Det var ett riktigt tänkvärt inlägg och med en skrämmande framtidsvision.... Nu kommer säkert kommentarsfältet under hans blogginlägg fyllas med en massa skit och otrevligheter eftersom bloggförfattaren även tagit upp lite om varg, men oavsett vad man tycker om varg (jag tycker vargdebatten är i stort sett helt urspårad där folk bara står och "hävdar sitt" in absurdum och med en väldigt hätsk, personangripande attityd) så är det ett bra och tänkvärt inlägg, tycker jag.
Blogginlägget tar bl a upp att:
"Vi svenskar säger att vi gillar djur och natur. Samtidigt är det allt färre som är ute i naturen på riktigt. Vi gillar den alltså, fast helst på avstånd. Vad beror det på att vi svenskar som älskar skog och natur samtidigt tycker att den blir allt mer läskig? Jag är övertygad om att det har med okunskap att göra. På väg på ett möte häromkvällen lyssnade jag på ett annat radioinslag, det handlade om engelska ungdomars kunskap om mat. Mindre än en tredjedel visste inte att ägg kommer från hönor, färre än hälften vet att smör kommer från kor, mindre än 40 procent vet att mjölk också kommer från kon, bara en tredjedel vet att bacon kommer från gris och 7 % tror att mjölk görs av vete. Ni kanske tror att det handlade om små barn. Nej, åldern var 16-23 år. Det var alltså ungdomar i gymnasieåldern och vissa går väl redan på universitet."
Jag tror honom. Jag träffar ju lantbrukare näst intill dagligen. Lantbrukare som tar emot studiegrupper eller möter konsumenter i enlighet med konceptet "Bonde i butik" etc och de ger en liknande bild över Sverige och svenskarna. Det tråkiga är också att det kan drabba djuren.... För ingen gillar ju djurplågeri - men hur ska man bedöma om djur blir plågade eller har en dålig välfärd om man inte kan något om dem, deras behov eller ens att det är de som producerar vår mat? Om ett djur blir plågat eller inte blir mer och mer än fråga för hur det blir presenterat för åskådaren..... Jag har skrivit ett blogginlägg om det här: Djurplågeri enligt ESDAW. Den filmen jag refererar till fick en massa inlägg på fejjan om att "oooh, det var så hemskt". Själv tycket jag inte alls att det var så hemskt.... Överhuvudtaget! Samma vecka som jag såg filmen så såg jag också en långfilm på TV:n om några som hade djur. Det var en synnerligen tveksam djurhållning. Otroligt skitigt och dåligt med strö. Massiv fluginvasion. Djur som inte alls såg vidare fina ut. Men filmen presenterades med fin musik och varvades med vackra naturbilder från ett sommarsverige i full blom. Och mycket riktigt så blev det en mindre folkstorm på sociala medier över att Länstyrelsens djurskyddsinspektörer varit ute och förelagt gården att ordna upp ett antal punkter. Folk ansåg tydligen att djuren hade det bra där....
Jag önskar skolor lade mycket mer tid och vikt vid kritiskt tänkande, källanalyser och att lära elever att fundera över vad de ser, läser och hör. Då skulle nog Sverige se lite annorlunda ut.... Jag har skrivit om det här: Mediots. Om jag därutöver kunde lägga till en kurs i hur man argumenterar för sin sak i sociala medier utan personliga påhopp så skulle jag antagligen bo "i den bästa av världar"!
Jag avslutar detta inlägg med att citera lite ur Temple Grandins excellenta bok Animals Makes Us Humans (jag har snabböversatt till svenska): Jag tror att folk i allmänhet har blivit mer abstrakta. Du hör alltid om autistiska barn "som bor i sin egen lilla värld", men dessa dagar är det vanliga människor som lever i sin egen lilla värld av ord och politik. Saker och ting har förändrats. Människor som ville hjälpa djur brukade studera djurens beteende. Idag går de juristlinjen. Det är dåligt pga att när allt går via advokater förloras lätt synen på de verkliga djuren. Jag ska ge er exempel från min erfarenhet i djurindustrin, men de principer som jag har lärt mig gäller också för djur i det vilda.
