog jag tåget ner till Stockholm för att gå på en avtackningsmiddag på Brasserie Elverket vid Karlaplan. Det var några i styrelsen som skulle avgå, så vi hade en "tack-och-hejdå-middag" för dem. Kvällen blev riktigt trevlig med god mat och vin så jag var inte hemma förrän framåt halv tolv.

Har fått en förfrågan om ett jobb nere i Stockholm förresten. Eller snarare: jobbuppgifter. Har inga planer att byta jobb, utan jag skulle bli "utlånad" en månad. Kan vara ett riktigt intressant projekt, men fy 17 för att sitta och pendla till Globenområdet! :-(  Och så måste jag antagligen ha hund på dagis under den perioden..... Jaja, vi får se vad det blir.

Spår, lydnad och bad!

Måndagen var också full med hundaktiviteter..... Efter jobbet drog jag ner till "min" lilla badplats och hundarna simmade och roade sig både i vattnet.....

 

..... och ur vattnet!
 

Badlek!

 

Sedan gick jag ut och lade årets första spår till Heinz och när jag klev in genom ytterdörren så var det en laddad sugen herre som mötte mig! :-)

 

Tog inga kort under spårningen med Heinz, men tog ett i skogsbacken bakom mitt hus medan jag lade ut spåret. Skogen är så vacker nu med maaaassor med vitsippor!

Jag hade tyvärr förlagt Heinz spårlina. Jag fullkomligt älskar hans spårlina, det går knappt att använda någon annan sort! Den finns säkert någonstans i faggorna, men jag orkade inte leta och det var flera år sedan jag använde någon annan lina så jag hade förträngt exakt HUR bra den är.... Så jag tog Hetzer söta, lilla rosa spårlina..... Big mistake! Jäklar vad det skar in och gjorde ont överallt! Trodde jag skulle bli tokig innan spåret var slut! Så nu ska jag leta fram den riktiga linan innan nästa spårläggning.....!

 

Våra rådjur är aldrig långt borta..... :-)

Efter spåret gick jag ut och körde lite lydnad med Hetzer. Lydnaden är något jag verkligen eftersatt..... Tycker inte att det är det roligaste som finns precis.... Men det lilla hon kan gjorde hon bra! Övade på dirigeringarna för IPO-r också - det är betydligt roligare! Ska se om jag lyckas filma lite någon gång....

Helt okej söndag! :-)

 

Efter en mycket lång lördag (var hemma vid 12 på natten) så tog jag en sovmorgon och sedan spenderades dagen på tomten med diverse trädgårdsysslor varvat med lite hundträning. Här är det Hetzer som övar på att gå på stege, vilket hon tycker är sisådär skoj..... Hon har inte någon jättekoll på sina bakben precis och det vet hon om, så därför försöker hon ta stegen genom att bara gå med frambenen! Men så lång är hon ju inte..... ;-)

 

Uffe gav sig ikast med björken som drastiskt minskat i storlek! Nu är det inte mycket kvar!

 

Hetzer firade dagen med en premiär! För första gången i hennes liv rullade hon sig i skit! Förhoppningsvis var det också den sista..... Hoppet är ju det sista som överger en!
 

Heinz och Hetzer..... Jag får hopp om framtiden när jag ser detta klipp - vad mjuk och fin han ser ut i sitt ben och ändå lät jag honom gå rätt hårt dagen innan!

Kvällen avrundades med ett sökpass på Bilskroten nere i stan! Ett bra avslut på en fin dag! :-)

Utflykt med Heinz till naturreservatet på Munsö!

 Klockan 12.30 var jag och Heinz på plats i Väsby Hage, vilket är ett naturreservat ute på Munsö (mälaröarna). Ett vackert ställe som jag aldrig tidigare har besökt.
 

Det var fullt av bl a gamla, stora, döda träd. Klart Heinz ska få balansera lite! Dock på betydligt bredare yta än den smala bom som lilla Loppan balanserade på i föregående inlägg!
 

