lördag 31 januari 2009

Alarm, hundträning och spårsök...

Åkte in till kansliet på förmiddagen för att lägga tillbaka bildkanonen som vi hade använt på Kungsholmen. Väl inne på kansliet lyckades jag dra igång larmet! Det var inte det minsta kul.... Det ringde och tjöt och dessutom är det ett nytt system så jag visste inte riktigt hur jag skulle stänga av det.... Efter en stund (som kändes som en smärre evighet) så fick jag i alla fall av eländet (men jag vet fortfarande inte riktigt hur...) och sedan började nästa fas.... Hur ringa och anmäla att det var ett falsklarm så inte stället helt plötsligt stormas av ett gäng ilskna väktare, vilket dessutom kan generera en straffsumma på ett antal tusenlappar för företaget? Tack och lov att jag hade Acke inlagd i min privata mobil (jobbmobilen hade jag lämnat hemma) så att han kunde ge mig numret till Johan som kunde hjälpa mig med bekräftelsekoder till SOS Alarm....

Nåväl, med ett tystat larm och inga väktare på väg så kunde jag åka vidare till brukshundklubben där jag lyckades få tag på årsmötesprotokollet (jag och en till är ju klubbens revisor och nu börjar det dra ihop sig till årsmöte) från förra året. Passade på att träna lite med hundarna när jag ändå var där.

Efter att ha kört igenom apellydnaden och lite till med Heinz (och roat Axa med lite lydnad också) så drog jag ut i skogen en vända och hundarna fick skutta omkring lösa. Axa har varit utan bandage i flera dagar och hennes svans börjar läka, men nu lyckades hon skava upp den lite grann på skaren för jag såg att det var blod på snön....

Såg lite djurspår när jag var ute. Jag är verkligen urkass på djurspår, men älg vet jag hur det ser ut....

En drös med rådjursspår hittade jag också........ Hundarna var måttligt intresserade, då var älgspåret mer intressant i så fall (kanske var färskare?).


Räv verkade också vara på hugget - på ett ställe var det rena sammelsuriet av rävspår!

Väl hemkommen så bandagerade jag Axas svans och Uffe fixade egenhändigt gjorda hamburgare - till Axas stora förtret så fick hon inget.... De var så goda att vi åt upp allt själva!

1 kommentar:

Anonym sa...

Usch, det där med larmet som går är verkligen rena mardrömmen!
Varje gång jag är ensam på jobbet (först eller sist) håller jag de mentala tummarna att inte larmet ska gå.....

I övrigt verkar ni haft en bra dag!:-)