Mera Frostviken och Stekenjokk!

Måste ju lägga in lite bilder från när jag och Uffe tog en dagstur i Stekenjokk...

Ordet Jokk är samiska och betyder vattendrag. Mellan Stora Blåsjön och Klimpfjäll (och över Stekenjokk) går Sveriges näst högst belägna väg, Vildmarksvägen (870 möh).

Den som vill kan läsa mer om Vildmarksvägen här!

Axa illustrerar hur hon brukar dricka vatten - nu förstår alla varför mitt köksgolv alltid är blött.... *suck*

Heinz och jag tittar lydigt in i kameran - Axa mumsar frenetiskt på en upphittad lämmel! Det vimlade av lämmel-lik på fjället så jag fick passa Axa som en hök för att hon inte skulle äta sig stoppmätt på äckliga lämmelrester.... Heinz var det mycket enklare med - jag sade "duktig hund" och gav honom en godis för att han inte åt upp det lämmel-lik som han hittade och efter det sprang han och apporterade döda lämmlar till mig! Inte vidare trevligt att motta, men hellre det än att han åt upp dem!!!

Poserar för kameran i hopp om en godbit!

Fikarast!

Norge i fjärran

Vikens kapell - smultronställe!

Ett av mina favvo-ställen i Frostviken - Vikens kapell. Det ligger inte alls långt från stugan, alldeles lagomt för en hundpromenad!



Wikipedia: Vikens kapell var den första kyrkobyggnaden i Frostviken. Kapellet började byggas 1793 och stod färdigt 1799. Byggmästare var Enar Persson from Gorm (=Jorm) som kom från Norge och Jöns Asplund från Äspnäs. Kapellet har 100 sittplatser. Idag används kapellet mest sommartid, t.ex. vid den traditionella Vikenmässan som äger rum den första helgen i Augusti.

Detta måste vara den vackraste kyrkogård jag någonsin sett... Sol hela dagen, kyrkomur av skiffer, sjöutsikt.... Kanonfint!

Tack och lov är det en stenig strand nedanför kapellet - annars skulle det väl vimla av bikinifolk här.... Men det är hyfsat långgrunt och det finns en massa vackra stenar om man är road av att titta på sådant! Själv fick jag hålla band på mig, men har ändå släpat med mig några stenar hem... *s*

Stranden åt andra hållet. Bergen som syns i fjärran ligger inne i Norge, by the way.

I ena änden på stranden går stenarna över till klippor som man kan klättra omkring på. Även blåsiga dagar kan man hitta lä bakom någon utskjutande klippa och eftersom man befinner sig på norra sidan av en hyfsat stor sjö (inte så bred, men ca 2,5 mil lång) så har man sol hela dagen - perfekt!

Heinz illustrerar att det är kul att klättra på klippblock....

Däremellan är det även skönt att solbada lite och drömskt skåda in i horisonten....!!!

Solbadning pågår! Hundarna solbadar de också - värmen tar.... Dessutom har de ju skuttat omkring i ett antal timmar innan kortet togs... *s*

En filmsnutt tagen vid kapellet.(16 sek)

Ackes stuga i Frostviken

Vägen mellan Hammarstrand och Ackes stuga var, milt sagt, blommig...

Ackes stuga ligger i byn Mon i Frostviken (vackert namn, va). Frostviken är en socken och ligger i nordligaste Jämtland. Frostviken har tillhört Norge, men genom 1751 års gränstraktat kom området att tillhöra Sverige. Namnet avser egentligen den västra delen av sjön Kvarnbergsvattnet (precis där Ackes stuga ligger - vid Kvarnbergsvattnet!). Frostviken av Kvarnbergsvattnet står för "den frostiga viken". Den är grund och fryser vanligen till tidigt.

En kort filmsnutt som visar den lilla byn Mon och Kvarnbergsvattnet. (17 sek)

Ackes stuga anno 2008.

Heinz agerar fotpall. Axa ligger på golvet och jag läser väderprognosen på mobilen. Vi hade kanonväder varje dag (utom den sista - då det var mulet och regnade lite på morgonen).

Köket - primitivt, men väl fungerande! Axa rullar ihop sig framför öppna spisen - värmer skönt om ryggen, antar jag.


