Gotska Sandön 21 maj - hemresa

 

Sista dagen på Sandön och vi skulle bli upphämtade av båten vid 16:30 på eftermiddagen, så efter att ha städat ur vårt tält så gick vi andra halvan av Höga Åsen-leden bort till Las Palmas där vi tänkte invänta båtens ankomst. Höga Åsen gör skäl för namnet då man verkligen går på höga åsar en stor del av tiden. 

Väldigt speciella gamla träd.....

Schipka-passet som grävdes fram för hand för att anlägga en järnväg på Sandön (för att transportera ut timmer till kusten) på 1800-talet.

Numera får skogen sköta sig självt (nästan, det utförs kontrollerade naturvårdsbränder) så det är mycket död ved och nedfallna träd överallt.

Man får många möjligheter till att utföra tant-parkour..... :-)

Krypa under, klättra över.....

Här är Sandöns högsta punkt. 42 meter över havet.

Höga Åsen-leden

Höga Åsen-leden.

Till slut anlände vi till Las Palmas och slappade i sanden och läste bok.... Blåste lite mer idag och som den fryslort jag är så har jag långbyxor, fleecetröja och keps på mig medan Mia slappade i solen med bara shorts och linne.....

Till slut kom båten vi väntade på - M/S Gotska Sandön!

Och så här går det till när vi ska kliva ombord (eller av för den delen)! 

Jag älskade verkligen mitt besök på Gotska Sandön. Rekommenderas!! Men jag kommer antagligen inte tillbaka eftersom hundar inte är välkomna på ön.... Men jag är glad att ha varit där och sett ön!

Gotska Sandön 20 maj 2023

 

Efter att ha gått hela varvet runt ön dagen innan så var jag ganska mör den 20:e maj..... Men jag kan ju inte bara sitta på min röv när jag är på Sandön (och troligen aldrig kommer komma tillbaka hit.....) så jag knallade iväg till Norra stranden och hade siktet inställt på Kinesens grav.

Jag hade läst att kinesen skulle vara begravd på Gumskullen och den var ju ganska lätt att hitta.... Ser du den?

Nu, kanske du ser den om du inte gjorde det innan.....

Den var rejält brant att ta sig uppför, så tji fick jag för att jag bara tänkte "ta en kort promenad och spana in kinesens grav".... :-)

Kinesens grav (enligt ett anslag som satt fast på en toalettdörr nere vid Lägerplatsen).

Det här hände för bara några år sen, när en mekaniker från Gotland, Kalle Calaminius, var ute för att reparera traktorn. Det var på sommaren och en kväll träffade han två äldre damer och dom kom att tala lite om Sandön, bland annat om Gumskullen och att där, berättade Kalle, där finns en grav och där vilar en kines! Det ville de förstås inte missa, så dom gick dit.

Efter någon dag träffade de Kalle igen och berättade att de varit vid kinesens grav, och att det hade varit så intressant.  Nu frågade de Kalle om han visste vem det var som låg där?

"Jo visst" sa Kalle, "det vet jag. Det var den kinesen som ensam byggde den Kinesiska muren! Och som tack för det bjöd kjesaren honom på en jorden-runt-resa med ett fartyg. När han kom till Sandön och fick se det fina vattnet, så ville han bada och hoppade i - och drunknade! Sen begravde de honom på Gumskullen."

De båda damerna stod tysta en stund. Så knäppte de händerna och den ena utbrast: "Ett sånt märkligt människoöde!"

Ja, ja, allt är inte sant som hörs på Sandön. (fast sant är i alla fall att det ligger en kines begravd på Gumskullen; för det är väl ingen hund?)

ur "Ljus längs kusten"

Anders Hedin

Efter lite rast och vila och återhämtning från att ha släpat upp mig uppför Gumskullen för att titta på några vita stenar, så kände jag mig redo att bege mig ut på utflykt igen. Den här gången hade Mia vaknat till liv och ville följa med så vi bestämde oss för att vandra västra delen av Höga Åsen slingan.

Leden började upp, upp, upp och öppnade sedan upp sig för fantastiska utsikter såsom denna bild (ovan).

Ganska raskt vek leden nedåt igen och ledde fram till Västra Stranden.

Mia är igång och fotograferar något igen.... Västra stranden var också väldigt fin och större delen av tiden helt öde (från andra människor). Denna dag var det dessutom nordliga vindar och på västra sidan blev det fullständigt vindstilla och härligt varmt! Jag sparade den informationen till senare.....

Vi gick förbi Vassestenen som är ett flyttblock från istiden.

Det är bitvis rätt kuperat och det är inte helt lätt att ta sig uppför branterna när sanden bara rinner undan under fötterna på en......

Efter att ha lämnat Västra Stranden så gick vi uppe på åsen tillbaka till lägerplatsen igen för lite lunch och vila.

