Axa opererad

Igår blev Axa opererad i bogleden. Nu är det strikt vila i 3 veckor och rastningsrundorna ska bara vara max 5 min långa.... Kul? Inte speciellt tycker Axa. Dessutom ska hon inte gå i trappor och jag bor ju en trappa upp.... Så nu får hon bara gå ut 3 ggr per dag på 5 minuter vardera! Och det värsta av allt är att jag måste bära henne i trappen.... Har satt på henne en sele så at hon får till hälften gå till hälften bli buren - för det är alldeles för jobbigt attt bära henne....

Idag har Heinz varit ute och spårat med Lyra. Det gick jättebra! Han fick gå två spår med två föremål i varje och det gick "som en smäck". Däremellan fick de busa runt en stund, så han såg ut som en lerhög när han kom hem!

Krokus har också varit ut på äventyr för han fick åka och bli vaccinerad idag! Första sprutan minsann.... Om 3 veckor ska han ha nästa spruta.

Själv har jag hållit lektion två dagar på raken ute på skolan - det var kul! Gick riktigt bra, faktiskt! Fast jag hade ett ämne som kanske inte var det roligaste - inre omsättning (dvs hur protein, fett och kolhydrater bryts ned i kroppen).

Knas-katten på äventyr!

Han blir allt modigare....

På spaning.

Öhhh, va?

Hmmm.... Det måste vara något fel på den här katten! Mer än svansen alltså... *s*

Tisdag

Har varit ute på Jällaskolan hela dagen idag som en del i lärarutbildningen. Man är lite mör efteråt - det är ju en del nytt att ta in... Men intressant är det!

Det är skönt att komma hem och slappa lite i soffan med en pizza efteråt. Krokus blir modigare och modigare och börjar knalla omkring bland hundarna helt frimodigt. Igår klev han t o m upp på Axas rygg! Då såg hon faktiskt lite förnärmad ut.... Så länge doggzen tar det lugnt så är han helt orädd, men de får inte röra sig för häftigt för då blir det läskigt...

På spaning?

Måste ju lägga ut de här korten - han ser ju inte klok ut!

Att fundera över....

Michel de Montaigne, en filosof, ska ha yttrat följande: När jag leker med min katt, är det då katten som är min leksak eller är det jag som är kattens? Ja, det funderade jag på inatt när Krokus ansåg att han var uttråkad och attackerade minsta lilla skymt av bar hud som stack fram under täcket.... Hur kommer det sig att katter prompt ska riva i skinnet? Varför kan de inte klösa på täcket - det gör mig inte ett smack när han attackerar mina tår så länge de är inpackade i ett tjockt täcke. Jag var lite trött imorse.... Men samtidigt är det ju kul att han tar för sig mer och mer.

Sökträning med Heinz!

Nu har jag fått lite bilder från gårdagens sökträning.... Tack så mycket Susanne!

Heinz är jätteivrig på att få komma in i lådan - det är ju någon där!!

Full fart hela tiden! Men så är det ju en dobermann förstås...

Heinz har hittat någon inne i fårhuset, så nu är jag på väg fram för att öppna dörren åt honom.

Vägde Krokus...

Måste ju bara berätta att jag vägt Krokus.... Hela 1020 gram! Lite skillnad mot Kilroys nästan 5 kilo! *s* Och med den vetskapen så är det dags för avmaskning! Få se vad han tycker om det.... Men med den bukiga mage han har, så är det ett måste!

Heinz har kört sök!

I våras anmälde jag Axa till en vittringsdag ute hos Anita, vilket jag helt glömt bort.... I veckan kom kallelsen till sökdagen och jag konstaterade att Axa - som ska opereras på fredag - inte är att tänka på för ett sökpass... Sagt och gjort, Heinz fick en introduktion till sökvärlden! Susanne, somsom också hade premiärsök med 10 månader gamla Zubbe, tog kort på Heinz som hon ska maila mig och jag fotade hennes hund. Så följaktligen har jag ännu inga kort på Lill-Hasses stora dag, men Zubbe får illustrera en dobermann som går sitt första sök....

Vi byggde upp diverse lådor, kamouflerade med hö, men Ikka hade inga problem med det....

En figurant satte vi in i Anitas fårhus (det fick Heinz också vara med om), men det var inte heller några problem för Ikka....

Solnedgång över vår vackra sökruta.....