Heinz gillade också att ligga och gona sig i värmen!

Döda fallet samt Färsåns Fritids- och Fiskecamp

Lördagen den 2:a augusti for jag, Uffe och hundarna upp mot Jämtland för att bo ett tag i Ackes stuga. På vägen passerade vi Döda Fallet vid Hammarstrand i Ragunda kommun. Döda fallet är alltså ett f.d. vattenfall (Storforsen) i Indalsälven som genom Vildhussens nya dragning av älven bara blev till en tom älvfåra. Magnus Huss, kallad "Vild-Hussen", åtog sig 1796 att bryta en timmerränna förbi den fruktade Storforsen, där timret som skulle flottas via Indalsälven söderut till Sundsvall, slogs sönder. Rännan skulle brytas genom en rullstensås, som visade sig vara för porös för att motstå vattentrycket och det hela slutade med en av Sveriges största naturkatastrofer, när timmerrännan skar genom grusåsen och hela Ragundasjön tömdes på allt sitt vatten på endast 4 timmar, varvid Storforsen torrlades och tystnade och Döda Fallet tillkom.

Stenformation (ovan) som blir när en liten sten utav vattenkraften snurras runt, runt, runt och gröper ur den stora stenen. Fanns ett flertal sådana stenformationer i Döda Fallet.

Kung Oscar den II och våran "knugen" har bägge ristat in sina namn på en sten i Döda Fallet...

Utanför Hammarstrand, vid Ammerån, bedriver min arbetskollega och vän Lennart Färsåns Fritids- och Fiskecamp (se två av stugorna på fiskecampen ovan). Färsån är ett biflöde till Ammerån som är en skogsälv i nordöstra Jämtland, känt för sitt fiskevatten.

Uffe, Lennart, jag och hundarna tog en promenad ner till ån och tittade på det berömda fiskevattnet.... Inte för att jag begriper så särdeles mycket om fiske, men det var en trevlig promenad i alla fall! Vattenståndet var lite lågt, enligt Lennart, och jag kan meddela att det torde vara lägre nu - eftersom mina hundar gjorde vad de kunde för att sänka vattenståndet ytterligare! Jisses vad de gick och bälgade i sig vatten! Vi fick låna en stuga och stannade hos Lennart och Agneta för middag och övernattning. Jättetrevligt hade vi och stugan var jättefin och välutrustad med egen toa, dusch, tv etc etc Tittade på Lennarts gotlandsfår gjorde vi också innan vi åkte därifrån för vidare transport till det Ackeredska residenset. Axa fick titta lite närmare än hon tänkt sig då Heinz knuffade henne (avsiktligt?) rätt in i elstängslet! Då blev hon lite ynklig i några sekunder.... men sedan var det snart glömt!

Bra med regn?

Det är helt grått ute och regnet har öst ner hela förmiddagen. Tanken var att jag skulle tvätta idag, men när jag vaknade i morse så hade vi inget vatten - KUL! Not.... Det verkar som att vattenpumpen har översvämmats... Uffe och Mats fick i alla fall bort så mycket vatten med hjälp av tryckluft att det nu strilar vatten i våra kranar, men jag tror att jag får skjuta lite på tvättandet.

Då vädret är så tråkigt kan man istället roa sig med datorn.... Har nu laddat upp alla bilder som jag tog på Dobfancier´s V-kull, dvs Vrenzka, Vazka, Vizir, Varez, Vimza, Voxzy och allt vad de heter. Jag och Ingela var ju där när de var 8 veckor. Det blev ju en del bilder och de flesta av dem är väl mest intressanta för de nya mattarna, hussarna och kennelmamma och kennelpappa, så jag lägger dem på mitt konto på Photobucket. Bilderna kan beskådas på följande länk: http://s185.photobucket.com/albums/x65/Excellent_photo/Dobfanciers%20V-kull/

Nu ska jag börja ladda upp bilderna från kennellägret..... Det kommer nog ta ett tag.... *suck* Och sedan ska jag lägga ut lite filmer..... Som sagt - bra med regn!!!

Kennellägret vecka 31

Det blev en hel del skydds- och spårträning under lägret. Heinz uppfödare, Jimmy Dahlgren, räknar Lill-Hasses alla tänder? Skämt åsido, tänk att lille gulle-Heinz kan bli så arg....!?

