Än det ena än det andra...

Hela veckan har gått i flygande fläng med jobb och aktiviteter! I tisdags körde jag räddningssök i Märsta med Heinz. 4 figgar och han var inte halt efteråt (men han hade en liten rörelsestörning under tiden vi jobbade), så det verkar ÄNTLIGEN gå framåt!!! Tjohoo! 

I onsdags var det mega-jobb-dag då jag bl a befann mig i Dalarna större delen av dagen och kom hem sent....

I torsdags fick jag besked av veterinären att det inte var något fel på Heinz mjältprover utan att det var "normala förändringar" och inget att bry sig i - skönt!

På torsdagseftermiddagen gick jag ut en sväng med Heinz och tänkte njuta av en redig promenad i det fina vädret, men Heinz var helt vild... Pep, skällde, studsade och drog i kopplet så jag till slut blev riktigt irriterad. Bestämde mig för att skippa promenaden och istället träna passivitetsträning a la Bodfält... ;-) Satte mig resolut ner i snön och placerade Heinz mellan mina knän och bestämde mig för att det fick ta så lång tid som det behövdes....  Efter 30 minuter kände jag inte mina ben längre och mörkret började falla. Jag började misströsta och undra hur länge jag skulle behöva sitta där..... Efter 45 minuter fick vi sällskap av en hare som kom skuttandes på 10 meters håll och letade efter mat. Heinz pipanden övergick till morrningar istället, men vi satt så stilla så haren brydde sig inte om oss! Efter ett tag skutte den dock iväg och letade mat på annat håll. Efter 1 timme höll Heinz äntligen tyst och jag kunde veckla ut mina ben (som värkte så mycket att jag knappt kunde resa mig).

Efter att ha gått tyst och snällt halva sträckan hem hetsade Heinz upp sig igen och jag svor inombords då jag åter satte mig ner med honom mellan knäna, men denna gång blev han tyst på 15 minuter, vilket jag var mycket tacksam över.

Idag  var jag ut i skogen igen och tänkte träna passivitet men den här gången var han inte så upphetsad som sist så han satt knäpptyst så fort jag stannade och bara tittade sig omkring (se filmen). Fördelen med att träna passivitet är att man får sådana naturupplevelser. Denna gång kom ingen hare men 4 svanar kom inflygandes alldeles ovanför våra huvuden och landade bara en liten bit bort. Dock drog de så fort vi rörde på oss....

I september förra året var jag ju på en grundkurs i kajakpaddling och blev helt frälst. Det var verkligen jättekul! Och nu i fredags så var det en kurs i kamraträddning i ett badhus som jag var med på. I lugn och ro i en varm pool tränade vi på att rädda varandra  och att kravla oss upp i kajakerna igen om vi skulle trilla i.  Det är jag på bilden ovan i den gula kajaken.  Det var lika roligt att paddla som jag mindes det och nästa fredag kommer fortsättningskursen - då ska jag lära mig att rolla!

En som redan lärt sig att rolla....