Älskade Kilroy

Kilroy blev hastigt dålig igår och Uffe och jag åkte akut in till djursjukhuset med honom men det fanns inget de kunde göra. Han dog strax efter att vi kom in med honom. Troligtvis hade han fått en hjärnblödning eller en hjärtattack. Hela förloppet gick på mindre än en timme.

Det känns helt overkligt att jag aldrig mer ska få se honom. Att han aldrig mer kommer att komma galopperandes över fälten för att följa med på hundpromenaden. Att han aldrig mer kommer att sova bredvid min huvudkudde. Dörren i hallen kommer numera alltid att vara stängd eftersom ingen katt öppnar den så fort han känner för det….

Jag var så säker på att han skulle leva tills han var 18 – 20 år, så försiktig som han var gentemot bilar och såg sig om var han gick. Och så blev han den av mina djur som levt kortast tid – endast 3 år fick han bli.

Han var så otroligt snäll och en så stark personlighet och han lämnar ett sådant tomrum efter sig att det kommer nog bli mycket svårt för någon annan katt att fylla det.

Jag saknar honom så fruktansvärt. Jag önskar att gårdagen inte fanns. Att jag skulle vakna upp och inget av detta har hänt och att Kilroy ska sitta på bordet ute i köket och räcka ”vacker tass” för att få sin morgonmjölk.

När jag går ut med hundarna tycker jag mig se svart-vita katter överallt och så fort jag går in i köket går blicken automatiskt till bänkhyllan för att se om han ligger där och väntar på att få mat....

Ägnade en stor del av gårdagen bara åt att titta på kort.... Detta är ett av de tidigaste som finns på honom. Taget den 7 oktober 2004. Ett par veckor innan han fick flytta hem till oss.

Detta är taget en vecka senare och det är först nu som det blev bestämt att just Kilroy ska följa med oss hem.

Han var så liten, näpen och söt.... Men han visste redan att det var i sängen som man ska sova!

Utslagen på golvet i lägenheten i Vansbro efter en lekstund. Nu är buskatten 6 månader, men fortfarande lika söt!

Stackars Felix var alltid så snäll.... Perfekt för Kilroy att smyga på....

..... och dela sovplats med.....

Alltid lika social.... Jag, Kilroy, Felix och Axa vilar middag i Uffes lägenhet i Visby. KLart Kilroy skulle följa med till gotland på semester sommaren 2005!

Med tiden blev han riktigt duktig på att klättra.... Han bråddes väl på sin mor som med lätthet klättrade upp och ner längs vår husfasad när helst hon ville ta sig in genom balkongdörren...

Duktig på att jaga var han också - hur ska vi nu klara oss i vinter...?

Stilig katt med självsäker attityd!

Präglad av dobermanns, så måste han ju utveckla säregna sovstilar.....

Liten krabat gör så gott han kan för att ta upp hela dubbelsängen!

Som sagt.... "Social" var bara förnamnet! Här lyckas han vräka ut sig över både Uffe och Axa!

Jag kommer alltid vara tacksam över hur han hjälpte mig träna Heinz.... Ett tag tror jag Heinz hade Kilroy som idol! Han var väl snällare att busa med än Axa... Här har bägge två lyckats knöla ner sig i soffan ihop.

Taget den 13:e oktober i år. Nu kommer det inte bli fler kvällar med Kilroy i knät.....


Älskade, älskade kisse.....