lördag 11 augusti 2012

Mesa Verde National Park

Efter två dagars hundträning lämnade jag Leadville och bilade ner till Colorados sydvästra del.

Vackra colorado.....

Jag hade ställt kosan på Mesa Verde Nationalpark.

Här har jag precis kört in i parken! Mesa Verde ligger högt upp (eller så var det runt omkring lågt....) och man hade milsvid utsikt, trots den molniga dagen!!

Det var väldigt mäktigt, men det är ju så svårt att få fram känslan på en bild (och svårare kommer det att bli för efter Mesa Verde så åkte jag till Grand Canyon....).

Mesa Verde betyder på spanska "grönt bord".  Och nog 17 är man högt upp och det är grönt.....

Alla flaggor var på halv stång i Colorado eftersom någon dåre hade klätt ut sig till Jokern och öppnat eld på en biograf i Denver. Massor av folk hade dött och skadats.... :-( Skottlossning på biograf

Nationalparken är mest känd för ett stort antal mycket välbevarade klippboningar, hus byggda i små grottor längs kanjonväggarna.

Ser ni husen?

Nu då?

En fågel kom flygande nedanför mig. Inte så ofta man får fågelkort i den här vinkeln!!!

Vacker vy över en av kanjonerna i området! Från 500-talet och fram till 1300-talet bodde Pueblofolket här och de var dem som byggde hus längs med klippväggarna..

Jag tog en guidad tur till ett av husen - the Balcony house. För att komma dit fick vi klättra upp längs denna stege....

Det var en fantastisk känsla att vandra runt bland husen och försöka föreställa sig hur de levde här..... Fantastisk utsikt hade de i alla fall!

1874 beskådas klippboningarna för första gången av européer. Innan dess har bara mindre lämningar noterats. Det dröjer ändå många år innan alla större klippboningar hittas. Det finns fortfarande klippboningar i kanjonväggarna som man ännu inte hittat - det upptäcks nya med jämna mellanrum!

Även på den tiden ville man ha prydnader/målningar på väggarna. Detta är klippristningar som gjordes av indianerna som levde här!

Medan vi gick den guidade turen så blåste det in ett rejält åskväder.....

Det dundrade och brakade och blixtrade, så vi vågade inte lämna huset som vi var och tittade på för att klättra ut på den kala klippan igen, så vår entimmes guidtur blev på två timmar istället (innan åskvädret drog vidare). Men det var ganska charmigt att stå i en gammal indianboning och titta ut över blixtrandet! Det var en alldeles speciell upplevelse, faktiskt!

Från USA.... till Sverige.... Till Finland.... Vilken märklig historia! Svensken Gustaf Nordenskiöld anses vara den första vetenskapsmannen som besökte Mesa Verde. Arkeologer anser än idag att han gjorde ett föredömligt och noggrant arbete med att systematiskt dokumentera fyndplatserna. Nordenskiöld samlade ihop omkring 600 objekt som skickades till Sverige. Dessa återfinns idag i Nationalmusem i Helsingfors.


Mesa Verde blev klassat som ett världsarv 1978.

Längst in.... mot klippväggen. Här tränger det ut dricksvatten ur berget (syns längst t v i bild) och vatten i detta ökenklimat är antagligen en av orsakerna till att folk bosatte sig på det här viset.



Efter att åskvädret dragit vidare så lämnade vi Balcony House!

För att komma därifrån var vi tvungna att krypa genom en liten tunnel!

Efter tunneln så klättrade vi uppför ännu en stege.

Stegen ovanifrån.

Efter det fick vi klättra uppför en stege som var uthuggen ur klippväggen! Brant som tusan var det som ni kan se på bilden.... Här gällde det att inte vara höjdrädd eller lida av yrsel!

De i receptionen varnade folk som var dit för att köpa biljetter att "den här turen är inte för höjdrädda eller små barn". Jag kan förstå varför..... Efter att ha kravlat sig uppför de uthuggna fotstegen i klippan så var det dags för ytterligare en stege!

Folk på väg upp för klippstegen.

Sista stegen upp till "ytan".

På väg ut ur Mesa Verde.

