Uppföljning av stamcellsoperationen samt terapijobb!

I fredags tog jag halva dagen ledigt från jobbet för att åka till Ultuna för den första uppföljningen av stamcellsoperationen. Återigen fick Heinz en massa markörer (reflexer) påklistrade på kroppen! Men om jag börjar från början, så träffade vi veterinär Annika Bergström som intervjuade oss om hur det gått och klämde och kände på Heinz. Hon verkade väldigt nöjd med Heinz framsteg.

 

Sedan skulle vi gå ut och hon skulle titta lite p när Heinz travade för att se hans rörelser, men det gick icke! Heinz hoppade och studsade och for! Inte ett travsteg fick vi fram! Vi prövade att släppa honom lös, men då var det bara full galopp från pinkställe till pinkställe.....  Så det fick vi tyvärr ge upp.....

 

Efter att Annika var klar så fick vi träffa sjukgymnasten Kjerstin och så var det dags att klistra på Heinz de markörer som syns på bilden ovan.

 

Sedan skulle vi återigen gå över vågen - 10 mätningar per ben är målet. Teoretiskt så behöver man alltså gå 40 gånger. Rekordet var visst 43 vändor över vågen och så var mätningarna klara. Jag och Heinz slog rekordet åt andra hållet istället.... Efter att ha gått fram och tillbaka 200+ gånger så saknades det fortfarande en bild på ett bakben, men då gav vi upp...... De fick helt enkelt ta de data som gavs! Kjerstin och Mirjam (djursjuksköterskan) var helt fascinerade.... De flesta hundar brukar tycka det är tråkigt att bara gå 10 meter i vardera riktning och lugna ner sig snabbt och bara vandra lugnt och fint över vågen, vilket ger en bra mätning.... Men Heinz är ju en typisk dobermann som alltid ger sitt yttersta så han var överlycklig och hoppade jämnfota av förväntan från början till slut..... Det blir inte så bra vågmätningar när en hund hoppar jämfota över vågen, tyvärr, för annars vore vi ju klara "på studs"! ;-)

 

 Det måste vara roligt och tacksamt att arbeta med den där hunden, sade Mirjam. Ja, det är ju det..... Om vi nu bara kan få knät att hålla.....

 

Efter att vi gett upp och få den sista bilden så gick vi till Kjerstins kontor/mottagningsrum där hon mätte musklernas omfång och hur mycket Heinz kunde sträcka och böja på leden. Hon lovade skicka mig ett mail nu i veckan med en jämförelse mellan de gamla och nya värdena, men jag är helt övertygad om att han är bättre. Han haltar inte alls på samma vis! Och jag ser ju att han bygger muskler igen i högerbenet...... Det som bekymrar mig mest är att han är dålig att bygga muskler över höftböjaren, så han ser så klen ut över höger "rumpa", jag hoppas det ger sig..... 

 

 

Heinz hemma på tomten igen med klisterfläckar här och där i pälsen - de är rent hopplösa att få bort! :-(

 

På söndagen gjorde Heinz återigen en insats för att hjälpa den lilla flickan bli mindre hundrädd. Idag körde vi en hel del jobbiga övningar, så hon vågar fortfarande inte klappa Heinz, men hon kämpar på och får inte panik i alla fall! Vi övade på att gå tillsammans sida vid sida, vilket gick jätte bra (hon kände väl igen sig från förra gången vi sågs, då vi gjorde detsamma). Då var det jobbigare att gå utför trappen och Heinz gick bakom henne (såsom det kan bli i ett hyreshus). Antar att det är jobbigare för att då har hon inte riktigt bra koll på vad Heinz gör där bakom..... Vi övade också på att åka i samma hiss. Sedan fick hon kommendera Heinz att hoppa upp på trädgårdsbänkar. Det gjorde hon genom att klappa på bänken som Heinz skulle hoppa upp på. Det var riktigt jobbigt, för då hoppar ju Heinz så det blir ju en hastig rörelse och den blir - om inte rakt emot henne - så i alla fall i hennes riktning....  Men tjejen kämpade på och klarade av det också! :-)

Vi ska ses igen om någon vecka, så får vi se hur det går då!