Bison har varit på jakthundsprov (VJP) i Tyskland!

 

Så var det då dags! Bekräftelsen på anmälan hade kommit (på tyska, tack och lov för google översätt då min skoltyska inte alls förberett mig för faktauttryck rörande jakt och hundar) och allt var fixat vad det gäller samåkning samt packning. Jag och Uffe (inte min Uffe utan en annan Uffe som äger Bisons kullbror) skulle bila ner till  Skåne där vi skulle möta upp resten av deltagarna från kennel Sub Terram och sedan fara i konvoj över Öresundsbron, genom Danmark och fram till Nortorf i Tyskland där vi skulle bo.

 

Bison tyckte, typiskt nog, att resdagen var en perfekt dag att börja löpa på..... Och löpte med besked gjorde hon! Muffen blev så stor att det såg nästan obscent ut och hon pinkade var 5:e meter för att markera denna viktiga händelse.... Kändes ju så lagom roligt att åka ner till Tyskland med en löptik - jag visste ju inte riktigt hur hon skulle bete sig med alla dessa hormoner i omlopp. Dessutom skulle hon ju dela skuffen med sin bror..... Förvirrat blev det också när jag skulle ringa ner till Tyskland och förklara för provledaren att min tik precis börjat löpa - klara av det med skoltyska, ni! ;-) Men jag tror budskapet gick fram så småningom.... Och det visade sig gå bra att hon och Dremel delade bur, för Dremel hade ännu inte fattat vad det här med löptikar är för något..... Så allt löste sig till slut, trots Bisons dåliga timing! :-) Men lite stressad var jag allt ett tag! ;-)

 

För första gången så åkte jag över Öresundsbron. Lite av en upplevelse! :-) En mil lång, högt över havet. Blåsigt värre..... Men jisses vad smidigt! Swish så var man i Danmark utan att behöva köa för att åka färja!

 

Vi bodde på ett gasthaus som hette Kirschspiel och det var helt ok. Rent och fräscht och med rustik charm.

 

Rummen var stora och jag och Bison delade vårt rum med kennelmamma, Ulrika.

 

Efter incheckning gick vi alla ett varv på stan med jyckarna. Roligt att få se lite kullsyskon, detta blev ju som en valpträff kombinerat med prov. Bison, Dremel, Ettan och Sigge var alla kullsyskon. Med på resan var också en tik som Ulrika köpt in från Norge och som är tänkt att ingå i kenneln avelsarbete. Den var släkt med våra på något vis, tror jag, men jag vet inte exakt hur. Fjellglött´s DJF Nova a.k.a Tekla hette hon i alla fall och var provets yngste deltagare med sina 8 månader. Bison och hennes kullsyskon är ju 10 månader nu. Övriga deltagare på provet var lite äldre - över året, uppemot 15 månader.

 

Provdagen började på lördagen med samling på ett annat gasthaus, typ 8 minuter från vårt hotell. Dock blev det lite spännande på morgonen för jag hade slagit in adressen på gps:en och hamnat helt fel..... Tydligen finns det flera Dorfstrasse i närheten av Nortorf..... :-O  Uffe hade dessutom drabbats av migrän/spänningshuvudvärk och mådde inte alls bra, så vi fick stanna längs vägen för spy-paus..... Men vi hann i alla fall fram precis till samlingstiden.....

 

Det var 10 hundar med och vi delades in i 3 grupper med 3 domare i varje grupp. Eftersom Bison hade den dåliga smaken att börja löpa precis samma dag som vi skulle åka ner till Tyskland, så blev vi inplacerade i en grupp med bara tikar och stackars illamående Uffe fick tränga in sig i en annan bil med Dremel för att komma runt till sina marker där hans grupp skulle hålla till. Men vi började i alla fall dagen med en muntlig genomgång om provet och kontroll av närvaro på gästhuset (detta var på tyska och jag fattade inte mycket kan jag säga  men turligt nog var det en svensk med som var duktig på tyska och översatte åt oss) och sedan kollades alla hundar av ute på parkeringen. De kollade chip samt räknade varenda tand i munnen på hundarna och tittade även på deras ögon samt noterade om någon hund reagerade på den närgångna hanteringen.

