En hel helg med bara hund, hund, hund!

Direkt efter jobbet i fredags så drog jag ner till Freddie och övernattade i Lidköping. På lördagsmorgonen möttes vi upp i Falbygdens BHKs klubbstuga där vi skulle ha ett par timmars genomgång av hundsjukvård. Ovan är det Diesel som får stå ut med att bli omplåstrad.....

Heinz slapp bli omplåstrad då jag istället övade på att lägga tassbandage på instruktörens collie, men han fick givetvis vara med i klubbstugan (han syns som en svart Spökplump längst bort i bild...).

Efter hundsjukvården hade vi genomgång i "taktik-tänk". Vad man bör tänka på och vilka frågor man bör ställa etc inför ett sök efter en försvunnen person. Och när det var klart så drog vi iväg till brandkåren där vi övade på mörkersök i deras övningslokaler. Jag blev lite förvånad för Heinz tyckte det var rätt jobbigt att gå själv inne i mörkret. Han brukar vara så himla orädd, men att ge sig in i kolsvarta mörkret på egen hand och leta efter en figge var svårt. Det gick ju, men läbbigt var det allt....

Heinz i väntan på att få gå in i det kolsvarta träningslokalerna nere på Falköpings brandstation.

När vi sedan hade tränat klart på brandåren så bar det av till Annika i Kristinehamn där jag och Heinz inkvarterade oss för natten hemma hos henne och hennes två schäfrar Arwen och Lexus. Jag hade en jättetrevlig kväll med hundprat, älgskavsgryta och rödvin innan jag tvärslocknade runt tolvslaget någonstans.....

På söndagen så bar det av till brandkåren i Kristinehamn där en brandman som hette Roger mötte upp och var oss behjälpliga genom att dra igång rökmaskiner och lite eldar i oljefat. Som ett led i räddningshundkursen måste vi nämligen ha visat att hundarna inte påverkas av rök och eld och det kändes inte som att det var något problem för Heinz. Däremot tyckte han återigen att det var läbbigt med mörker och när jag gömde Roger (som så vänligt ställde upp och figurerade) längst in i ett mörkt rum så var han tvungen att skälla lite mod i sig själv för att gå fram.... Vov Vov, ett par steg längre in i mörkret.... Vov Vov, ytterligare ett par steg in i mörkret... Ja, så höll han på tills han var framme och skällde en ordentlig skallmarkering - dvs på figgen och inte "för sig själv". Vi avslutade träningen med att bara gå in i mörkret och vara tillsammans både jag, Annika, Heinz och Arwen. Hundarna fick springa i mörkret till en den ena än den andra och tigga godis.

Heinz och Arwen tillsammans i ett kolsvart, "väl in-eldat" rum. Detta kort har Annika tagit (jag länkar till hennes blogg bland länkarna). Det var inte helt lätt att fota eftersom man inte såg något.... Det var verkligen kolsvart! Man fick lyssna vart hundarna var, rikta in kameran och hoppas att de skulle befinna sig i blickfånget när blixten brände av....

Här är Heinz inne och söker i den "lägenhet" som brandkåren i Kristinehamn har att öva i. Jag hörde bara ungefär var han var så tyvärr kapade jag huvudet på honom.... Man ser på svansen att han inte är helt bekväm i övningen.

Kan det finnas en figge i soffan tro?

Annika och Heinz när vi är nere i källaren och bara "är".

Efter att ha tränat färdigt på Kristinehamns brandstation så var det då dags för mig att åka hemåt igen. Lagom när jag passerade Örebro så kom jag på att där har de ju en IPO-R bana uppställd utomhus.... Heinz ska ju klara en sådan i början av mars. Så då passade jag på att svänga in där och träna på dirigeringen, vilket är det moment som jag har svårast att träna hemma på ett bra sätt. Har inte tränat det sedan jag var nere i Skövde i november.... Men Heinz kom ihåg hur momentet var, så det kändes ju skönt! Då kunde jag åka hem och vara nöjd med det i alla fall!

Eftersom Heinz tyckte mörkret var lite läskigt i helgen så bestämde jag mig för att detta måste tränas! Så under måndageftermiddagen så ägnade jag mig åt att täcka för källarfönstren för att inte släppa in så mycket ljus. Sedan tog jag Heinz matskål med mig och trevade mig längst ner och längst in i mörkret för att ge honom hans käk därnere. Heinz skuttade runt mig och var fullständigt orädd. Jag dubbelkollade med pannlampan och svansen och hela hans uppsyn signalerade att han var helt bekväm i situationen. Jag kastade ut en petflaska i mörkret och han sprang iväg och letade rätt på den åt mig. Tydligen är han för hemtam i vår källare, tänkte jag....

Sagt och gjort jag tog Heinz med mig och gick över till grannens maskinhall. Heinz sprang rakt in i mörkret med svansen i topp och försvann. Nema problema! Jag gick in och trevade mig runt och jag hörde att han var med runt i maskinhallen någonstans i min närhet. Då tog jag en handske och höll framför nosen på honom och kastade sedan iväg den i mörkret och sade åt honom att leta. Han for iväg i mörkret och jag hörde nosen sniffa intensivt och sedan kom han tillbaka med handsken. Jag kastade iväg den flera gånger i olika riktningar och Heinz sprang glatt iväg och letade reda på den. Ibland hörde jag att han sprang in i saker, men han bara fortsatte tills han hittade sin handske.

Så nu fattar jag ingenting.... Antingen så var han bara ovan eftersom han aldrig direkt gått i något kolsvart mörker innan och det släppte på två träningspass? Eller så var det något annat som han reagerade på i helgen? Kanske lukten av all rök, brända material, brandfarliga vätskor? Vi ska förhoppningsvis tillbaka till brandstation igen så då får jag väl se om han reagerar igen..... Ska träna vidare på lite fler olika mörka ställen tills dess. Även fast han inte varit i maskinhallen sedan han var valp så kanske han ändå känner sig hemma där och det var därför han inte reagerade på mörkret? Den som lever får se... Jag hoppas givetvis på att det är det första scenariot - att han bara var ovan och att det släppte på ett par träningspass!

Avslutar med en bild från idag. Fick syn på den här vackra isskulpturen.... Eller är det en stupränna? ;-)