Eriksleden

Bestämde mig för att vandra Eriksleden, som är en pilgrimsvandringsled mellan Domkyrkan och Gamla Uppsala Kyrka. Inte för att jag är troende, men det verkade som en fin sträcka att gå och lagom långt för att pröva Heinz nya klövjeväskor. Sagt och gjort så befann jag mig vid Domkyrkan mitt inne i Uppsala på söndag förmiddag där leden startade. Uppsala domkyrka är från 1435 och är 118,7 meter lång och lika hög. Ska tydligen vara en av de tre största domkyrkorna i nordeuropa.

Hundarna var taggade och sugna på att få vandra! Här står de uppställda alldeles framför Domkyrkans port inför starten på vandringen. Heinz väskor är nästan tomma - tyckte det räckte för honom att bara bära själva väskorna (samt lite vatten), denna första klövjeväske-vandring.

Erik den helige, Erik Jedvardsson, Erik IX, S:t Erik, mördades utanför Domkyrkan år 1160. Han var kung av Sverige i slutet av 1150-talet (tror man). Erik gravsattes i Gamla Uppsala och hans kvarlevor överfördes senare därifrån till Uppsala domkyrka. En osteologisk undersökning har bekräftat att han dog av yttre våld. Efter Eriks död 1160 rann enligt legenden en källa mirakulöst upp på den plats där hans blod först utgjöts. Nu har man skapat en fin park (ovan) vid källan.

Efter att ha knallat på längs Fyrisån ett tag så upptäckte jag detta konstverk som låg och latade sig i solen! Det kunde ha varit en avbild av Felix.... :-)

Efter att ha promenerat ett tag längs Fyrisåns västra sida så var det dags att via Järnbron ta sig över till den östra sidan. Järnbron byggdes 1846 och blev landets första järnbro för körtrafik. Den döptes officiellt till Prins Carls bro eftersom han pluggade här. Men i folkmun kallades den alltid Järnbron av Uppsalaborna. Bron stod fram till 1964 där S:t Olofsbron står, men hamnade sedan i kommunens förråd innan den 1987 återuppbygdes i sitt gamla skick och fick sin nuvarande plats. Idag kör det inga bilar på bron.

Passerade Fyrisspången som byggdes 1981 av elever på Fyrisskolan. Bron hette först Heimdalsspången, men fick 2004 sitt nuvarande namn för att hylla de som byggde den.

Efter att ha passerat Fyrishov så skulle man vika av upp till Tuna Backar för att i sann pilgrimsanda besöka Tunabergskyrkan innan man vandrade vidare mot Gamla Uppsala Kyrka. Jag valde dock att ta en annan väg och fortsätta vandra längs med Fyrisån mot Librobäck.

Konstig skulptur på Röboåsen. Ingen aning vad den ska föreställa - en flygplansstjärt? En korp? Någon som vet vem som gjort den? Passerade den på vägen till Tunåsen gjorde vi ialla fall!
Högt upp på Röboåsen (som är en del av Uppsalaåsen) så har man fin utsikt in över Uppsala! Uppsalaåsen är en rullstensås som går i nord-sydlig riktning från Södertörn förbi Uppsala upp till Billudden vid Gävlebukten. Åsen är 250 km lång. Inom Uppsala län går delar av åsen under olika namn, från söder till norr delas åsen in i: Sunnerstaåsen, Ultunaåsen, Kronåsen, Kasåsen (där slottet är byggt), Röboåsen, Tunåsen och Högåsen.

När jag vänder ryggen åt Domkyrkan och slottet så får jag istället se denna vy över Gamla Uppsala och Uppsala högar.

Jag fortsätter till Tunåsen och Uppsalas vattentäkt. Fyrisåns vatten pumpas upp till dammarna på åsen, filtreras genom åsens gruslager och pumpas efter 6-8 månader in i Uppsalas vattenverk. Här tog jag en kort rast och tog av Heinz klövjeväskorna. Han blev alldeles vild av lycka och for runt och plaskade i vattnet! Axa tyckte också det var dags att ta en paus och dricka lite vatten...

Så mycket till paus blev det inte för Heinz som plaskade runt med liv och lust! Han var tydligen inte uttröttad alls av att bära väskorna!

En pinne och lite lagom djupt vatten att plaska i - kan livet vara bättre för Heinz?

Det här vackra (öhhh...?) monumentet påvisar att detta är Tunåsens högsta punkt. Enligt en broschyr jag läste om Tunåsen så skulle man här få se en storslagen utsikt, men träden var så höga att utsikten uteblev... Fast gick man bara en bit bort från monumentet så var det vackra vyer....

Bland annat kunde man se rätt långt ut över Uppsalaslätten!

När vi kom fram till högarna vid Gamla Uppsala stannade vi för en fikapaus. De tre största högarna kallas kungshögarna och har tillskrivits tre sveakungar: Adils, Aun och Egil.Totalt anses området runt Gamla Uppsala ha innehållit 2000 - 3000 gravar.

När jag satt och drack mitt kaffe konstaterade jag att man ser faktiskt slottet och Domkyrkan från högarna.... Det var fint väder så det var en massa folk ute och knallade för att titta på högarna och/eller rasta sina hundar/barn. Bra passivitetsträning för Heinz. Axa är ju så lättsam i sammanhanget - hon har ju aldrig haft ögon för någon annan än mig.... Vid ett tillfälle kom det fram ett par som var ute och flanerade och ville hälsa på hundarna. Heinz blev jätteglad över uppmärksamheten, men Axa verkade inte ens notera att de fanns i närheten. Hon bara fortsatte stirra lystet på mina händer (där jag senast hade förvarit en bit frolic) trots att de var fram och klappade henne på ryggen. Vred inte ens på huvudet.... Lite trist respons för dem som var så hund-glada, men de fick desto mer kärlek tillbaka av Heinz.... *s*

Tur att man kan zooma rätt bra med min kamera!!!

Efter fikat var det dags att vandra tillbaka. Det är ju dock aldrig kul att gå samma väg så jag tog en annan väg tillbaka till stan. Passerade då Uppsalas moské som uppfördes 1995.

Jag vandrade genom Svartbäcken som omnämnts i litteraturen redan 1305 och är Uppsalas äldsta stadsdel. I början av 1900-talet var Svartbäcken ett fattigt område med enkla arbetarbostäder och fattighus. Numera betraktas Svartbäcken som ett attraktivt område att bo i och de gamla arbetarbostäderna som bevarats är i dag svindyra att köpa.

Sista biten tillbaka in till Domkyrkan är densamma, längs med Fyrisån som är Upplands längsta å (80 km).

Nu är vi hemkomna i Svista igen och hundarna verkar nöjda och lagom trötta där de ligger och vräker ut sig på sängen..... Så nu kan jag med gott samvete gå och lägga mig i badet!