Jag kom dock ihåg hur varmt och skönt och fint det var vid Västra Stranden så efter lunchen gick jag tillbaka.

Vägen dit är också värd att vandras flera gånger.....

Här tillbringade jag eftermiddagen med en bok, spanandes på fåglar (hade tärnor som jagade fisk och dök ner i vattnet alldeles framför mig). Sämre kan man ha det!!

Framåt kvällningen och efter intag av lite kvällsmat så gick jag och Mia tillbaka till Bredsandsudde för att titta på solnedgången. Med en obruten havshorisont i 250 grader runt oss, så var det ju upplagt för en fin solnedgång.... Det var några till människor på plats, men inte många alls.

Så fint!

Bredsandsudde

Bredsandsudde är populärt hos fåglarna - spår överallt!

Och så här blir spåren till.... Vilken retsticka! :-)

Vi hade lite rödvin med oss medan vi tittade på fågelunderhållningen och inväntade att solen skulle sjunka ner i Östersjön.

Perfekt avslutning på en bra dag!

Gotska Sandön 19 maj 2023 - varvet runt

Efter Säludden promenerade vi vidare mot Kyrkudden. Klockan var nu närmare 10 på förmiddagen, men det kändes som att vi hade hela ön för oss själva!

Inte en människa i sikte!

Strandskata

Strandskata igen

Det var ganska tungt att gå från Säludden till Kyrkudden (även om det inte var så långt "på kartan") men vi gick ju i lös sand nere på stranden hela tiden.... Så ute på Kyrkudden blev det en paus!

Efter paus knallade vi vidare, nu in på "Fransk Bukten".

Bara en strandbild igen med vackra stenar. 

Wsadnik var ett ryskt skepp som gick på grund på Gotska Sandön 1864. 20 sjömän drunknade. I försöken att få loss båten kastades det mesta överbord, bl a 3 kanoner som vardera vägde närmare 5 ton och på bilden ovan syns 2 av dem.

Ryska kyrkogården där besättningsmännen från Wsadnik blev begravda.

Slutligen kom vi fram till Tärnudden, vilken förtjänade sitt namn....

Det var en hiskelig massa tärnor som trivdes där!

Vad Mia fotograferar har jag ingen aning om, men det såg kul ut så jag tog en bild på henne!

 

Efter Tärnudden gick vandringen över Höga Land. Här står jag precis vid en rejäl brant, men det är svårt att få fram via kameran.....

Det här var nog en (om inte DEN) vackraste leden att vandra....

Man gick på en höjd ovanför själva sandstranden.

Höga Land

"Nymans" - den andra tältplatsen på ön. Normalt sett finns här en grillplats  ett utedass och tillgång till vatten, men när vi var här så var det grillförbud (stormkök gick bra) och vattnet var otjänligt. Vi var glada att bo på den stora lägerplatsen.

Runt år 1900 byggde fyrmästare Bourgström och hans fru en jakt- och fiskestuga. Fyrmästaren hade en son som hette Bror som gifte sig med Malin Engström, dotter till Albert Engström. Albert tillbringade mycket tid i denna stuga och det sägs vara här som han skrev boken om Gotska Sandön.

Efter Höga Land så gick vi vidare mot Hamnudden där det en gång stod en fyr....

Fyren rasade 1983 då strandlinjen eroderat bort och fyren nästan stod i vattnet. Fundamentet blev underminerat och en blåsig dag så gick det inte längre......

Så nu blev det en klätterställning för mig att kravla runt på! :-)

Fältsippor

Gotska Sandöns kyrkogård. Här ligger bl a Madam Söderlund begravd. Hon var ett original som var bofast på Sandön och kallades Madam då hon gick runt med krinolinkjolar.

Efter att ha gått vidare från kyrkogården så anlände vi till "Gamla Gården" vilket var Sandöns centrum tidigt 1800-tal. I kanten av ängen där Gamla Gården är belägen så står Madam Söderlunds (numera) renoverade stuga (bilden ovan).

Madam var utfattig och levde i misär och några välborna damer på Fårö tyckte synd om henne och skänkte henne kläder, därav att hon gick runt i krinoliner som gav enne hennes smeknamn. Ställningen/Underkjolen (eller vad det heter) till krinolinerna finns fortfarande kvar i stugan och kan beskådas.

Gamla Gården där bla annat Petter Gottberg (Sveriges sista sjörövare?) bodde i början av 1800-talet.

Tror jag kört slut på Mia vid det här laget..... :-)

Efter Gamla Gården hände inte så mycket utan man promenerade i skogen tillbaka till lägerplatsen. Det mest spännande var väl att vi gick förbi ett område där de utfört naturvårdsbränning för ett år sedan.

Sedan var vi slutligen tillbaka till lägerplatsen igen - X antal timmar och 2,4 mil sedan vi startade vår vandring.