Så här skriver Länstyrelsen: "Längst ut på Munsö i Mälaren ligger Väsby hage. I reservatet finns stora sammanhängande hagmarker med pampiga ekar som ger området dess karaktär. Området växlar mellan öppna ängs- och betesmarker och slutna skogspartier. Väsby hage är lättvandrat och lämpar sig väl för strövtåg. På Roparhällsudden vid Mälarstranden i väster finns fina badklippor.

Kartor från 1600-talet över byn Väsbys ägor visar att området då brukades som slåttermark. När man på 1800-talet började odla vall på åkrarna upphörde ängshävden och området blev betesmark. Floran är mycket rik och i mitten av juli blommar brudbröd och vildlin. Det lilla oansenliga gräset älväxing, som är vanligt i Roslagen men ganska ovanligt i Mälardalen, ger delar av markerna en blåviolett ton när det blommar. Här kan man också hitta den lilla ormbunken ormtunga. Större delen av Väsby hage betas med kor och får, men slåtter sker också i en mindre del av reservatet."
 

Det var soligt och varmt så Heinz fick bada.....
 

Och efter badning måste man rulla sig! :-)
 

Det vimlade av vitsippor!
 

En vacker plats! Är ni i närheten så kan jag helt klart rekommendera ett besök!
 

Somliga "tittade in" från ovan! Visst ser det häftigt ut? Jag skulle jättegärna prova.....
 

Mera vitsippor!
 

En vacker tjärn....
 

Jag och Heinz var på Munsö ända fram till klockan halv elva på kvällen. Det sista jag var tvungen att göra innan jag stoppade honom i bilen för hemfärd var ett kvällsbad! Inte för att jag hade någon lust utan för att han var full i stinkande dy och lera (efter att ha sprungit i ett träsk),  jag stod helt enkelt inte ut med att ha honom i bilen!

Nu är det förstås så att jag inte åkte hela vägen från Skyttorp till naturreservatet i Munsö bara för att jag kände för en utflykt med Heinz..... Även om det var trevligt så tycker jag att 13 mil enkel resa är lite väl häftigt! Vi var givetvis där av ett alldeles speciellt skäl! Men jag får inte skriva om anledningen förrän projektet är officiellt och "ute till allmän beskådan". Så ni får vänta på förklaring till någon gång i juni, då allt ska vara klart! Och då skriver jag ett nytt blogginlägg om vad vi gjorde på Munsö (utöver att strosa runt och bada i Mälaren).

En annan rolig sak var att på vägen hem stod det en älg precis bredvid vägen och mumsade på en åker! Jag stannade och pratade en stund med hen, tyvärr var det alldeles för mörkt..... Jag tog några bilder, men hon var för långt borta för blixten. Men det var kul att få se hen i alla fall!

Hetzers hundpromenad!

I går (lördag) så klev jag upp på morgonen och tog Hetzer på en promenad, bara hon och jag! Vi promenerade upp till elljusspåret som ligger högt över Skyttorp och beskådade utsikten! Det är ett riktigt fint elljusspår, så nu har jag (snart) slut på ursäkter - bara att ta tag i springandet igen! :-) 

 

Fanns en bom över vägen till grustaget. Jag sade till Hetzer att hon skulle hoppa över den - döm om min förvåning när hon hoppade upp och balanserade på den! Min lilla cirkusapa! :-)
 

Kan inte låta bli att tänka kick-bike så fort jag ser sådana fina vägar.... Men det får vänta till bättre ekonomiska tider! Dock hittade jag en hel del intressant skog för skogssök!
 

Ån är fortfarande översvämmad även om den börjat sjunka undan nu....
 

De flesta småbarn gillar att leka i vatten och Hetzer är inget undantag!
 

Ibland blir det magplask och kallsupar!
 

Snygga tänder.....
 

Hej vad det går!
 

Fullt ös!

Linslus!
 

Jakten på pinnen fortsätter....
 

Min gulle-höna!

Hetzer och jag tog oss lite gemensam tid för på eftermiddagen var det nämligen tur för mig och Heinz! Och då fick Hetzer bara vara hemma och skrota på tomten med husse.....