 Sedan bar det av ut till markerna i våra egna grupper. Dagen började med att vi fick släppa våra hundar en och en på ett fält för ett sök och för att hundarna skulle få rasta av sig. Det skulle inte vara med i provet egentligen, men om någon jaktlig situation skulle uppstå så skulle det bedömas. Vi fick veta att varje gång hunden gjorde i från sig skulle man lyfta på hatten för annars fick man bjuda alla på en öl på värdshuset efteråt..... ;-) Eftersom Bison löpte och pinkade hur ofta som helst så hade jag kepsen mer i handen än på huvudet kändes det som..... Hon sprang dessutom och nosade i backen som en dåre! Jag hade ju räknat med att hon skulle vilja springa lite efter att ha suttit så mycket i bilen..... Såg framför mig ett elegant sökarbete som skulle imponera på domarna..... Istället vankade Bison runt som en dammsugare och kissade och kissade och kissade..... Snacka om att jag blev nervös igen! Skulle jag ha åkt hela jäkla vägen ner till Tyskland för att visa upp en tik som bara nosar på luktfläckar och pinkar??? Nåväl, efter släppet så var hon välrastad och det egentliga provet skulle ta sin början, så vi kopplade hundarna och promenerade iväg till den första jaktmarken.

 Vi kom fram till ett fält där vi spred ut oss i sidled och så gick vi tvärs över fältet och spanade efter harar. När vi stött upp en hare så skulle vi snabbt vända bort hundarna så att de inte fick syn på haren och efter att haren försvunnit iväg så skulle vi springa fram till stället där den legat och släppa hunden på spåret och se vad som hände. Skallar hunden i spåret är det bonus men det de ville se var att hunden hängde i och klarade av övergångar (t ex från fält till dunge eller över vägar eller från vall till skog, från gräs till plöjd jord).

Vi hade gått över 1,5 fält och jag gick och tänkte lite på annat när alla plötsligt började skrika "Hase, hase!" (hase = hare på tyska) och då blev det bråttom! Bort med Bison och hålla för hennes ögon! Nej, hon såg aldrig haren och således fick hon gå ut som första hund. Bison har ju aldrig träffat på en hare i hela sitt liv så det var ju spännande att se hur hon skulle reagera..... Hon drog ju inte iväg som en avlöning i spåret med fullt drevskall, precis..... Men hon sniffade läge och intensivt i legan och sedan tog hon spåret och det bar i väg i galopp över åkern och med lite ringning så tog hon sig vidare in i ett skogsparti och ut på nästa åker där hon far runt ett tag och letade innan hon gav upp och kom till mig. Jag var jättenöjd - hon har ju aldrig spårat lös förut så jag trodde inte hon skulle gå så långt när hon upptäckte att jag inte var med henne i linan, men hon gick säkert 2-300 meter!

 

Här upptäckte jag nackdelen med att vara den som alltid bär på kameran..... Det är väldigt svårt i dessa lägen att fota sin egen hund.... Man har sådant fruktansvärt fokus på det man håller på med.... Jag hoppas någon annan i gruppen tog några bilder som jag kan få på sikt, för detta var den enda bilden jag kom på att ta på Bison när hon var ute på jobb..... Det här är från första harspåret i bakgrunden syns skogspartiet som harspåret gick in i och sedan ut på nästa åker.

 

Efter att vi väl hittat den första haren (den som Bison fick spåra), så hittade vi nya harar med jämna mellanrum. De har verkligen gott om hare - åtminstone i denna del av Tyskland! 

 

Det vimlade även av rådjur! På varenda åker stod det minst 4 rådjur, kändes det som! Otroligt nog så var det inte en enda hund som drog och jagade rådjur utan vi lyckades med att hålla dem på hare och fågel.

