Tack så mycket....

... för alla mail jag fått (och även kommentarer i bloggen). De värmer och jag uppskattar dem verkligen! Även om det känns tungt och tårarna är ständigt redo att brista ut så är det skönt att läsa, skriva och tala om Felix. Jag frossar i alla bilder jag tagit på honom genom åren - tänk vad mycket vi gjort tillsammans ändå under dessa år.

Axas päls håller nästan på att bli nednött av alla klappar och smekningar som hon får och hon kommer nog bli gräsligt bortskämd de närmsta veckorna med godis, grisöron, hundben, sova i sängen etc etc... ;-)