Men allt som oftast är han lika fånig som vanligt.... :-) Och duktig på att hoppa......

Heinz mamma (Aska) fick också vara med på plan och visa hur en slipsten ska dras!

Vrenzkas syster Vazka fick sin första skyddsträning...... Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli!

Jag och Heinz fick också en duvning i lydnad av Anki Andremo som talade om för oss vad "rakt" betyder.... *s*

Årets bild? Kan man se mer puckad ut??? Känner knappt igen min egen hund.... *s*

Heinz pappa Reggi visade också upp sina färdigheter på skyddsplan....

Lill-Hasse tycker allt att det här med skydd är himla skoj!

Så skoj, att det inte var helt lätt att få honom att släppa ärmen.... *s*

Kort från själva spårträningen har jag inga (på Heinz), men han spårade fantastiskt bra hela veckan! Eget beröm luktar illa heter det, men då får väl folk hålla för näsan nu då, för jag måste bara skryta lite! Det är ju inte var dag man får höra från en major i norska hundtjänstenheten att Heinz spårar så bra att hon ville skicka sin egen hund på spårutbildning hos mig! Alltid kul att få beröm och det ligger en hel del spårträning bakom Hasses lägerprestation.....

Heinz och Vrenzka på kennelläger!

Den 25 juli åkte jag, Ingela, Heinz och Vrenzka (som numera heter Hera) upp till Härnösand där vi skulle vara på kennelläger i en vecka. Vi hade bokat en liten stuga på Sälstens camping (bilden ovan) som låg ca 3 km från brukshundklubben.

Vi trivdes mycket bra i våra lilla stuga vars altan hade utsikt över en vik av Östersjön och erbjöd (som synes) fina solnedgångar...

Hera och Heinz trivdes också mycket bra i stugan, men mest med varandra! Heinz var så gulllig med lilla Hera, som fick slita, dra och bita hur mycket som helst i honom!!

Hera utnyttjar Heinz snällhet genom att kravla omkring på honom efter bästa förmåga..... *s*

Jag och Ingela hade planerat att vi skulle åka på lite sight-seeing när vi fick lite tid till övers, men det blev aldrig någon dö-tid så all vår tid spenderades på Härnösands brukshundklubb, i spårskogen elller på campingen (några minuter innan det var dags att sova....). Men kul var det - ser redan fram emot nästa år! Och då kanske det blir kombinerat med ett mentaltest för Heinz? Vi får väl se....

Frostviken

Sitter i det Ackeredska residenset, bara några km från norska gränsen, och njuter av livet! Har precis grillat korv o marshmallows över öppen eld. Imorgon ska vi ut och fjällvandra!

--------------------------
Ovanstående skrev jag med mobilen för ett par dagar sedan, men av någon anledning kom det inte in förrän idag.... Jag ska inte alls ut och vandra imorgon - jag har precis kommit tillbaka till civilisationen (läs: Uppsala) så nu ska jag packa upp och imorgon blir det en stor "tvätt-dag".

Hemma och vänder!

Kom hem från Härnösand igår (torsdag). Fredagen har ägnats åt att tidsredovisa (jobbet), tvätta och packa samt lite annat smått o gott. Imorgon lördag bär det nämligen av igen! Då ska jag och Uffe fara upp till Ackes stuga ännu en gång. Det finns inget internet där heller, så det blir ytterligare en vecka utan bloggande.... Oj, vad mycket som kommer att ha hänt tills jag kan börja blogga igen! Tog runt 2000 bilder bara under Härnösandsveckan.....*s*

På väg!

Nu beger jag och Ingela oss iväg till Härnösand för att i en vecka leva, träna, prata och uppleva DOBERMANN! Kennelläger med andra ord... Ska bli jättekul, men jag vet inte om jag kommer ha någon uppkoppling så det tar kanske en vecka innan jag kan berätta hur allt har gått....