 

Samlingen var 07.30 och vi kom ut i markerna vid klockan 9 och sedan gick vi precis hela dagen fram till klockan 15.30! Och det var MYCKET blött i markerna..... Så motion fick man, helt klart..... Tack och lov så höll mina Lundhags scout emot allt vatten så jag var torr om fötterna hela dagen. De är verkligen mitt bästa sko-köp någonsin!

 

Bitvis var det vattensjuka åkrar, bitvis var det ren lera.......

 

Mitt fin-fina lurv!

 

Vilka moment som skulle köras berodde på omständigheterna som uppkom i markerna och vilken i gruppen som skulle släppa sin hund. Om det dök det upp en hare så blev det harspår för någon och dök det upp änder i någon damm så fick någon prova om hunden stod för fågel. Efter att Bison (och två hundar till) fått sitt harspår så fick vi syn på en fasan som sprang in i ett buskage och då fick jag släppa Bison igen för att se vad hon gjorde. Vi gick upp i vind och när hon väl fick sniff på fasanen drog hon rakt in i buskaget och stod som en stålfjäder, så då hade vi klarat av det momentet också med bra poäng. Sedan flög fasanen därifrån så de andra hundarna fick vänta på ett nytt tillfälle men det fanns gott om buskage, träd och vattenfyllda diken och dammar på marken så det var gott om fågelbiotoper som den på bilden ovan. Alla hundar fick tillfälle att hitta fåglar. Överlag var det väldigt småviltrika marker!

 

Det som var lite läskigt var att det även fanns en del taggtråd..... Här kommer Tekla ut ur snåren och måste passera taggtråden.... Men tack och lov var alla hundar i vår grupp förståndiga och ingen skadade sig!

 

Här är det Ettan som ska få gå på harspår! Man springer fram i harlöpan och sedan släpper man hunden.....

 

.....som drar iväg längs spåret! Bison fick en chans till att ta ett harspår och denna gång hade hon fattat att det var skoj, så hon fastnade bara ett kort ögonblick innan hon drog iväg. Sedan var hon tvungen att ta sig genom två taggtrådsstaket och över en liten väg och ut på en ny åker där hon tappade bort spåret. Men en av domarna hade lyckats följa exakt var haren gått och hur den sprungit längs vägen och gjort avhopp och hur Bison kämpat för att hitta spåret och hängt i och varit envis trots att det tog ett tag för henne att ta sig genom staketen, så Bison fick toppbetyg på spåret med ord som "sehr gut" och "supergemacht"! :-)

 

Ytterligare en fågelbiotop - Tekla står för fågel. Bison hade ju redan stått för fågel och skulle egentligen inte behöva släppas igen men det var en hund i gruppen som inte hittade något att stå för och då ville domarna veta om det var för att det inte fanns någon fågel eller om det var så att hunden helt enkelt inte stod, så då bad de mig släppa Bison igen. Och Bison gjorde ett jättebra sök i lagom tempo och lyckades även hitta och markera två gryt (vilket gjorde domarna jätteglada) däremot gick vi på ett bra tag och jag började undra om vi skulle hitta någon fågel - kanske Bison inte var tillräckligt bra? Men så stod hon plötsligt! Blickstilla och på helspänn! En klockren markering och jag blev så himla glad! Fasanen som hon stått för tidigare var ju enklare för jag visste precis var den fanns och kunde "sätta henne" på fågeln och få ett stånd, men nu stod hon av sig självt, efter ett ganska rejält sök och på ett bra avstånd i från mig. Precis det som jag inte lyckats få till innan Tysklandsresan och som jag inte visste om hon skulle klara..... Och det satt hur bra som helst! Vilken känsla! Sedan fick jag kalla henne av ståndet och vi satte den andra hunden på söket istället så att den skulle få en chans att gå fram och fatta stånd. Tyvärr gjorde den inte det utan den hade för bråttom och skrämde upp fåglarna istället (det visade sig vara 2 gräsänder när de flög iväg). Men OJ vad nöjd jag var med Bison just då. 

