Mesa Verde National Park

Efter två dagars hundträning lämnade jag Leadville och bilade ner till Colorados sydvästra del.

Vackra colorado.....

Jag hade ställt kosan på Mesa Verde Nationalpark.

Här har jag precis kört in i parken! Mesa Verde ligger högt upp (eller så var det runt omkring lågt....) och man hade milsvid utsikt, trots den molniga dagen!!

Det var väldigt mäktigt, men det är ju så svårt att få fram känslan på en bild (och svårare kommer det att bli för efter Mesa Verde så åkte jag till Grand Canyon....).

Mesa Verde betyder på spanska "grönt bord".  Och nog 17 är man högt upp och det är grönt.....

Alla flaggor var på halv stång i Colorado eftersom någon dåre hade klätt ut sig till Jokern och öppnat eld på en biograf i Denver. Massor av folk hade dött och skadats.... :-( Skottlossning på biograf

Nationalparken är mest känd för ett stort antal mycket välbevarade klippboningar, hus byggda i små grottor längs kanjonväggarna.

Ser ni husen?

Nu då?

En fågel kom flygande nedanför mig. Inte så ofta man får fågelkort i den här vinkeln!!!

Vacker vy över en av kanjonerna i området! Från 500-talet och fram till 1300-talet bodde Pueblofolket här och de var dem som byggde hus längs med klippväggarna..

Jag tog en guidad tur till ett av husen - the Balcony house. För att komma dit fick vi klättra upp längs denna stege....

Det var en fantastisk känsla att vandra runt bland husen och försöka föreställa sig hur de levde här..... Fantastisk utsikt hade de i alla fall!

1874 beskådas klippboningarna för första gången av européer. Innan dess har bara mindre lämningar noterats. Det dröjer ändå många år innan alla större klippboningar hittas. Det finns fortfarande klippboningar i kanjonväggarna som man ännu inte hittat - det upptäcks nya med jämna mellanrum!

Även på den tiden ville man ha prydnader/målningar på väggarna. Detta är klippristningar som gjordes av indianerna som levde här!

Medan vi gick den guidade turen så blåste det in ett rejält åskväder.....

Det dundrade och brakade och blixtrade, så vi vågade inte lämna huset som vi var och tittade på för att klättra ut på den kala klippan igen, så vår entimmes guidtur blev på två timmar istället (innan åskvädret drog vidare). Men det var ganska charmigt att stå i en gammal indianboning och titta ut över blixtrandet! Det var en alldeles speciell upplevelse, faktiskt!

Från USA.... till Sverige.... Till Finland.... Vilken märklig historia! Svensken Gustaf Nordenskiöld anses vara den första vetenskapsmannen som besökte Mesa Verde. Arkeologer anser än idag att han gjorde ett föredömligt och noggrant arbete med att systematiskt dokumentera fyndplatserna. Nordenskiöld samlade ihop omkring 600 objekt som skickades till Sverige. Dessa återfinns idag i Nationalmusem i Helsingfors.

Mesa Verde blev klassat som ett världsarv 1978.

Längst in.... mot klippväggen. Här tränger det ut dricksvatten ur berget (syns längst t v i bild) och vatten i detta ökenklimat är antagligen en av orsakerna till att folk bosatte sig på det här viset.

Efter att åskvädret dragit vidare så lämnade vi Balcony House!

För att komma därifrån var vi tvungna att krypa genom en liten tunnel!

Efter tunneln så klättrade vi uppför ännu en stege.

Stegen ovanifrån.

Efter det fick vi klättra uppför en stege som var uthuggen ur klippväggen! Brant som tusan var det som ni kan se på bilden.... Här gällde det att inte vara höjdrädd eller lida av yrsel!

De i receptionen varnade folk som var dit för att köpa biljetter att "den här turen är inte för höjdrädda eller små barn". Jag kan förstå varför..... Efter att ha kravlat sig uppför de uthuggna fotstegen i klippan så var det dags för ytterligare en stege!

Folk på väg upp för klippstegen.

Sista stegen upp till "ytan".

På väg ut ur Mesa Verde.

Regn, regn, regn. Men detta var det enda regnväder jag hade på hela resan. Det var fruktansvärt torrt och varmt för övrigt!