Det är inte lätt....

... att tävla med en hund som är snabb både i tanken och i fötterna och som bestämmer sig fort hur saker och ting ska vara....

Var iväg idag för att tävla elitlydnad och det hela började bra. Axa satt och låg som hon skulle och plan-upplägget var helt ok. Momenten rullade på och matte såg framför sig hur detta skulle bli tävlingen där Axa tog championatet - men då kom bakslaget! Axa gick jättefint ut till konen och sedan klockrent ut till rutan, men jag lyckades lägga henne lite fel så ena frambenet stack ut utanför. Ingen fara, tänkte jag. Bara att kommendera "rutan" igen så kommer Axa cirkla ett varv, hamna på ett bättre ställe och sedan är saken biff. Jo, pyttsan! Vadå? Var jag inte i rutan? Så måste Axa ha tänkt, för när hon fick mitt kommando gjorde hon en rivstart tillbaka till konen igen!!! Jag fick stopp på henne och lyckades få henne att vända om och gå ut till rutan igen, men det blev för många kommandon så då fick vi en nolla på det momentet som ju började så bra...
:-(

Men en olycka kommer ju inte ensam.... Det snöade friskt och var kallt som tusan så jag hade vantar på mig. När tävlingsledaren kom och skulle ge mig vittringspinnen som man ju ska hålla i (i 5 sekunder) så drog jag av mig vantarna för att pinnen skulle få ordentligt av min egen vittring. Jag tänkte mig inte för, utan drog ner blixtlåset i jackfickan och stoppade ner vantarna där..... BIG mistake!!! Axas ögon blev stora som flaskbottnar och svansen snurrade frenetiskt - NU ska jag få allt mitt godis och alla mina leksaker, trodde Axa! Inte ska jag nosa och leta noggrannt nu heller? Så när apportkommandot kom störtade hon ut, högg första bästa pinne och rusade in och satte sig fot och såg synnerligen förväntansfull ut..... Snacka om missräkning när hon inte fick den minsta lilla godbit.... *s*

Jaja, bara tävla vidare.... Förr eller senare så stämmer allt och då jäklar! :-D