Störd nattsömn

Vaknade mitt i natten av värsta kattslagsmålet utanför fönstret. I alla fall trodde jag det först, men efter ett tag hörde jag att det bara var en katt som lät. Och den skrek och skrek och skrek! Jag försökte se vad som hände genom fönstret, men såg ingenting. Stod inte ut med att höra på det hela, så det var bara att dra på sig morgonrock, täckjacka och pannlampa och gå ut och titta. Precis när jag rundar husknuten så hör jag skrikandet försvinna runt på framsidan av huset så jag sprang efter. Sedan försvann det vidare ut i kohagen och då var jag tvungen att följa efter då med - det ville ju aldrig sluta! Det var säkert en räv som tagit en katt, men den verkade ju aldrig bli dödad och det var så hemskt när den bara skrek och skrek. Så jag efter ut i kohagen, vidare upp i skogsdungen och ut i nästa kohage och då blev det knäpptyst. Jag stannade och lyste mig omkring och efter ca 10-15 sekunder så kom det mycket riktigt en räv skuttandes. Den stack iväg snabbare än blixten när den fick syn på mig..... Jag gick runt och letade ett bra tag i det område där jag såg räven, men varken räv eller katt stod att finna. Så då var det bara att knalla hem igen.


Visst, en räv måste ju också få leva, men när katten (lät det i alla fall som) aldrig dog utan bara skrek i flera minuter så kände jag att jag måste i alla fall försöka få ett stopp på dess lidande. Jag skulle nog aldrig kunna bli naturfotograf eller filmare - en sådan där människa som säger att de inte vill interferera med naturen utan bara står och ser på när ett djur kämpar i timmar för att sedan drunkna i någon dypöl eller liknande.


Och, nej - jag tror inte att jag orsakade ett längre lidande hos katten genom att jaga efter räven, för jag var så långt bakom dem och räven verkade inte ha någon koll på att jag var där (han hade väl fullt upp med katten) eftersom han sprang nästan rakt på mig innan han upptäckte mig.

Kan tillägga att jag var djävulskt trött nu i morse.... Och känner mig lite förkyld.... Det lustiga var att när jag vaknade av oljudet så vaknade hundarna av det också och var djupt upprörda över vad som lät där ute. Bägge låg och morrade och Heinz småskällde lite grann. Skriken hördes ju väldigt kraftigt så det var verkligen alldeles utanför huset - men Krokus? Han sov som en stock! Reagerade inte alls! När jag kom in igen så låg han fortfarande och sov och såg så där förnöjd ut som bara katter kan göra och jag konstaterade att han är verkligen pytteliten.... Han ska verkligen vara innekatt framöver! Måste bara skaffa någon form av myggfönster som man kan sätta för fönstren på sommaren.... Balkongen är nog ingen fara för jag tror inte han hoppar upp mot balkongräcket och han har ännu inte lärt sig att ta sig upp på diskbänken - att han tar sig upp på köksbordet är ju bara för att han kan klänga sig upp via stolarna. Däremot har han försökt ge sig ut på fönsterblecket vid ett par tillfällen och kan han trilla ned från köksbordet kan han ju trilla ned från fönsterblecket också...