Tiden for iväg fort och mot slutet körde vi sök med ficklampor och pannlampor ute i skogen. Hein fick köra en omgång till och det var inga problem - full fart ut i mörkret och totalt överlycklig när han upptäckte folk gömda under granar! Han är en naturbegåvning till sökhund! Och jag som tänkt att söket tar sådan tid att jag skulle satsa mer på spår med honom..... Men efter att ha sett honom idag, så får jag nog prioritera om! Han gick så himla bra!

Stackars Axa blev djupt upprörd när Heinz fick följa med och inte hon.... Känns lite i hjärtroten - jag vet ju hur mycket hon älskar att jobba och få köra sök.... Men, men..... Förhoppningsvis blir hon så pass bra att jag kan köra lite sök med henne någon mer gång.

Måste ju publicera några bilder på vem som väntade på mig här hemma..... Han är ju söt som socker den där katten! Och magen har kommit igång med besked vill jag lova! Fick rensa en rejäl laddning ur lådan som välkommen-hem-present! *s*

Heinz är otroligt snäll med Krokus. Jag trodde faktiskt att det var Heinz jag var tvungen att passa mest på för att han skulle vilja leka med kissen, men han är så lugn och försiktig att det är riktigt rörande! Till skillnad från Axa som vibrerar hela hon och följer Krokus minsta rörelse. Så fort hon får en chans vill hon trycka ned honom och slibba ner hela honom. Vet inte om det är för att hon vill adoptera honom som valp eller om det är för att hon egentligen vill äta upp honom, men vet att hon inte får, så hon slibbar bara på honom i stället...

Nähäpp.... Jag hann inte riktigt klart igår, så det är väl bara att fortsätta med studieuppgiften fram till kl 21 - då måste jag titta på The Unit.... ;-)

Krokus

Jo, Krokus får han heta.... Går det att kalla honom något annat med den svansen? Idag var jag iväg med honom till Annika (veterinär) som fick klämma igenom honom ordentligt. Antagligen så är det en medfödd defekt, trodde hon, men att den antagligen inte skulle påverka honom så mycket. Däremot var jag lite bekymrad över att han verkade ha problem med att bajsa och det finns ju en risk att det kan hänga ihop med den defekta svansen.... Det kan ju också bero på nervositet och foderombyte, så jag skulle avvakta några dagar samt ge honom lite ricinolja och se om magen kommer igång.

Krokus blir i alla fall modigare och modigare. Idag klättrade han helt sonika upp i knät på mig, när han var runt på upptäcktsfärd i kontoret!

Jag hoppas verkligen det löser sig med hans mage, för han verkar vara en väldigt trevlig katt för övrigt.... Igår hade jag med honom i sängen när jag och hundarna tittade på TV och han knallade omkring frimodigt och klampade rakt över Heinz tassar och Axa var fram och slibbade honom i rumpan utan att han protesterade nämnvärt!

Nä, nu ska kvällen ägnas åt studier!

Typiskt!

Ja, det är typiskt... Har nu insett att Kim med största sannolikhet är en hane och har nu dessutom insett att han har en deformerad svans!

Vet inte vad det kan komma att innebära för honom framöver.... Egentligen skulle jag väl lämna tillbaka honom, men man har ju redan börjat fästa sig.... Så vi får väl se...

Med tanke på det säregna utseendet så tänkte jag döpa om honom till Kapten Krok, men det är ju så långt att ropa så det blir kanske "Krokus" istället!

Krokus är i alla fall väldigt snäll att hantera så här långt. Han var lite förskräckt först och jag fick honom bara att dricka lite mjölk, men nu ikväll kom han fram till att han var jättehungrig så han bet mig ganska rejält i fingret av iver när jag erbjöd honom lite burkmat...

Frisbee-hunden!

Bildbevis! Heinz börjar fatta det här med frisbee! Kul, kul!

Kim

Vintern tar oss i ett allt fastare grepp och jag har dragit igång ultraljud mot de möss som kan tänkas vilja invadera oss. Har funderat lite till och från på att skaffa en ny katt - det är ju perfekt nu när man kan hålla den inne hela vintern och riktigt vänja den vid var den bor och att den ska känna sig trygg med hundarna. Har dock inte kunnat riktigt bestämma mig... Ska man ta en ifrån katthemmet? Ifrån en annons? En kattunge eller en vuxen? Så idag när jag kom hem så säger Uffe att han pratat med Mats och han har fått tag på en kull kattungar som en katta fött på gården och lyckats stänga in dem i ladugården för att de skulle bli lite tama och inte bli helt förvildade. De skulle vara ca 12-13 veckor vid det här laget. Antagligen är de släkt med Kilroy och det finns ju en liten risk för att Kilroy hade något ärftligt, men samtidigt tyckte vi att både Kilroy och Svarten var så himla goa som individer att vi bestämde oss för att ta en av kattungarna och hoppas på det bästa. Tredje gången gillt heter det ju....