Sanslöst del II

Igår var jag hos svärföräldrarna i Surahammar hela dagen. Satt och kopierade över gamla filmer från videoband till dvd-skivor. Såg en hel del riktigt gamla filmer bl.a från Axas MUH och då hade jag filmat Axas mormor, morbror, Heinz mormor m fl Tänkte det skulle bli jättekul att få in det på datorn så att man kan dela med sig till andra människor, men efter att ha suttit och kopierat en hel dag så kom jag hem och skivorna funkade inte på mina datorer hemma! Testade på 3 datorer, men det gick bara inte! Förhoppningsvis så behöver jag bara initialisera dvd-skivorna för uppspelning på alla dvd-spelare på en dvd-brännare, men har jag otur så måste jag bränna om allt... *suck* Nåja, vi hade en bra dag i Surahammar i alla fall! Hur mycket fika och mat som helst och Heinz och Axa fick äta massor med gott och glo på en drös med hundar som passerade utanför tomtgränsen så då tränade vi på att vara tysta och inte "boffa" på andra hundar. Inte för att Axa bryr sig (men hon fick godis ändå) och Heinz var jätteduktig - han skällde bara en enda gång och morrade till någon enstaka gång, annars var han också helt tyst.

Sanslöst

Det ska bli varmt idag enligt väderprognoserna, så jag gick upp tidigt och åkte in till stan för att spåra med Heinz innan hettan skulle slå till. Lade ett spår som började på en grusplan och slutade ute på en stor asfaltsparkering. Heinz var jätteduktig och spårade flitigt. När vi kom ut på själva parkeringen och har ca 30 meter kvar av spåret (som går spikrakt i en riktning fram till spårpinnen) så kör det in en bil på parkeringen. Är det inte fascinerande att människan som kör prompt måste ställa sig precis vid mitt spår? De har en hel jätte-parkering att välja på. De ser att jag kommer med en hund och vi håller en stabil riktning. Lik förbaskat så parkerar de i mitt spår!! Vid det laget hade jag kanske bara 10 meter kvar till slutet när de stannar biljäkeln bara någon meter framför Heinz. Nu löste det sig i alla fall för Heinz tog sig runt bilen och fick fatt i sista spårpinnen. Det roliga var att de verkade vara hundrädda för de gick inte ur bilen förrän jag gått därifrån.... Jag slår vad om att det var någon surgubbe som körde och som prompt skulle parkera på "sin" p-ruta, som han perkerar på vareviga morgon och som han anser sig ha "rätt" till! Jaja, jag tar den tid jag tar på mig att belöna min hund när han hittat en pinne..... Vill de inte vänta så fanns det säkert 500 andra p-rutor att ställa sig i!!

Farbror Bildoktorn!

Idag var jag in med bilen på verkstaden direkt på morgonen. Framvagnen hade blivit helt skev så däcken nöttes ut med en oroväckande fart.... Inte så kul att bli stående med punktering när man ska åka till Härnösand inom kort. Efter ett par timmar ringde verkstaden och sade att jag kunde hämta bilen, men de hade inga begagnade däck som passade på lager och däckfirman som de hade samarbete med (om jag ville ha nya däck) hade semesterstängt! Så det var ju bara att sätta sig och ringa runt, för däcken var precis blankslitna framtill så¨jag var ju tvungen att skaffa nya även om inställningarna - numera - är ok. Efter mycket om och men så fick jag till slut tag på en gummiverkstad där de inte hade semesterstängt (alla verkstäder och däckfirmor i Uppsala med omnejd har tydligen valt att samordna sina semestrar till juli månad...) och där de hade passande däck på lager. Så det var bara att tuffa in till stan igen och byta däck, men nu är det gjort! SKÖNT!

I övrigt har jag roat mig mellan åskskurarna att göra en hemsida till Mia, uppdatera Djurskyddsresursen, scanna in gamla foton från kort till digital form samt tittat på gamla videoinspelningar - vissa så gamla som från 90-talets början! Det är bra att vissa semesterdagar har dåligt väder.... Jag skulle aldrig haft tålamod att sitta inne och göra något dylikt om solen lyst!

På besök i Skogen

Har varit och hälsat på föräldrarna ute i Skogen i ett par dagar. Nä, det är inte deras flotta våning som visas på bild ovan utan Taxinge-Näsby slott som jag åkte på utflykt till en utav dagarna. Egentligen åkte jag dit två dagar på raken, men ena dagen var jag bara där i några ynka minuter eftersom regnet brakade lös ovanför våra huvuden...

