Angående olyckan i Norrtälje med Alaska Malamutes....

.... Så finns det mycket läsvärt i den här bloggen: http://fortezza.doggyblogg.se/82333/Predatoriskt-beteende/
och i den här bloggen: http://blogg.agria.se/fredriksteen/2012/04/17/jag-ar-inte-forvanad/

Så egentligen behöver man väl inte skriva så mycket mer.... Jag tycker det generellt var bra skrivet..... Har själv haft hundar som kommit farandes, skällandes emot mig i skogen när jag varit ute och ridit. Tack och lov aldrig mer än en i taget (eftersom jag nästan alltid red själv) och då gäller det att styra hästens huvud mot hunden hela tiden och inte låta hunden  komma runt och jaga efter. I alla mina fall har hundarna då stannat upp, skällt på avstånd, försökt cirkla runt hästen (varvid man får bestämt tala om för hästen att det är huvudet mot hunden som gäller)....... och sedan kommer en hundägare så småningom och tar rätt på sin hund (ibland får man en ursäkt också - men bara ibland, tyvärr).

Något som också är farligt är alla dessa människor som hävdar att hundarna måste ha varit galna bestar eller haft en riktig idiot till ägare. Om folk inte inser hur (alla) hundar kan reagera (under vissa förutsättningar) så kommer det aldrig bli slut på sådana här saker! För det är väl inte många som tror att de har en galen best och som går ut och släpper den lös....? Sådana här saker går inte att skylla på ras eller att just dessa två hundar (eller deras ägare) var monster! Försöker man göra det så lätt för sig så kommer samhället aldrig att kunna skyddas mot liknande händelser utan de lär upprepas - oftare och oftare i takt med att svenskens generella kunskaper om djur, natur och hundar sjunker......

Det finns en bok som heter ”Pitbulls – politics, media and myths”. En mycket bra bok som inte bara tar upp om pitbulls utan om flera hundraser som varit i ”blåsväder” på ett mkt ingående sett samt hur media framställer hundar (genom tiderna). Om det fanns EN bok som jag kunde tvinga svenska folket att läsa så vore det nog den…. Den tar bland annat upp att media förr skrev om olyckor som skedde med hund på ett betydligt sakligare sätt och med hänvisningar till VARFÖR saker inträffade (så att folk kunde dra lärdom och undvika att försätta sig i sådana situationer igen t ex "barnet blev bitet då det gick fram till en hund som satt uppbunden i en kort lina"). Nu för tiden är det bara MÖRDARATTACKER som gäller, vilket inte hjälper allmänheten ett dugg. Media HAR ett ansvar - oavsett vad de själva tycker....

Tror jag ska skriva ett helt eget inlägg om den boken faktiskt.... To be continued... ;-)

Och innan någon nu skriver ett rasande inlägg :  Jag beskrev tidigare de gånger JAG mött hund i skogen. Jag uttalar mig inte nedvärderande om ryttarna i det aktuella fallet - de kanske hade räddare hästar än mig? De kanske inte hann med att "samla ihop sig" innan hundarna var framme? De kanske inte förstod exakt hur viktigt det är att hålla hästens huvud mot hunden för att hästen inte ska drabbas av panik och skena? De kanske helt enkelt inte hann reagera när deras hästar slängde runt och stack?  Vad jag menar är att det är många faktorer som spelar in för att slutresultatet skulle bli som det blev.

Och nej, jag tänker inte kommentera att man inte ska ha hunden lös denna tid på året för situationen som sådan är inte beroende av årstid - den hade lika gärna kunnat uppstå i t ex december!

Och ja, det är ägarens ansvar att hålla sin hund så att den inte stör andra människor! Självklart, men vad jag menar är att olyckor alltid kommer att hända! Det kunde lika gärna ha varit ngn förälder som förlorade sin lilla knodd ur sikte och den sprang ut på vägen där den inte hörde hemma. Även om föräldern ska ha koll på sitt barn så behöver man som förare kanske inte köra ihjäl sig genom att sladda av vägen i detta läge utan genom att frikoppla så kanske man kan häva sladden och både barn och förare klarar sig oskadda. Föräldrarna är glada och föraren är lättad och föräldrarna håller sina barn under bättre uppsikt nästa gång. I den bästa av världar skulle ryttarna kunnat hålla hundarna stången, hundägaren hämtat sina hundar och haft bättre koll på dem framöver och alla hade gått oskadda därifrån!

Nu blev det inte så och ingen skuld ska falla på ryttarna, men jag tycker inte nödvändigtvis att ägaren och hundarna ska behöva bli utmålade som monster.....  Visst, det KAN ju ha varit en ägare som var så oansvarig  att han medvetet släppte två stora malamutes med hög jaktlust och noll lydnad lösa att springa vind för våg i skogen (och då borde han få ett synnerligen kännbart straff), men det behöver absolut inte ha varit på det viset och då har vi nog en ägare som mår ofantligt dåligt idag.  En ägare som har skadat sina medmänniskor och svikit sina hundar.