söndag 19 oktober 2008

Premiär!

Idag var det premiär i apellen (spår) för Heinz och mig.

I sedvanlig ordning satt jag och svor yrvaket över mitt hundintresse när klockan ringde kl 0500 på morgonen. Sedan svor jag lite mer när jag satt kl 0700 i ösregn på en mörk, öde parkering någonstans i norra Stockholm och inväntade övriga tävlande. Sedan svor jag ytterligare när jag konstaterade att min termos med kaffe blev kvar på diskbänken hemma.... Men tack och lov slutade det regna lagom till att jag skulle gå ut mitt spår... Och sedan var det uppehåll och t o m sol på eftermiddagen! Så nu är man åter ganska nöjd med val av hobby....

Spåret gick bara bra, men tyvärr blev Heinz helt kär i budföringsmottagaren så han vägrade springa tillbaka till mig! Domarna skämtade om att han vill byta matte, medan jag stod och gnisslade tänder.... Till slut ropade jag och då kom han ju som ett skott, men det var ju så dags! Man får ju inte ropa förrän de passerat halva sträckan....

Platsliggningen gick bra, fast lite pipande kommer man ju inte i från i första taget så vi halkade ner på en 9:a.

Lydnaden gick hyfsat - Lill-Hasse tyckte hela tävlingssituationen var MYCKET spännande så vi fick lite kommentarer som "hopp och skutt" respektive "lek och skoj" i protokollet... Men inte värre än att vi låg kvar på uppflyttningspoäng!

Men sedan lyckades jag sabba det hela.... :-(

Jag visste att det under min tävlingsfrånvaro har skett lite ändringar i moment i de olika klasserna och jag hade noga läst igenom i förväg vilka moment som ingick i apellen MEN jag hade bara läst rubrikerna! Vilket gjorde att jag helt missat att "hopp över hinder" numera betyder "hopp - sitt - hopp" och inte "hopp - fot - gör halt", vilket var vad jag hade tränat in.... Och eftersom jag hade startnummer 2 så befann jag mig bakom stugan och värmde Heinz när hund nr 1 körde, så jag fick reda på att jag hade tränat in fel moment precis när jag står framför hindret och tar ett par steg i sidled.... Egentligen skulle det ju varit 0:a redan där (eftersom jag flyttade på mig), men domarna förstår att jag missuppfattat momentet och upplyser mig om att momentet är ändrat.... SKIT också! Inte mycket att göra mer än att pröva och se hur det går, så jag kommenderar "hopp" och Hasse skuttar glatt över. Sedan kommenderar jag "sitt" och han ser mäkta förvånad ut men sätter sig tveksamt (fast alldeles på andra sidan hindret) och sedan blev han mera osäker så innan tävlingsledaren hinner säga "kommendera" så lägger han sig ner. När jag sedan hojtar "hopp" igen så rycker det till i kroppen på Heinz som om han skulle springa direkt till mig (utan att hoppa först), men sedan hejdar han sig och tittar med en mycket frågande min på mig, sedan på hindret och sedan på mig igen. Sedan hoppar han tillbaka. Eller rättare sagt - han kravlade tillbaka över hindret (eftersom han var så nära)! Så då fick vi en nolla och det var ju helt min egen klantighet....

Trots missödet med hoppet (som givetvis har en 4:a i koefficient) så fick jag uppflyttningspoäng av den ena domaren, men inte av den andra, och vi hamnade under gränsen för uppflyttning. Men vi kan titulera oss som godkända i alla fall!

Tyvärr har jag ju bara blivit reserv på övriga apelltävlingar jag anmält till så vi får väl se om det blir någon mer tävling i höst, men direkt imorgon (om inte senare i kväll...) så ska jag börja träna på hoppet!!!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Men....jag tror jag hör detta förut - "jag klantade mig, inte vovven....." - kanske måste du "put your act together" eller ved det heter på svenska:-)

Men kul ändå att premiären är överstökad. Jag är sääääker på att Lillhasse blir din första champion - om han får en rättvis chans:-))))

Jenny sa...

"put your act together" - hur gör man det? Låter ju bara som en "lättare sagt än gjort"-klyscha..... I övrigt håller jag ju med..... :-(

Anonym sa...

Hur man gör????
Man skärper sig ännu mer och tänker igenom allt en gång till INNAN.....typ:-)

Eller så skrattar man åt alltihop och inser att "så här är det & så förblir det!"
No big deal:-)

Jenny sa...

Eller så skrattar man åt alltihop och inser att "så här är det & så förblir det!"

Ja, precis så... :-) Är nog enklare än att "skärpa sig"....

Anonym sa...

larde sig mycket