Taxinge-Näsby slott ligger urtjusigt alldeles vid Mälaren (vid Gripsholmsviken). Slottet var (tydligen) inspelningsplats för Ingmar Bergmans film "Viskningar och Rop" som hade premiär 1972.

Ovan är en bild på en del av trädgården. På somrarna brukar de anordna teater ibland i trädgården. I alla fall gjorde de det förr och jag har bland annat sett Fröken Julie spelas här. Taxinge-Näsby har en egen hemsida för de intresserade: http://www.taxingeslott.se/

De har också grisar - till Heinz stora förvåning! Han tyckte först de var jätteläskiga, men sedan vart han helkär i grisarna (!) och ville knappt gå där i från!

Heinz tyckte - som synes - att grisar var trevliga djur.... Det gjorde inte Axa - hon såg bara julskinkor för sin inre syn och snålvattnet rann i mungiporna på henne..... Så hon fick ligga platsliggning en bit bort och stirra lystet!

Ut o vandrat!

Uffe och jag började vår vandraing vid Lövstabruk. Vi hade bestämt att vi skulle vara ute i två dagar med en natt i tält. En liten check av oss själva och utrustningen innan vi åker till Jämtland längre fram i sommar.
Vi utgick som sagt från Lövstabruk och dess herrgård som uppfördes (liksom det övriga bruket) efter rysshärjningarna 1719 och stod klar på 1730-talet. Herrgården har ägts av fam. De Geer sedan 1600-talet fram till 1986 då den överläts till en stiftelse. 1997 övergick herrgården i Statens Fastighetsverks ägo och Stiftelsen Leufsta driver verksamheten och driften.

Upplandsleden sträcker sig från Lövstabruk och ner till Österbybruk (eller tvärtom, vilket kanske är vanligare att man går). Vi gick i alla fall längs Upplandsleden ner till något som heter Risön.

En liten rast längs med vägen vid en sjö som heter Finnsjön. Mycket broms och fästingar var det men jag kan starkt rekommendera "Off" som var överlägset i att skrämma bort dylika små monster! Bara vi såg till att använda "Off" så blev vi inte alls besvärade!

En del av vägen gick längs med skogsbilvägar, men delvis var det även så här vacker natur att promenera i!

Här stannade vi och rastade ett tag - mycket trevligt, tyckte både hundarna (som tog sig nerför branten för att bada) och vi!

Några etapper var spångade och tur var väl det för annars hade vassen gått över huvudet på oss! Hundarna syns ju knappt i vegetationen!

Mot slutet av dagen var vi bra trötta och glada att se Risön dyka upp! Gården Risön som en gång var en by med flera familjer ägs idag av kronan (staten), drift och underhåll sköts av Länsstyrelsens förvaltare. Risön består av några hus/stugor som har plats för upp till 30 övernattande. Det finns även möjlighet för tältning i anslutning till husen vilket var vad vi gjorde - tältade alltså! Det är möjligt att 30 pers kan bo på Risön, men när vi vandrade dit så var det inte en levande själ där! Det gjorde inte oss något - vi huserade gladeligen runt för oss själva!

En välförtjänt paus efter vandringen!

Efter ankomsten slöade vi en bra stund....

Men sedan gjorde sig magen påmind så här åt vi kvällsmat - den avancerade middagen bestod främst av tortellini - men det har väl aldrig smakat så gott som denna kväll?

Axa slöar i tältet.

Jag placerade för säkerhets skull en ryggsäck emellan för att markera ut en privat zon för hundarna och de samsades väl (det vill säga, de höll sig på varsin sida om säcken).

På väg hem... Heinz har siktet inställt och gav mig draghjälp större delen av vägen!

Heinz rastar och släcker törsten längs Upplandsleden!

Man var ganska glad när man återsåg infarten till Lövstabruk... Två dagars vandring, ca 3 - 3,5 mil, ca 15 kg packning och en natt i tält ger en den känslan... Men också en känsla av tillfredsställelse!

På väg tillbaka till parkeringen upptäcker jag den här gräsmattan - lite rolig! Fast det måste vara ett j**la pillergöra att klippa gräsmattan.... :-) Det här är ju mer kitsch än vad Skogsmor lyckats få till! *s*