Regn, regn, regn. Men detta var det enda regnväder jag hade på hela resan. Det var fruktansvärt torrt och varmt för övrigt!

torsdag 2 augusti 2012

Hundträning i Leadville


Efter att ha lämnat Rocky Mounatins National Park så for jag vidare till Nordamerikas högsta stad dvs Leadville. Leadville ligger ca 3100 m över havet. Här mötte jag upp Pat och Hakan Keynaroglu som är mycket engagerade i räddningshundträning. De har tidigare bott i Turkiet och byggt upp en träningsorganisation för räddningshundar där så att Turkiet numera har ca 50 certifierade hundar! Ett imponerande livsverk..... Men nu bor de alltså i Leadville och - speciellt Pat - är den som initierat och driver "the Cody project", vilket är ett projekt som går ut på att få barn att börja träna hundar och bli räddningshundförare! För den som sett Best Friends DogTown på TV så finns det en episod som beskriver hur en BC från Best Friends blir tränad till räddningshund och säljs till en räddningshundförare - det var en förare i Pats grupp och alla scener från hundens prov etc var tagna i Leadville. Den hunden är nu gk räddningshund, men tyvärr har den drabbats av kramper (epilepsi?) och har väl en oviss framtid.... :-(

Det första som händer när jag följer med en hund ut i skogen är att jag känner mig iakttagen.... Jag tittar upp - och vad ser jag???

Visst är den fin? Någon sorts falk, trodde lokalbefolkningen!

Pat´s egen hund RIP. Han är också en framgångssaga då hon räddade honom från ett "rescue", dock inte Best Friends. Han skulle avlivas för att han var så jobbig och energisk. Tack och lov fick Pat tag på honom innan dess och kunde kanalisera hans energi till att bli en räddningshund!

Pat´s egen lilla miljöbana!

Pat och Kim poserar med lite HRD (Human Remain Detection)- material!

Första dagen var det HRD och skogssök, men andra dagen i Leadvill drog vi till soptippen där Pat och Hakan fått tillåtelse att skapa sin egen ruinstad!

Den var jättefin och full av roliga legor! Kul att se att de hade så bra samarbete med soptippen....

Under dessa två dagar hade jag också förmånen att få träffa på Porter! Bonnie och Porter är ett team som jobbar med att leta reda på mordoffer och självmördare. Däremellan far de runt och letar efter förhistoriska begravningsplatser (t ex gamla indianbegravningsplatser) samt letar efter massgravar från inbördeskriget etc etc De anlitas bland annat vid motorvägsbyggen etc för att säkerställa att man inte gräver upp och förstör något under vägbyggets gång! Cool dobbis!!! På bilden övar de på en gammala övergiven kyrkogård och Porter markerar att han funnit mänskliga ben genom att sätta sig ner! De äldsta ben (så här långt) som Porter har markerat är 2400 år gamla!!!


Porter fångad på film! Vi (jag och Pat) försökte lura de tränande genom att be dem komma ner till oss  för att få instruktioner om övningar. Vad förarna inte visste var att vi hade lagt ut lite HRD på vägen.... Somliga hundar "tog" inte HRD:n och somliga förare (som på filmen) "tog" inte vad deras hundar sade till dem! ;-) Men kul var det! (Och vissa team var givetvis fläckfria).

onsdag 1 augusti 2012

Rocky Mountains del 2

Dag 2 i "the Rockies".

Såg en del birdiesar, som jag i sedvanlig ordning inte vet vad de är för några.... :-)

 Lämnade campingplatsen för att åka på Colorados motsvarighet till Vildmarksvägen.

Ser ni vägen och bilen?

Såg älgar ("elks"), vilket inte äs samma som våra älgar ("moose").

Men dessa var också fina!

Stannade till på ett antal platser längs vägen och fotograferade.

Tog också en kortare vandring och blev lite nostalgisk och tänkte på de svenska fjällen!

Colorados vildmarksväg = "the trail ridge road".

Ytterligare en birdie!

Trail Ridge Road

Kom så småningom fram till den lilla staden Grand Lake. En stad som var mkt stolt över att vara gammal. Den grundades på 1800-talet någongång. För en europé så är det ju skrattretande ungt, men det är säkert gammalt med amerikanska mått mätt. Grand Lake verkade vara ett välmående samhälle med många större villor. Huset till vänster ovan (notera "garageinfarten" för båtar) var till salu.... :-)

Pelikan

Tog en vandring upp till ett gammalt eldtorn (där stod folk och spanade efter skogsbränder).

Bitvis fin vandring längs med sjöar....

... och åsar!

Eldtornet

Del av utsikten

Jordekorrebebis (som höll på att få en vandringsstav slagen i huvudet (se tidigare blogginlägg).