4013 dagar...

Idag har jag och Felix levt ihop i 4013 dagar....

Nu på fredagen den 16: e juni skulle jag och Felix ha firat 11 år ihop. Det var då jag hämtade hem en vild, ostyrig dobermannpojk på 7 månader (minus två dagar) och som sedermera blev till en underbar kamrat och ett stöd i de medgångar och motgångar jag/vi haft under de år vi kamperat ihop. Nu blev det inget 11 års – jubileum…. Förloppet var mycket hastigt – för mindre än en vecka sedan var han pigg och med på kilometerlånga skogspromenader men igår kväll blev han drastiskt dålig och fick rejäla andningsproblem. I morse åkte jag in med honom och befann mig på Ultunas djursjukhus direkt de öppnade, men det fanns inget jag kunde göra för att rädda honom. Röntgen visade att han hade en stor tumör (antagligen godartad då blodproven inte visade några utslag alls) som växte hastigt och som helt enkelt tryckte ihop hans luftrör och tryckte även på lungorna. Veterinären var rädd för att han inom kort tid skulle bli akut väldigt dålig så han avrådde mig för att överhuvudtaget ta hem honom (och låta t ex Uffe få ta avsked innan vi tog bort honom) så strax innan lunch idag så fick Felix somna in. Allt gick lugnt till väga – Felix var lugn och låg med huvudet i mitt knä hela tiden och jag klappade och pratade med honom en lång stund efter att hjärtat slutat slå. Jag vet att jag gjort allt jag kunnat och att det nu var dags för oss att gå skilda vägar men saknaden är otroligt svår just nu. Jag är väldigt tacksam för att jag har Axa hos mig just nu.