 

Man blir lite trött av att gå en hel dag..... Ibland behövs bärhjälp! :-) Vi hade bara 10 minuter tillgodo ca kl 12 då jag tryckte i mig en kexchoklad och en sådan där Wasa knäckemacka. Jag blev lite impad av en av domarna då det sedermera visade sig att han var 80 år gammal (och höll igång i detta tempo hela dagen utan problem).

 

På eftermiddagen var det fritt sök efter att alla hundar fått ett antal harar att spåra och chanser att stå för fågel. Vi släppte en hund i taget och sökte av varsitt område. I det här läget stötte Bison upp en hare och lilla Bison som aldrig jagat något tidigare och aldrig skällt på något djur (bara på konstiga ljud mitt i natten på hotellrummet - skithund! ;-) ) drog som en avlöning med ett gällt skäll-ylande drevskall och sedan var hon borta...... Alla jublade för det var ju vad vi ville se - att hon skulle skalla och följa efter.  Lite läskigt var det dock att se sin hund försvinna och skallet försvann i fjärran så jag inte hörde det mer..... Men jag var ganska trygg ändå för jag var rätt säker på att hon inte skulle dra mer än några 100 meter eftersom hon är ung och aldrig gjort något liknande tidigare. Efter att vi stått och väntat ett tag så blev jag ombedd att vissla in henne och det gjorde jag. Det tog ytterligare ett tag, men till slut så kom hon som ett skott ut ur skogen och direkt till mig. Jag var så glad att jag var nästan kunde spricka och hon fick varenda godbit jag hade i fickan. Jag förstod ju att hon gjort riktigt bra ifrån sig under denna provdag.

 

Det var också en del av provet som gick ut på att testa hur hundarna reagerar på skott. Ovan är det Tekla som gör ett frisök i ett rapsfält. Skottprovet gick nämligen till så att hunden fick springa löst och hundföraren fick låna en hagelbössa och avlossa två skott på kommando av domaren.

 

Domare och hundförare. Skott på väg att avlossas. Hundarna testades en och en och Bison fick gå ut sist. Det var nästan skrattretande hur hon gick igång på skotten. Hon har ju aldrig hört skott i samband med något roligt tidigare utan bara i passivitet och "i bakgrunden" men nu när hund efter hund gick iväg och skott avlossades så fattade hon ändå att det var något skoj som hände. På sista hunden (innan hennes tur) så stod hon på bakbenen i kopplet så triggad var hon och när jag släppte henne lös så drog hon som en raket ut på sök och letade fågel - hon brydde sig inte ett skvatt om skotten. Skönt!

Sedan var provet slut och vi åkte tillbaka till mötesplatsen och tog några öl (vi är ju i Tyskland) och väntade på resultatet medan domarna konfererade och lade ihop poängen för alla hundar för att se vem som vunnit. Jag satt och bara log och myste för jag var så sjukt nöjd med min hund. Jag visste att det var andra hundar som hade gått bra och fått bra betyg, men jag var bara så nöjd med vad Bison gjort så det spelade liksom ingen roll hur de andras hundar hade gått. Jag ville bara inte komma sist eller bli underkänd på provet - i övrigt fick det gå som det ville.....

Till slut blev vi inkallade i värdshusets matsal och där skulle vi alla äta tillsammans och domare och provledare höll tal under middagen. Det hade varit ett jätte-trevligt arrangemang och tyskarna var hur trevliga och hjälpsamma som helst och gjorde vad de kunde för oss fast de var ganska dåliga på engelska och vi var dåliga på tyska..... Middagen var god och stämningen hög och till slut blev det dags för prisutdelning. Det ena namnet efter det andra ropades upp och jag var så glad att jag inte skulle komma sist utan jag skulle få bra poäng och en bra placering.

Till slut ropades mitt namn upp och alla började jubla. Jag fattade ingenting först (eftersom allt var på tyska) och det tog några sekunder innan jag fattade att "that´s it"! Inga mer namn kommer ropas upp - det är jag som vunnit!

 

Bisons första pokaler! Det här med jakt verkar vara något helt annat i Tyskland.... Metallpokalen hade nämligen kommunen skänkt till dagens provvinnare! Den i glas är skänkt av jakthundsklubben.