På 1980-talet donerade Humane Society i USA pengar för att finansiera utvecklingen av min center-track restrainer för slakterier. De skulle aldrig göra det idag. Få djurskyddsorganisationer skulle finansiera något för att hjälpa reformer och förbättra djurindustrin. När människor har blivit mer abstrakta i sitt tänkande har de även blivit mer radikala, och idag är samarbetet och sambandet mellan djurgruppernas opinionsbildning och boskapindustrin helt skiljt åt. Dave Fraser, en respekterad djurskyddsforskare vid University of British Columbia, säger att för att förstå en fråga måste du läsa litteratur som inte är från de mest extremistiska grupperingarna. Jag tror att han har rätt. Båda djurlobbyorganisationer och boskapslobbygrupper svarar ofta på komplexa problem med förenklade och motsägelsefulla uppgifter (det här skulle helt klart kunna vara den svenska vargdebatten.... - min anmärkning). Under hela min karriär har jag observerat att det bästa sättet att lösa ett djurproblem är att finna en metod som är någonstans mitt emellan extremistiska positioner.
Titta på situationen med hästslakt i USA. Humane Society lyckades få alla hästslakterierna att stänga ner i Amerika. Nu ska Amish gamla vagnhästar, och andra olyckliga hästdjur, transporteras ner till Mexiko, där de är arbetas och svälts tills de faller döda ner. Om jag vore en pensionerad vagnshäst skulle jag hellre bli fastbunden i en gammal pickup och få sår och gå hungrig, eller skulle jag hellre gå till ett amerikanskt slakteri? Jag diskuterade med några av de människor som försökte stänga anläggningarna en gång, och jag sa "Du måste vara säker på att om du gör detta ska hästarna inte drabbas av ett sämre öde". Min värsta mardröm blev sann. Tusentals hästar har rest till Mexiko, där de dödas genom den barbariska processen att hugga dem i nacken med en kniv. Ja, i en perfekt värld skulle alla pensionerade och oridbara hästar gå till fristäder, men vi lever inte i en idealisk värld. (Här tänker jag mycket på t ex minkfarmarna i Sverige - är det någon som tror att minkarna får det bättre när efterfrågan av minkpäls förses av andra länder än Sverige? Fler minkar lär plågas i Kina, Ryssland etc - Min anmärkning)
Vi behöver fler djuraktivister som min vän Henry Spira. Han hade en liten organisation som heter Animal Rights International och han var mycket effektiv. Han fick Revlon att sluta testa kosmetika på djur. En sak som gjorde Henry väldigt effektiv var att han var en man av sitt ord. När Revlon gjorde reformer, fortsatte andra aktivister att ge sig på dem, men Henry sa "Ni ska sluta ger er på Revlon. De är inte perfekta, men de är en av de goda." Henry visste när man ska sätta press och när man ska släppa efter. Han gjorde konstruktiva förändringar i praktiken som ledde till förbättringar för djur. Vi behöver fler människor som honom idag. Aktivister behöver ta reda på vad som faktiskt händer inom området så att sanna reformer kommer att ske i stället för den tragiska röran av oavsiktliga konsekvenser som skadar djur. (här tänker jag på den svenska grishållningen. Visst kan allt bli bättre men om man betänker att svensken äter ca 50% importerat griskött och den svenska grisen har det mycket bättre än den importerade som får sina tänder och svansar avklippta, lever trångt, och har inget strö alls - ska man då ge sig på de som sköter sig bäst och slå undan benen för dem eller ska man ge sig på de som är sämst....? Och om man pressar svenska grisbönder att sluta så att ännu fler konsumenter tvingas köpa importkött - har fler grisar fått det bättre eller sämre då....? Tror verkligen djurrättsaktivister på fullt allvar att om en köttätare inte hittar svenskt kött i butiken så kommer denne att bli vegetarian? Min anmärkning.)
1 kommentar:
Amen! (inte varit i datorn så mkt sista dgrna...)
Skicka en kommentar