En sak var Uffe och jag ense om - vi ville inte ha en katt som var lik Kilroy! Vi ville inte ha en mestadels svart katt med vita tecken utan det skulle vara en tydlig skillnad. När vi kom ut i ladugården så hann vi se ca 4 kattungar (och ingen var det minsta lik Kilroy) innan de försvann som oljade blixtar åt olika håll. Här fanns det ingen chans att välja och vraka utan den kattunge vi fick tag på fick bli vår nya katt! Kissen på bild var den som var mest orädd och faktiskt självmant gick fram mot Uffe, så den fick det bli! Fast det blev ett himla spottande, sprattlande och fräsande när han/hon blev upplyft.... Nu har jag ställt in transportburen i kontoret där jag sitter och jobbar hela dagarna tillsammans med mat, vatten och kattlåda och så får det ta den tid det tar tills den kommer fram. Grinden är stängd så hundarna får stå på utsidan tills vidare. Vill ju inte chockskada den lille!

Eftersom han/hon inte är riktigt hanterbar i nuläget så har jag ingen aning om huruvida det är en han eller en hon.... Vi vill ju dock kunna kalla den för något, så nu heter den Kim! Passade bra med ett könsneutralt namn.... Det kan den ju behålla oavsett vad det visar sig att det är! Sedan känner jag ingen annan som har en katt som heter Kim, så det är ju också lite roligt förstås.....

Ja, det blir ju aldrig en "ny" Kilroy och det ska den ju inte vara heller! Kilroy var unik och det kommer Kim också att bli - på att vara just Kim!

Helgen

Hände inte så mycket i helgen, men jag hade fullt upp ändå. Hela lördagen gick åt till att jobba då jag låg efter med arbetet - av någon anledning så blev det inte så mycket jobbat den dagen Kilroy dog ( t ex) så jag var tvungen att jobba ikapp.

Jobbade lite på söndagen också, men hann även in till stan en sväng samt for ut och spårade med doggzen.

Här är det Axa som fastnat på bild. Hon har blivit så pigg nu när hon åter får gå på smärtstillande så då gäller det att aktivera henne med alla lugna medel som finns.... Hon ska äta Rimadyl tills hon blivit opererad i början av december - sedan får vi se vad som händer.

Klart att det ligger en boll på slutet! Det enda som skulle trumfa det som spårslut är väl en hel portion köttbullar... *s*

Uffe har passat på att såga bort lite döda trädgrenar på tomten i helgen medan jag jobbade, så hundarna har fått vara ute med honom när jag jobbat. Heinz har fastnat på film på Uffes blogg, för den som vill kolla.

Söt goja...

Fick en länk skickad till mig på en disco-dansande kakadua (?). Den var faktiskt riktigt söt, så har man någon minut till övers som man ej vet vad man ska göra med så kan man surfa dit och titta...:
http://birdloversonly.blogspot.com/2007/09/may-i-have-this-dance.html

Jag gillade head-bangingen i slutet.... *s*

Skönt!

Sov som en stock inatt.... Skönt! Var liiite jobbigt igår under större delen av förmiddagen innan jag lyckades vakna på "riktigt"....


Var ut och spårade i måndags när det var så fint väder. Här är det Heinz på väg ut i spåret!

Babyskallran är fortfarande den bästa leksaken! Perfekt spårslut!!

Heinz lycklig över att få komma ut o leka med babyskallran - matte glad för att ha aktiverat hunden och fått lite frisk luft och solsken på en vardag! Slutet gott, allting gott....

Trött...

Jag är inte direkt känd för att jag har problem med att somna..... Men i natt var det hopplöst! Tror jag sov 2 timmar totalt.... Hjärnan känns som marshmallows.... Blir kul att jobba idag.... (ironi).

Promix

Tog kameran och gick en rejäl promix med doggzen, vilket uppskattades av både Heinz och Axa.

Axa ser så glad ut med sina parabol-öron...

HEinz gör allt han kan för att få Axa att leka.

Vatten är spännande.

Fångad på flykten... Heinz var upp och inspekterade jägartornet.

Solnegång i Svista.

Heinz tycker jag är långsam uppför trappen - det är ju matdags!