 

Det som gjorde mig mest glad var detta.... En inbjudan till en jaktdag för mig och Bison i december i Nortorf. Det måste jag ju bara vara med på.... Vore fantastiskt att ge Bison en hel jaktdag på så småviltsrika, härliga marker! 

 

Diplom fick vi också! Hela 74 poäng skrapade vi ihop.

 

Och här är protokollet. Att få en 10 är ett toppbetyg och får man en 11:a så är det fantastiskt bra. Under detta prov delades endast 3 st 11:or ut och som ni kan se av protokollet så fick Bison alla 3!!! Nasengebrauch är viltfinnarförmåga, vorstehen är när de står för fågel och fuhrigkeit är hur gärna de vill samarbeta med sin förare. 77 är max...... Tydligen ska man även kunna erhålla 12 poäng, men i praktiken så är det 11 som är maxbetyg och 12 delas i princip aldrig ut.

Vinsten och det faktum att både 1:an, 2:an och 3:an kom från kennel Sub Terram (Bisons kullsyskon) firade vi på kvällen med middag på restaurang. Vi hade väldigt trevligt, men det blev en tidig kväll då alla var väldigt trötta och vi skulle åka långt dagen därpå.....

 

Så på söndagen stoppade vi in hundarna i skuffen igen och började bila hemåt. Det var lättsamt att åka hem vill jag lova eftersom det även hade gått bra för Dremel och Uffe som blev 2:a på tävlingen (och Uffe mådde finfint igen efter att huvudvärken hade släppt).

 

Vi tog färjan från Puttgarden till Rödby i Danmark och då gjorde vi ett kort pit-stop på "Border shop". Det var helt fascinerande att se dessa bussar MED släp som stod parkerade, ditkomna från Sverige med svenskar som skulle köpa sprit och öl. När vi gick in noterade vi att nästan alla skyltar var skrivna på svenska..... Vi kände nästan lite avsmak för hela spektaklet, men vi tog några plattor öl och en varsin whisky med oss innan vi ruttnade ur och åkte därifrån. Men visst, billigt var det ju.....

 

Bison på hundrastning i Puttgarden. Det är skönt att vara i ett land med en avslappnad attityd gentemot hundar.... Inga problem med att få ha hundar på rummet. Inga problem med att få ha hundar på restaurangen. Uffe berättade att i hans grupp så hade en del av jaktprovet gått ut på en golfbana där hundarna hade gått ut för att få fågel i någon liten damm. Det hade stått golfare max 50 meter från de lösa hundarna som hade sprungit runt och försökt lösa sin uppgift och golfarna hade inte ens höjt på ögonbrynen utan fortsatt med sitt. Hur skönt som helst! Till Tyskland åker jag gärna tillbaka med hund och som det ser ut så blir det minst en resa till i höst! ;-)

 

 

Resultat VJP i Timmaspe 16 april 206:

 

1: Jenny Schultzberg med Sub Terram Ett Tu Tre (74 poäng), 10 månader

2: Ulf Mattsson med Sub Terram En Stor Stark (70 poäng), 10 månader

3: Thomas Sigerud med Sub Terram Enkel Match (70 poäng), 10 månader

 

4:a och 5:a blev ytterligare två svenska hundar. De fick samma poäng och jag har inte riktigt koll på deras inbördes ordning men de var i alla fall Skogs Mac Gyver, 16 månader gammal och Skogs Mitra, 16 månader.

 

Genom åren har det gått bra för kennel Sub Terram på de här tyska testerna för året innan vann de också på det VJP de var med på.... Och om jag inte missminner mig så vann de (kennel Sub Terram) år 2014 också.

 

Hehehe, nu är pressen att leverera på nästa generation valpköpare! :-) Jag kommer givetvis hålla alla tummar och tår för dem och numera vet jag att de kommer ha en fantastiskt rolig och trevlig dag! Själv ser jag fram emot att återvända i höst på min vunna jakt och kanske även på ett HZP-test!