Rocky Mountains del 1

Så lämnade jag då Anns ställe på prärien. Även om jag tyckte det var häftigt med dessa åkrar och gräsmarker som sträckte sig ända till horisonten, så skulle jag nog bli tossig om jag bodde så här en längre tid.... Jag saknar skog och berg!

Men efter ett par timmars körning kunde jag börja skymta mitt mål i fjärran - Rocky Mountains!

Infarten till Rocky Mountain national park!

Detta är mer "min" typ av landskap!!!

Det kliade i fötterna av vandringslust, men först var jag tvungen att fixa mig en tältplats.

Fick syn på den här hackspetten.

Här slog jag upp tältet ( i vilket jag sedan hörde coyotes yla på natten).

En "stellars jay".

Jag stack ut på en vandring direkt efter att jag satt upp tältet.

Rockies är verkligen vackert - påminner lite om norra Sverige och Norge, eller hur?

Bitvis var vandringsleden väl stenig..... Det ska tydligen kännas att man är i "Rocky mountains"!

Fick syn på den här rackaren som jag tror är en Brown creeper.

Och en av otaliga chipmunks som har hittat ngt att äta, helt obekymrad av min närhet.

Cub lake.

Underbar vandring vidare upp mot mitt slutmål, Fern lake.

Fick syn på en svart ekorre! Som dessutom var skygg! Den måste jag ju ha ett kort på.... :-)

Framme vid Fern lake. Där träffade jag en amerikan vid namn Dennis, som jag slog följe med tillbaka till campingen. Det var nog bra det för det hann bli mörkt innan vi var tillbaka och Dennis hade varit förutseende att plocka med sig både ficklampa och björnspray...... De som hade campingen var väldigt noga med instruktioner t ex om hur man inte fick förvara någon mat i tältet eftersom svartbjörnar ofta vandrade in på campingen under natten, så det var ju skönt att ha lite sällskap nu när det blev så sent....

En av de sista bilderna jag tog innan det blev för mörkt.

När jag var tillbaka på campingen så rotade jag fram min egen ficklampa och begav mig till toaletten. Precis när jag klivit ut från toan och stod och beundrade alla stärnorna och Vintergatan i kolmörkret så drog coyoterna igång med värsta upphetsade vrålen. Det lät som att de var max 100 meter ifrån mig i mörkret! Först höll jag på att hoppa ur brallorna, men sedan kom jag på att jag kan ju faktiskt filma med min kamera och kanske få med ljudet (jag hade kameran med till muggen utifall jag skulle få syn på en björn....).

Jag fick bara med det allra sista av gläfsandena innan det blev knäpptyst, så jag förstod att de dragit ut på jakt så jag började raskt bege mig till tältet.... ;-) Några timmar (?) senare vaknade jag av att de ylade, så då antar jag att de var klara för natten, eller nå´t. Jag drog igång kameran då också, men ljudkvalitén var så dålig att det inte är ngn mening med att ladda upp filmen. De höll inte på särskilt länge innan det blev tyst, så jag somnade raskt om.