I övrigt har det varit en lugn dag idag... Var ut och spårade och körde uppletande på förmiddagen.... städat lite.... lagat mat.... promenerat.... slöglott på TV och - uppenbarligen - bloggat lite. Skulle väl egentligen pluggat idag, men men... Det får bli en annan dag!

De sista korten...

Var ut och tog en promenad med doggzen idag och hade kameran med mig. När jag laddade in korten i datorn upptäckte jag att jag hade tagit några bilder på Kilroy....

Fotograferandet väckte honom visst....

Nä, här var det inget kul att ligga och bli fotad...

Gulle-kissen....

En olycka kommer sällan ensam

Axa har ju haft koppelvila i 2 månader pga frambenshälta och igår var vi på återbesök hos veterinären. Axa hade fortfarande ont i bogen och är ju fortfarande halt även om det är bättre än för 2 månader sedan. Men eftersom det inte är bra, så är det tydligen ingen sträckning så nu ska vi tillbaka i december och göra artoskopi på bogleden...... Tja, varför skulle det inte vara fel på den också? Hon fick ju göra en artoskopi på bakknät i våras.... Jag kanske ska be dem gå in i de kvaravarande 2 benen när hon ändå ligger nedsövd.... Det är säkert "skrammel" där med...

:-(

Älskade Kilroy

Kilroy blev hastigt dålig igår och Uffe och jag åkte akut in till djursjukhuset med honom men det fanns inget de kunde göra. Han dog strax efter att vi kom in med honom. Troligtvis hade han fått en hjärnblödning eller en hjärtattack. Hela förloppet gick på mindre än en timme.

Det känns helt overkligt att jag aldrig mer ska få se honom. Att han aldrig mer kommer att komma galopperandes över fälten för att följa med på hundpromenaden. Att han aldrig mer kommer att sova bredvid min huvudkudde. Dörren i hallen kommer numera alltid att vara stängd eftersom ingen katt öppnar den så fort han känner för det….

Jag var så säker på att han skulle leva tills han var 18 – 20 år, så försiktig som han var gentemot bilar och såg sig om var han gick. Och så blev han den av mina djur som levt kortast tid – endast 3 år fick han bli.

Han var så otroligt snäll och en så stark personlighet och han lämnar ett sådant tomrum efter sig att det kommer nog bli mycket svårt för någon annan katt att fylla det.

Jag saknar honom så fruktansvärt. Jag önskar att gårdagen inte fanns. Att jag skulle vakna upp och inget av detta har hänt och att Kilroy ska sitta på bordet ute i köket och räcka ”vacker tass” för att få sin morgonmjölk.

När jag går ut med hundarna tycker jag mig se svart-vita katter överallt och så fort jag går in i köket går blicken automatiskt till bänkhyllan för att se om han ligger där och väntar på att få mat....

Ägnade en stor del av gårdagen bara åt att titta på kort.... Detta är ett av de tidigaste som finns på honom. Taget den 7 oktober 2004. Ett par veckor innan han fick flytta hem till oss.

Detta är taget en vecka senare och det är först nu som det blev bestämt att just Kilroy ska följa med oss hem.

Han var så liten, näpen och söt.... Men han visste redan att det var i sängen som man ska sova!

Utslagen på golvet i lägenheten i Vansbro efter en lekstund. Nu är buskatten 6 månader, men fortfarande lika söt!

Stackars Felix var alltid så snäll.... Perfekt för Kilroy att smyga på....

..... och dela sovplats med.....

Alltid lika social.... Jag, Kilroy, Felix och Axa vilar middag i Uffes lägenhet i Visby. KLart Kilroy skulle följa med till gotland på semester sommaren 2005!

Med tiden blev han riktigt duktig på att klättra.... Han bråddes väl på sin mor som med lätthet klättrade upp och ner längs vår husfasad när helst hon ville ta sig in genom balkongdörren...

Duktig på att jaga var han också - hur ska vi nu klara oss i vinter...?

Stilig katt med självsäker attityd!

Präglad av dobermanns, så måste han ju utveckla säregna sovstilar.....

Liten krabat gör så gott han kan för att ta upp hela dubbelsängen!

Som sagt.... "Social" var bara förnamnet! Här lyckas han vräka ut sig över både Uffe och Axa!

Jag kommer alltid vara tacksam över hur han hjälpte mig träna Heinz.... Ett tag tror jag Heinz hade Kilroy som idol! Han var väl snällare att busa med än Axa... Här har bägge två lyckats knöla ner sig i soffan ihop.

Taget den 13:e oktober i år. Nu kommer det inte bli fler kvällar med Kilroy i knät.....


Älskade, älskade kisse.....