Där vägen slutar, på en udde mot Östhavet, längst ute på Varangerhalvön, där ligger Hamningberg. Det är ett mycket klippigt ställe! Och vägen dit är mycket smal och krokig.... Längs vägen ligger det diverse fritidshus som till största delen ska vara byggda med drivved från havet! De ligger väl inkilade mellan stenar där man lyckats hitta en tillräckligt öppen plats för att bygga på....
Smal och krokig var ordet! *s*
Men det var kul att ha fått köra längs den! Fascinerande lansdskap som är mycket tydligt präglat av istiden. Svårt att förklara, men det var en upplevelse att ha sett det!
Vi slog läger på en äng vid en strand och hundarna var som tossiga i sanden! Det är Heinz som står på två ben....
Vi tältade två nätter utanför Hamningberg och gick på små utflykter och vandringar, botaniserade längs stränderna.... Jag gjorde mina intressanta fynd och Heinz gjorde sina... En sko var tydligen en riktig höjdpunkt att få hitta!
Jag och Annika upptäckte en grotta (jag tänker inte skriva vart - tar du dig till Hamningberg får du leta reda på den själv...).
Heinz undersöker grottan
En massa människor hade målat sina namn längs grottmynningen och en pensel och en burk färg var utlagd för ändamålet, så vi sate igång att leta efter lämplig plats. Annika tog uppdraget på största allvar....
Dokumenterat och klart! :-)
Vår tältplats! Temperaturen låg runt 14 grader, men det var okej inne i tältet med två personer, två hundar och sovsäckar!
Det låg en fin gammal kyrkogård bredvid ängen där vi huserade. Den måste ha varit i bruk fram till kriget (sedan blev folk tvångsevakuerade av tyskarna och Hamningberg "dog", nu är det bara sommargäster här) för det fanns inga "nya" gravar.
Havet ger och havet tar.... Tänk, någonstans fanns det någon som saknade sin son, man eller pappa... Utan att veta vart han tog vägen - kanske de trodde han blev fiskmat? Och istället ligger han här - på Hamningbergs kyrkogård!
Renar fanns det ett flertal! De brukade komma nyfiket nära och titta på oss - trots hundarna! Inte hela vägen fram, men bra nära!
Hamningberg är ett av de få återstående fiskelägena i traditionell bemärkelse i Finnmark. Hamningberg är ett bra exempel på ett traditionellt "finnmarksvaer" som bl.a. utmärktes av att längs stranden låg bryggor eller "kajer" med fiskebruk, packhus och bodar. Kajerna var utgångspunkten för verksamheten och bebyggelsen var därför koncentrerad där grundförhållandena var bäst. Idag är det mesta av kajer och packhus borta, men mönstret för hur man byggde syns ändå tydligt.Längs vägen och längre bort och upp mot fjället låg boningshusen. Medan produktionen av torrfisk pågick användes alla obebyggda ytor till torkställningar.
Annika och hundarna på en av våra promenader.
Fyren på Hamningberg.
På väg fram till fyren!
Bitvis fick vi klättra och klänga för att ta oss fram - vilket hundarna inte hade något emot!
Vy över viken i Hamningberg där vi tältade.
Sista kvällen drog vi igång en brasa och lagade mat över öppen eld! Kul, men ett riktigt "skit-göra"! *s* Annika får illustrera hur vi såg ut.....
Tänk att chili con carne kan smaka så himmelskt gott! Både Annika och jag var lyriska!
Utanför Hamningberg är det bara hav, hav och hav tills man kommer till Arktis!
Annika samlar in ved till vår brasa som vi hade sista kvällen!
Där vägen slutar, på en udde mot Östhavet, längst ute på Varangerhalvön, där ligger Hamningberg. Det är ett mycket klippigt ställe! Och vägen dit är mycket smal och krokig.... Längs vägen ligger det diverse fritidshus som till största delen ska vara byggda med drivved från havet! De ligger väl inkilade mellan stenar där man lyckats hitta en tillräckligt öppen plats för att bygga på....
Smal och krokig var ordet! *s*
Men det var kul att ha fått köra längs den! Fascinerande lansdskap som är mycket tydligt präglat av istiden. Svårt att förklara, men det var en upplevelse att ha sett det!
Vi slog läger på en äng vid en strand och hundarna var som tossiga i sanden! Det är Heinz som står på två ben....
Vi tältade två nätter utanför Hamningberg och gick på små utflykter och vandringar, botaniserade längs stränderna.... Jag gjorde mina intressanta fynd och Heinz gjorde sina... En sko var tydligen en riktig höjdpunkt att få hitta!
Jag och Annika upptäckte en grotta (jag tänker inte skriva vart - tar du dig till Hamningberg får du leta reda på den själv...).
Heinz undersöker grottan
En massa människor hade målat sina namn längs grottmynningen och en pensel och en burk färg var utlagd för ändamålet, så vi sate igång att leta efter lämplig plats. Annika tog uppdraget på största allvar....
Dokumenterat och klart! :-)
Vår tältplats! Temperaturen låg runt 14 grader, men det var okej inne i tältet med två personer, två hundar och sovsäckar!
Det låg en fin gammal kyrkogård bredvid ängen där vi huserade. Den måste ha varit i bruk fram till kriget (sedan blev folk tvångsevakuerade av tyskarna och Hamningberg "dog", nu är det bara sommargäster här) för det fanns inga "nya" gravar.
Havet ger och havet tar.... Tänk, någonstans fanns det någon som saknade sin son, man eller pappa... Utan att veta vart han tog vägen - kanske de trodde han blev fiskmat? Och istället ligger han här - på Hamningbergs kyrkogård!
Renar fanns det ett flertal! De brukade komma nyfiket nära och titta på oss - trots hundarna! Inte hela vägen fram, men bra nära!
Hamningberg är ett av de få återstående fiskelägena i traditionell bemärkelse i Finnmark. Hamningberg är ett bra exempel på ett traditionellt "finnmarksvaer" som bl.a. utmärktes av att längs stranden låg bryggor eller "kajer" med fiskebruk, packhus och bodar. Kajerna var utgångspunkten för verksamheten och bebyggelsen var därför koncentrerad där grundförhållandena var bäst. Idag är det mesta av kajer och packhus borta, men mönstret för hur man byggde syns ändå tydligt.Längs vägen och längre bort och upp mot fjället låg boningshusen. Medan produktionen av torrfisk pågick användes alla obebyggda ytor till torkställningar. 
Annika och hundarna på en av våra promenader.
Fyren på Hamningberg.
Bitvis fick vi klättra och klänga för att ta oss fram - vilket hundarna inte hade något emot!
Vy över viken i Hamningberg där vi tältade.
Sista kvällen drog vi igång en brasa och lagade mat över öppen eld! Kul, men ett riktigt "skit-göra"! *s* Annika får illustrera hur vi såg ut.....
Tänk att chili con carne kan smaka så himmelskt gott! Både Annika och jag var lyriska!
Utanför Hamningberg är det bara hav, hav och hav tills man kommer till Arktis!
Annika samlar in ved till vår brasa som vi hade sista kvällen!
1 kommentar:
Intressant!
Skicka en kommentar